Små nedslag omkring dagens träning på KG!
This is bad: Sjukstuga. Utbrott. Rehabilitering. Avbruten träning. Ingen Kim = Osäkerhet i försvar och mål! This is not bad: Robin Söders touch och mål. Utbrott. Tobias Sanas dubbla straffmål i höger kryss. Stereo coachar tillsammans. Gött väder!
På ett sätt är det en helt vanlig träning, den här gången i strålande solsken.
Platsen är Kamratgårdens fina gräsmatta.
Även om Håkan Mild, Sportchef i IFK Göteborg,
tycker att mattan tenderar att sunka till sig dagen efter regn.
Ja, han går där och trycker med foten Håkan. Han håller koll... Som vanligt.
Jag får mig en liten pratstund.
Han tycker att det känns lugnt och säkert inför cupmatchen mot Kalmar på söndag.
En del spelare saknas under dagens träning. Håkan räknar ihop sin flock, och får antalet till 13. Förvisso inget att imponeras över , men Håkan känner ingen oro.
- Det blir säkert bra det här, säger han lugnt.
Jag passar på att höra med Håkan om vem han tror tar hand om högerflanken i Stefan Selakovics frånvaro. Senast mot Ålborg flyttade Robin Söder nämligen över till högern.
Håkan vet inte varför tränarna tog det beslutet, men Nicklas Bärkroth, som allt som oftast aspirerat på Sellas kant, är tydligen inte helt kry.
Han har problem med sitt ena ben, får jag senare veta.
Det är lite av en sjukstuga om sanningen ska fram.
Nämnas kan att Tobias Hysén var på sjukbesök i Stockholm igår. (Kanske ni såg och hörde honom i studion under Tyskland-Ghana matchen?). Stefan Selakovic har alltså åkt på en bristning, och blir därför borta ett tag. Jakob Johansson har ont i halsen. Han sitter idag vid sidan av planen och tittar på. Alexander Faltsetas är också sjuk. Kamal Mustafa är faktiskt med under träningen, vilket är glädjande. Ja, eller det var glädjande...
Tills Tobias Sana trycker till Kamal aningens ruffigt.
Kamal blir liggande på planen. Svordomar och skäll riktas mot Tobias, som försöker ta hand om situationen. Kamal gör klart för fystränare Jonas Hellberg att han inte orkar med det här längre. Kamal lämnar planen och går med hängande huvud bort mot Kamratgården.
Vad som däremot är glädjande att bevittna, är att William Atashkadhe gästar planen i slutet av träningspasset. Fast enbart i kanten av planen, nära där vattenflaskorna placerats. Han är tydligen bara ute och luftar sig lite. Han genomgår fortfarande rehabilitering. Fast under samtal med tränarna nämner han att det känns bra. Han känner inte av någonting av skadan. Vi får väl se när William gästar oss härnäst?
När det gäller träningen i sig, så ser jag i stort sett enbart de två matcher som avslutar träningen. Men det är värt mödan, det vill jag lova.
Ja, ska sanningen fram så är den första matchen mycket av ett ställningskrig. En jakt på att hitta rätt i passningar och positioner. Alla skriker på allt och alla. Ja, det är ett jävla liv (en jämförelse med levande Vuvuzelor är på intet sätt långsökt).
Lagen är som följer:
På topp i respektive lag: Robin Söder och Pär Ericsson
Mitten befolkas av: Thomas Olsson, Tobias Sana, Gustav Svensson, Elmar Bjarnason. Kamal Mustafa (endast med i första matchen).
Backar för dagen är: Adam Johansson, Ragnar Sigurdsson, Hjalmar Jonson, Kalle Svensson, Tuomo Turunen, Erik Lund.
I respektive mål: Marcus Sandberg och Erik Dahlin.
Det går inte att ta miste på den saknad och det tomrum som målvakt Kim Christensen skapat på Kamratgården. Jag kommer flera gånger på mig själv med att jag står och tänker på honom. En osäkerhet finns i lagens försvar. Det saknas tydlighet och riktad kommunikation mellan målvakt och försvarslinje. Både Erik och Marcus gör det bra i målen (även om Mackan ligger ett par-tre ljusår före Erik, på alla plan. Det är ingen tvekan om vem som just nu är IFK Göteborgs förstemålvakt).
