Sorti ur Svenska Cupen
En solig eftermiddags/kvällsmatch på Gamla Ullevi mot Kalmar FF i Svenska Cupen. Några dagar efter förlusten mot Ålborg borta så var IFK riktigt taggat och ville visa hemmapubliken att man minsann inte är så dåliga som våren visat. Tji fick dom den första delen av halvleken då Kalmar dominerade stort.
3-1 i paus tycker jag speglade matchbilden i stort den första halvleken. Kalmar inledde i ett rejält tempo och med säkerhet i sitt offensiva passningsspel. Med Santos, Dauda och Sobralense på topp så borgade det för ett fartfyllt och tekniskt anfallsspel. Just detta fick vi se inledningsvis och det var inte mer än logiskt att smålänningarna tog ledningen genom en elegant lyftning från Santos. Visserligen var det ett virrigt försvarsspel som så många andra gånger under inledningshalvtimmen, men det var Kalmars finess i det avgörande läget som var anledningen till 0-1.
Efter detta var det ett böljande spel där KFF ändå var det bättre laget, det skapades inga rejäla målchanser förrän Tobias Hysén kunde löpa sig fri efter en fin passnings och behärskat rulla in 1-1 bakom en chanslös Kalmar-målvakt.
Sedan fortsatte IFK spela juniorfotboll i och runt eget straffområde, och det var inte för intet som Kalmar återigen tar ledningen i den 17: e minuten genom den unge mittfältstalangen Erik Israelsson. Här hade jag varit i behov av en repris för att kunna utröna huruvida det var en tavla ifrån Sandberg eller inte. Första reaktionen är att det är en rejäl sådan, sen så inser man att det är stökigt i och kring vår nye förstemålvakt och jag låter det vara upp till betraktaren.
1-3 kom sedan som ett brev på posten och IFK såg då ut som ett slaget lag, detta i minut 35. Igen så är det Santos som är exekutor och som gör livet surt för oss supportrar. Detta efter att
han rinner igenom och skjuter hårt mellan benen på Sandberg.
Som Stiller så väl uttryckte det efter matchen så är det en match med två ansikten. I första klar Kalmar-dominans medan IFK tar över när andra blåses igång. Det var för väl det då IFK var illa tvunget att ta igen ett tvåmålsunderläge.
IFK rullade fin fotboll stundtals utan att skapa särskilt mycket, och illa blev värre då Tobias Sana drar på sig en mycket onödig utvisning. I ärlighetens namn såg jag inte förseelsen men det var utan några större protester som Tobias lämnade planen bedrövad. Förutom denna tunga utvisning tycker jag Sana spelade finurligt och var ledande i den lilla offensiv vi hade i första. Han var även företagsam i andra, fram tills utvisningen i den 66: e minuten. Har svårt att tänka mig att han stärkte sina aktier i den blåvita tröjan idag.
Detta till trots så försökte IFK pressa och höll fint i bollen, och när Bjarnasson kommer runt Emin Nouri så drar Kalmar-backen på sig sin andra varning och han får vackert göra Sana sällskap i skamvrån. På den efterföljande frisparken så reducerar IFK viktigt genom samme Elmar Bjarnasson. Ett vad jag tror hårt inlägg mot bortre som lite turligt letar sig in i krysset.
Efter detta intensifieras IFKs press och Kalmar lägger sig på försvar. Detta skulle straffa sig då IFK mot slutet lyfter långt och kan genom den för dagen duktige Jakob Johansson kvittera. Detta i något som var matchen sista ordnade anfall, under ordinarie matchtid.
Med två lag med reducerat manskap trodde man på en händelserik förlängning. Det visade sig att det skulle bli tvärt om, kanske beroende på den trötthet som båda lagen visade upp mot slutet. Det är ändå IFK som för spelet i båda förläningningskvartarna utan att skapa något rejält.
Det kom därför som en smärre chock när KFF genom Sacramento kan fastställa slutresultatet till 3-4 med endast ett par minuter kvar på förlängningen. Efter detta försöker IFK förgäves och skapar ingenting.
Antiklimaxen var påtaglig och ett snöpligt slut på matchen. Det blir ingen fjärde raka Cup-final för IFK.