Måndag morgon: Mittfältaren som försvann!
VM-lagen visar upp ett säkerhetsspel där en viss typ av fotbollsspelare är utrotningshotad. Det gäller den kreative mittfältaren och spelmotorn. Hade bollsmekare och speluppläggare som Sokrates, Jonas Thern och Zidane haft en chans idag?
Det är inte utan att humöret sjunkit ju mer av VM-fotbollens gruppspel man tittat på. Den kreativa fotbollen har än en gång fått ge vika för den systembundna. Och det känns trist att 
det åter är spelförstörarna som har övertaget. Det tar liksom bort lite av glädjen med fotbollen.
Jag förstår att lite sämre lag gör allt vad de kan för att förstöra festen för de lite bättre. Så har det ju alltid varit och är väl även lite av idrottens väsen. Men när till och med de normalt lite bättre lagen spelar säkerhetsspel blir det bara tradigt.
VM 2010 liknar hittills mer en handbollsturnering där lagen så fort som möjligt ska ställa sig i försvarsposition och vara på rätt sida om bollen. Och gud nåde den spelare som inte hinner ner i tid. Kampen kring mittcirkeln har nästan helt försvunnit.
Det ”nya” försvarsspelet har också gjort att den mur anfallande lag tidigare hade att bryta igenom nu har blivit två. Uppradade som i ett schackspel med klara rörelsemönster (eller som på de där gammaldags fotbollsspelen som man manövrerar med stänger på sidan och där spelarna sitter fast i en strikt 4-4-2 formation) styr man undan motståndarna till ”ofarliga” zoner.
Utrotningshotad
Den här typen av spel drabbar inte bara publiken i form av utebliven tjusning, utan framförallt den centrala mittfältaren. Istället för att dra iväg långa svepande pass eller väggspela, eller dribbla måste han först och främst tänka på försvar - alltid vara på rätt sida om bollen - eller så ska han pilsnabbt ställa om, fylla på för att förstärka anfallet och ta tag i andrabollarna.
Den klassiske mittfältskreatören, speluppläggaren och motorn hotas liksom pandan att utrotas. Utträngd av den snabbe tvåvägsspelaren med tvivelaktigt spelsinne och teknik, men kondition nog för att springa upp och ner och upp och ner i det oändliga.
Tänk er själv; skulle Bosse Larsson, Jonas Thern eller Anders Linderoth hitta en roll i den här fotbollen? Skulle där vara någon plats för dem? Skulle ens Cantona, Zidane och Sokrates få vara med när man delar upp? Och om MFF av idag skulle satsa på samma dubbelförsvar, skulle Pekalski och Figueredo platsa så?
Redan nu har ju erkänt skickliga, men lite långsammare mittfältsgeneraler som exempelvis Thomas Olsson i IFK Göteborg, problem i den sortens spel. Att Anders Svensson fortfarande håller beror delvis på att han har en ganska fri roll i Elfsborg, men också på att den här typen av försvarsspel inte lönar sig riktigt lika bra i seriespel som i cupspel. Seriespel ger ju flera möjligheter att komma igen efter ett misstag. Där är cuperna obarmhärtiga, med resultat att man är livrädd för att släppa in ett mål.
Förhoppningsvis kommer även den här typen av mittfältsspel också att utvecklas – precis som sina föregångare. Men det gör det inte roligare att titta just nu. Och det är nu det är publikkris.
Vilken väg väljer MFF?
Det verkar som att enda chansen att dyrka upp den här formen av försvarsspel är ett högt bolltempo och snabba förflyttningar. Tyskland är väl det lag som, tillsammans med Argentina och Brasilien, hittills i VM bäst visat sig behärska motvapnet. Med sitt bollhållande och plötsliga anfallsattacker, oftast igångsatta av mittfältare som Özil, Khedira och Schweinsteiger har de lyckats hitta hålen i försvarsmurarna. Fråga exempelvis
Englands mittbacksgeneral John Terry…
På klubblagsnivå är det väl främst Barcelona som med sitt höga försvarsspel blivit en motståndsficka i den rådande systemstrategin. Är det här också Malmös väg till framgång?
Tankar från roten...
• Varför spelar man inte Svenska cupen höst-vår istället och låter vinnare ta en av platserna i Europe-league? På det viset skulle fotbollspubliken få heta uppgörelse både vår och höst. Samtidigt skulle det vinnande cup-laget få större chans att behålla sina spelare över sommarens öppna transferfönster. Jag vet att man gjorde ett halvhjärtat försök för några år sedan och att det inte föll så väl ut som man hade hoppats. Men det tar ibland tid innan förändringar sätter sig. Skulle i alla fall vara intressant att prova formatet under minst fem säsonger.
• Är det inte läge nu att ta ett snack med medlemmarna i gamla ”PI”? Målsprutan Hernane Vida de Sousa verkar ju kunna bli en bra investering?
• Det tog 44 år, men igår kvitterade tyskarna för engelsmännens tvivelaktiga mål i VM-finalen 1966. Man kan se det som en slags gudomlig rättvisa och att felaktiga domslut jämnar ut sig i längden. Man kan också ställa krav på Blatter och hans anhang att stiga in i 2000-talet och använda den moderna teknik som nu faktiskt finns att tillgå…