Däremot är spelet FRAMÅT betydligt mer i fokus, än vad vi vant oss vid under vårsäsongen. Löpningar och avslut mot mål dominerar matchbilden i båda matcherna. Det är bra tempo överlag. Många spelare är rejält trötta när det av aviseras paus från tränarhåll.
De som utmärker sig mest för dagen är utan tvekan Tobias Sana och Robin Söder.
Även Elmar Bjarnason blixtrar till mellan varven. Han är ordentligt taggad. Skriker och fäktar. Toumo Turunen försöker vid ett tillfälle tala honom till rätta. Han lägger armen om Elmar, men med föga resultat. Elmar är som en bålgeting under hela matchen. Den killen på RÄTT position, om han får ur sig sitt raketbränsle... Ja, håll i hatten!
Tobias Sana vill mycket. Han skjuter på det mesta. Resultatet är inte alltid det bästa, men vilken vilja. Han får mycket beröm från tränarna (JA - Stefan och Jonas coachar tillsammans, även om Jonas tankar är de som hörs mest utöver planen). Men samtidigt är Tobias inte den typiske blåvita spelaren. Han framhäver sig, hörs och syns. Han tar hand om boll och lägen på egen hand. Drar gärna flera spelare på rad. Han sträcker armarna i skyn när han gör mål. När andra spelare tar vätskepaus, då skjuter Tobias några extra skott på egen hand. Han är på det sättet inte en del av gruppen. Han håller sig lite på sin egna kant, något han tidigare berättat för mig att han trivs bra med. Tobias Sana vill ingenting hellre än att spela fotboll. Det är det enda som existerar!
Men för böveln. Låt killen spela då! Jag har lust att skrika det rakt ut, men avstår, vilket nog är bra.
Dagens behållning är ändå, ja återigen ska tilläggas, när jag bevittnar a-lagsträningar nuförtiden, Robin Söder. En sån lurig jävel vi har i vårt lag (läs även Fem frågor med Robin Söder här på Alltid Blåvitt, lite senare idag). Här springer killen omkring och ser obetydlig ut. Drar från sidan in i djupet. Smyger sig igenom mittbackarna, medan de ägnar sig åt annat. Robin Söder trålar. Det är vad han gör. Han är en blåvit trålare, ta mig fan!
I slutet av sista matchen kommer en boll rakt emot den backlinje, som ska försöka försvara sig mot bland annat Robin Söder. Erik Dahlin står redo i målet. Backlinjen (med Adam Johansson närmast Robin) tar gemensamt en löpning. De tror nog att Robin ska springa offside. Men inte en chans. Robin glider med boll, längs med backlinjen. Han höjer hastigt tempot och glider, som en retfull liten råtta, rakt igenom Adams nät. Väl förbi glider han från vänster, och sen i god fart, rakt in mot mål. Han hamnar precis framför Erik, som lockas att gå ner och greppa bollen. Precis när Erik faller mot bollen, driver Robin på ett extra steg i sidan... Flipp!
Bollen går precis förbi Erik och Robin rullar enkelt in bollen i nätet.
Det blir dödstyst. Robin ser oerhört nöjd, och det ska han vara. Bättre än vilket VM-mål som helst. Inte ens självaste Casillias hade rört den bollen, tänker jag och skrockar för mig själv.
Assisterande tränare Teddy Oloausson är också en som skrockar, så det syns lång väg.
Några som inte skrockar det är Erik och Adam!
Erik vrålar hejdlöst. Gång på gång. Jonas Hellberg vänder sig till slut om mot Erik. Han undrar vad det är som står på. Erik vet. Där försvann chansen att spela på söndag. Totalt bortgjord!
Adam vrålar könsord vid sidan av planen. Det ni. Vem trodde att beskedliga Adam skulle häva ur sig en sån repertoar av avskrädesord efter avslutad träning.
Men förhoppningsvis blir det här en väckarklocka för vissa.
Sen är det en liten detalj som återigen måste understrykas. Målet håller absolut världsklass.
Robin Söder gör bort en hel backlinje, samt målvakt i ett enda nafs.
Det enda riktiga anfall Robin fullföljer egentligen. Men då är det mål direkt!
Robin Söder på topp på söndag (gärna med Tobias Hysén).
Då kan det bli en riktig trevlig kväll för oss hårt prövade blåvita supportrar!