Gästkrönika: Alex Millers första tid i AIK
"Att Miller återfunnits inom Liverpools organisation under cirka ett årtionde vet vi redan. Den rapporteringen sköter medierna bra själva. Nu är det AIK som gäller. Men som sagt, det är en petitess."
Man skulle väl minst sagt kunna säga att smekmånaden för den förre detta Liverpooltränaren var över långt innan den ens tagit sin början. Nu har Mr Miller dock hunnit med att se både lagets största profiler lämna samt fått kliva ut på Råsundas gröna gräs. Utöver det så vill jag även mena på att han till stor del redan nu har hunnit visa vilken tränare han ämnar vara. Med anledning av det så tänkte jag därför försöka sammanfatta vad vi förhoppningsvis kommer att vara glada över att behöva dras med en tid framöver.
Miller vittnade redan tidigt om att vara just den typiskt hårde britten, vilket låg i linje med de omedelbara antagandena. Detta faktum har väl mer eller mindre delat supporterskaran i två läger. Det ena kan inte över huvud taget förstå varför AIK väljer att frångå den så kallade ”AIK-linjen” medan det andra anser att det är precis vad som behövs för att rädda detta sjunkande skepp. AIK själva å sin sida anser väl mest att en man med Millers erfarenheter inte är någon man har råd att gå miste om. Vilka som i slutändan får rätt kan bara tiden svara på. Jag har däremot redan nu, efter bara två matcher, tyckt mig kunna se både en och två tendenser som jag tycker bådar gott inför framtiden. Tendenser som möjligtvis och förhoppningsvis skiljer Miller från den senaste britten som styrde och ställde över vårt lag.
Vad jag syftar på är att visst verkar Miller vara en hård skotte men han är däremot inte sen med att berömma spelarna om han tycker att de har presterat bra och följt hans direktiv. Detta gör det ju antagligen betydligt lättare för spelarna att förstå hans hårda mentalitet. Han vill nå någonstans med allt detta gormande och när han gör det så smälter hans fasad en aning. Detta är givetvis mycket enkel psykologi, men kanske är det just precis det som laget behöver vid den här tidpunkten. Dessutom kanske det kan stilla somligas Money-vibbar.
AIK-linjen, som jag tidigare nämnde, är det ju inga som helst tvivel om att man i alla fall tillfälligt frångår i och med anställningen av Alex Miller. Självfallet så är inte Miller någon ny Norling, men hit än tills så tycker jag mig kunna se att hans taktiska dispositioner liknar Norlings betydligt mer än efterträdarens till denne och tillika företrädarens till Miller, jag syftar givetvis på Mikael Stahre. Miller verkar nämligen, precis som Norling, kunna byta både spelare och spelsystem efter motståndare och match. Det var väl kanske det som tillslut fällde Norling, bristen på kontinuitet. För Stahre däremot var det ju ganska tydligt att kontinuitet var ett av ledorden. Inte ska jag ta mig friheten att kritisera guldtränaren men var det någonting som saknades hos hans AIK så var det den taktiska kunskapen. Hur duktig en spelare var på att anpassa sig och förändra sitt spel efter matchbilden var inte en aspekt som belystes allt för mycket under 2LAX9. Därför skulle jag tro att vi måste vara beredda på att både en och annan spelare som förra året var given i startelvan numera kommer att återfinnas på antingen bänken eller läktaren. Eller i Videoton FC. Förhoppningsvis återfinner vi Miller någonstans mellan Norlings lysande byten och Stahres gedigna kontinuitet.
Att bedöma Miller som matchcoach låter jag vänta med då jag än så länge bara hunnit analysera detta under matchen mot Helsingborg. Att han kan elda på sitt lag, stundtals i alla fall, verkar det dock inte råda några som helst tvivel kring.
Att börja klaga och skälla på en tränare brukar vanligtvis kräva att han åtminstone har lett laget under i varje fall en allsvensk match. Så på den fronten har jag inte mycket att komma med. Det hoppas jag också slippa att få. Om jag dock tillåts att vara petig så skulle jag säga att jag störde mig en liten, liten aning både första och andra gången Miller i någon intervju började en mening med ’’When I was in Liverpool… ‘’. Liksom för att understryka att det han säger eller gör är rätt, för så gjorde de minsann i ett av världens bästa klubblag. Att Miller återfunnits inom Liverpools organisation under cirka ett årtionde vet vi redan. Den rapporteringen sköter medierna bra själva. Nu är det AIK som gäller. Men som sagt, det är en petitess.
Miller verkar hur som helst vara en duktig och intressant tränare och på papperet finns det ingen tvekan om att han är just det. Huruvida han och hans stil kommer att fungera i AIK eller ej kan bara framtiden utvisa. Till dess så tycker jag att vi står enade bakom Miller och hans män.
