Gästkrönika: Året som gick
Hövdingen ger sin syn på MFF-året 2001 och som alltid gör han det eftertänksamt, kryddat med en underbar känsla för den klubb vi ljusblå bekänner oss till.
Ytterligare ett solvarv har passerat i Malmö FF:s långa stolta historia. Året 2001 kunde döpas till ZLATANÅRET. Aldrig någonsin har en enda person så präglat klubbens verksamhet som Zlatan Ibrahimovic. Även om Zlatan aldrig mer kommer att framträda eller tillhöra MFF så kommer hans namn att nämnas i generationer långt fram i tiden.
Jul och nyårsfirandet hade knappt hunnit avklarats då den första stora "Zlatanrubriken" fick oss att spärra upp våra ljusblå ögon. I pressen kunde man läsa om hans stora sociala ansvar gällande att en gång för alla utrota verksamheten kring det som kallas för det äldsta yrket i världen. Föga anade man då vilket enormt Zlatanpressår som hade kommit ur startgroparna. Efter det att granen kastats ut och ersatts med förhoppningsfulla tulpaner så var det äntligen tid för en av årets höjdpunkter, den första vädringen av de himmelsblå tröjorna i en riktig träningsmatch. Denna underbara dag när ljuset har börjat att återvända och hemstadens isluft får en liten fotbollsdoft i luften, den ljuvaste av parfymer.De tidiga träningsmatcherna var som oftast ömsom vin och vatten. Men från Cypern kom det rapporter om märkliga dribblingsnummer av det mest spektakulära slaget. Zlatan hade levt upp i den cypriotiska värmen och förebådade vad som komma skulle. De skandinaviska klubbarnas årliga turnering på sydliga breddgrader var även detta år ett välbevakat skandinaviskt smörgåsbord där de rika klubbarnas agenter och talangjägare skulle fynda för reapriser. Men mitt ibland prinskorvarna sillen och köttbullarna fanns det i år ett uns rysk kaviar eller ett fat med gåsleverpastej . Där fanns en spelare som lovade något långt utöver den ordinära talangen, en spelare med en sällsynt teknik och ett Bosse Larssonskt självförtroende. Ryktena tog fart . Alla ville ha Zlatan, den ena storklubben efter den andra jagade honom medan vi MFFare bara hoppades att Hasse Borgs inflytande skull få honom att stanna kvar åtminstone vårt första nykomlingsår i Allsvenskan. Men så plötsligt en dag inträffar det ofrånkomliga. Zlatan såld till AJAX Amsterdam. Depression-uppgivenhet-ilska är bara några av de sinnesstämningar som infann sig hos MFF-familjen. Men lite senare spreds nästa rykte. MFF har fått den högsta övergångssumma som någonsin betalats ut till en svensk klubb. Man tänkte, HBK fick 40 millioner för Ljungberg. Har MFF fått 45 mille? eller kanske lite till? Ja, då var det kanske inte så dumt ändå. Så kom bomben som jag aldrig trodde skulle komma. MFF får över 80 millioner kronor !!!,ekonomin tryggad för flera år framåt. Man häpnade, man blev euforisk. Visst skall vi kunna värva spelare som mer än väl kan ersätta en enda spelare låt vara av det exceptionella slaget. Malmö FF hade än en gång visat sig vara föregångsklubb i Sverige. Malmö FF hade brutit den undfallande svenska traditionen att låta spelare gå för fickpengar. För första gången i mitt liv jublade jag över att en stor spelare lämnade min kära klubb.
Övergångshysterin övergick till allsvensk premiär. En tidig aprilkväll uppträder Zlatan som ett större yrväder än Karlsson i Hemsöborna och snurrar upp de tänkta blivande svenska mästarnas försvar så att hela nationen drabbas av Zlatanfeber. Framgångarna fortsätter och målet och spelet borta vid Valhallavägen får folkopinionen att tvinga Lars-Tommy att låta Zlatan göra sin första "riktiga" landskamp. Alla ,även mindre fotbollsintresserade talar nu om Zlatan som inte enbart med sitt fotbollsartisteri utan också med sin speciella charm blir folkhemmets kelgris. Tiden för farvälet närmar sig. MFF har börjat fantastiskt och fått oss att prata om inte SM guld så i alla fall topplacering och Europaplats. Nu börjar det plötsligt att kärva. Det har blivit för mycket till och med för Zlatan. Formen börjar vika för såväl Zlatan som MFF. Den tänkta avskedsmatchen borta mot HBK blir en frustration för hela klubben. Zlatan får inte ens sitta på bänken!! MFF:s ordförande läxar upp MA. De flesta MFF:are talar om skandal. Rätt eller fel så är jag rädd för att det kanske har skadat framtida relationer mellan MFF och Zlatan. För visst när vi alla ett litet pyttelitet hopp om att en dag om cirka 12 år få uppleva 2013 års första träningsmatch. Att stå där lutad mot rollatorn och se den hemvändande världsstjärnan Zlatan Ibraimimovic dribbla sig igenom hela Stadslagets försvar och chippa bollen i mål. Utan drömmar blir tillvaron meningslös
Året utanför Zlatan har präglats av mediokert spel. Efter den fina inledningen med europadrömmar rasade allt samman. MFF blev först vad vi trodde ett stabilt mittenlag men under senhösten fick vi åter uppleva hur degraderingsflugans kalla fötter trampade på vår kropp. Tack o lov klarade vi oss kvar och belade en niondeplats. Våra nyförvärv som ingav mest förhoppningar var upp och ner. Daniel Majstorovic mer än förhoppningsinfriad. Peter Ihje, en liten besvikelse för en som jag som har en stark faiblesse eller kanske övertro på afrikanska spelare. Brian Steen Nielsen, måste kunna mer. Visst det finns massor av goda sidor ,inte minst när det gäller inställning, men klubben har inte råd med ständigt utvarnade spelare. Erik Johansson hade jag också hoppats mer på men att han sällan fick spela där han hör hemma kan knappast läggas honom till last. Lee Baxter fick inte många chanser och skulle väl egentligen inte ha det heller.
Det bästa från året är förutom nytt kontrakt och "Zlatanpengar" vår fantastiska publiksiffra. Över 11000 i snitt på hemmaplan är långt mer än förväntad och detta trots mediokert spel. Vi får gå tillbaka till fotbollens gyllene tider för att slå den siffran. MFFsupport förtjänar även beröm. Den fint jobbande styrelsen fick glädjen att hälsa den tvåtusende medlemmen välkommen till klubben. Härligt ,vi kan bli fler. Då lägger sig MFF-året 2001 att dö och vi går i vinteride och får hålla fotbollslivet uppe med TV bilder från den stora fotbollsvärlden. En liten tröst, men:
Det kommer en dag
