Krönika: Martin och Bojan
"Är det Martins och framförallt Bojans stora personligheter som skotten fruktar och är han rädd att de skulle kunna undergräva hans auktoritet?"
I skuggan av VM slog det ner en bomb av nukleära mått inom den allsvenska fotbollen och vårat eget AIK. Guldmakarna, publikfavoriterna och urgnagarna Bojan Djordjic och Martin Mutumba är sålda till ungerska Videoton (?) och samtidigt meddelades att fyra nya varav två nygamla spelare ansluter inför omstarten av Allsvenska och stundande Champions League-kval.
Daníelsson ska väl ses som ersättare till den redan flyktade Ortíz och Ljubijevic tillföra spets i anfallet medan Catovic och CH Jagne (tillbaka från lånet) breddar truppen. I Åhman-Persson återvänder en omtyckt gnagare som använts fel i Malmö men samlat på sig värdefull rutin från utflykterna i Skåne och Danmark. Gott så.
Men försäljningarna av Mutumba och Bojan hugger i hjärtat. Detta av flera anledningar. När Martin Mutumba hittade tillbaka till AIK förra året och växte ut till en nyckelspelare under hösten värmde det såklart lite extra. Många av oss på läktaren kom ihåg sommaren 2003 när en övertänd Martin ersatte en korsbandsskadad Andreas Andersson och visade upp en snabbhet och teknik som lovade gott så gott. Så kom Martins egna tunga skada efter en kompisturnering och andra ”komplikationer” innebar en flytt till fotbollens bakgård (Finland) och några tunga år innan en stark säsong i Väsby ledde tillbaka till laget som redan hans första år tog guld.
Martin var hela säsongen lagets mest se- och hörvärda spelare. Mot slutet av säsongen blev han också en av de viktigaste på planen vilket främst personifierades av det järnpsyke han visade upp i guldfinalen där han efter en usel första halvlek, fortsatte utmana och var den som vände matchen i andra.
I år har det gått tyngre. Det har knappast undgått någon. Men spelare av Martins kaliber och stil är viktigare än många andra. De har förmågan att avgöra matcher, vilket Martin också delvis gjort i två av våra tre segermatcher. De har förmågan att underhålla och ge en svältfödd publik något att i alla fall le åt en stund.
En spelare som måste ha rätt att vara lite ojämn och att bygga kring. Han var en av dom i alla fall jag inte trodde låg i farozonen för en försäljning. Tillräckligt bra för att dominera matcher i Allsvenskan men ändå för ojämn för att någonsin ta steget ut i Europa.
Tungt på plan i år har det gått för hela laget men kanske allra tyngts för Bojan Djordjic. Den där fantastiska kom-och-ta-oss-mentaliteten hela AIK utstrålade förra året och främst då genom Bojan har blivit parodiskt i år och luktat mer dålig förlorare. Han är ändå otroligt viktig för laget och kanske ännu viktigare för oss supportrar. Han är en av oss. En riktig AIK som själv stått på läktaren och våndats. Som fått äran att representera den klubb han älskar och aldrig missat ett tillfälle att berätta om det. När dubbeln var säkrad var han den förste att dela den med alla andra AIK:are som väntat och längtat. Många av oss har sett en framtida lagkapten. Utåt sett har han redan varit en av ledarfigurerna och tillsammans med Wesström den som hanterade medierna förra året medan resten av laget koncentrerade sig på spelet.
När han i mars i år på ett lite fånigt sätt ”rasade” och ”stormade” ut ur studion efter Supercupen kändes det som om någonting var förändrat. Det var inte bara teater. Det var som om Bojan var allmänt obekväm och man kunde fråga varför. Vi hade ju vunnit.
Resten av våren har Bojan sett lika sur och irriterad ut. Ingenting har fungerat på planen och många som störts sig på Bojan genom åren har varit där för att påtala det. Man har tyckt att en spelare med Bojans rutin borde ha lyft sig mer när andra svajat. Det är klart att han varit en besvikelse i vår.
Men båda dessa spelare och AIK:are har rätt att göra mindre bra matcher och halvor av en säsong. Det är knappast heller därför de försvinner nu. Vad Wesströms uttalande om att AIK fått ”marknadsmässigt betalt” för de båda är inte heller lätt att lista ut. Ingen av spelarna har som sagt imponerat den sista tiden, de kan knappast sägas vara lovande talanger längre och köparen är en klubb som få hört talas om även om ägare till klubbar i Östeuropa har ett rykte om sig att betala överpriser då och då.
Teorin om att Alex Miller är den som redan nu gjort bedömningen om att de skulle bort ligger då närmre till hands och öppnar då också upp för fler frågetecken.
Är en sådan bedömning rimlig efter så kort tid? Jag tror dessutom flera av oss kan vara överens om att kvalitetsmässigt är båda två skickligare än många andra i truppen.
Är det Martins och framförallt Bojans stora personligheter som skotten fruktar och är han rädd att de skulle kunna undergräva hans auktoritet?
Eller har vi faktiskt fått pengar som vi inte kunnat säga nej till på grund av vår svåra ekonomiska situation?
Vi får väl se vad som sker de närmsta dagarna. Hur som känns det som att Miller kan få en liten motvind i början. Instinktivt känns detta fel. Men det kanske bara är tillfällig bitterhet orsakad av nostalgi. Fotbollen är trots allt pragmatisk. Resultat är det som räknas och snart, snart är det dags att slita för dom igen. Då med 4 nya spelare och en tränare som ska välkomnas på bästa sätt. Men utan två personer som såklart också ska lyckönskas på bästa sätt. Oavsett hur det går kommer båda två vara saknade.
