Arameisk-Syrianska - Sirius
0 - 5

Mjällby-BP: Rätt intetsägande

Vad får man om har ett lag som inte släpper in särskilt mycket mål, och samtidigt knappt gör några framåt? Jo, 0-0.

Mjällby borta räknas som en av de svårare bortamatcherna under året. Att ta sig till arenan tar tid, hemmapubliken är lite sådär lagom tjuriga på "snobbarna från Stockholm" och gräsmattan är sällan skapad för kortpassningsspel.

Detta fick vi också prov på. Första passningen BP slog var en långboll till ingen. Det såg tamt och idéfattigt ut. Någon enstaka gång ryckte Andreas Eriksson ifrån sina mittfältskollegor, men utan den riktiga spänsten i steget blev han snabbt infångad igen. På kanterna försökte Dalil Benyahia och Joakim Runnemo ta sig runt, men utan att lyckas. Dalil var mest lyckosam, men när det har blivit dags att avsluta inne i boxen, då slår det slint. Att lägga skottet högt mot Mattias Asper, det är inte det smartaste sättet, om man vill göra mål.

Mjällby kom ofta i snabba omställningar och fick in bollen bra i straffområdet. Dock var avsluten tillräckligt tama för att Nordfeldt, utan direkt ansträngning, skulle kunna fånga in bollarna och försöka hitta en mittback att spela till. För dit gick passningarna. Tillbaka till Pontus Segerström och Pär Asp. Bollen gick mellan dem några gånger innan Serge-Junior eller Gabriel Petrovic kom ner och mötte. Ofts tog det stopp direkt efter det, när bollen gått ut till kanten och Mjällby effektivt stängt av alla ytterligare passningsvägar.

Det var en rätt intetsägande match. Båda lagen hade chanser att komma till avslut, men inget av dem hade styrkan att bara trycka in den. BP kan vara glada över att slippe El Kabir, Mjällby var nog nöjda att slippa John Guidetti. Olof Guterstam är inte den kliniska avslutare han var 2007, hans roll är på kanten, där han kan ta emot bollarna och sedan gör något med dem. Som spets fungerar det inte alls. Sinan Ayranci var med i truppen på resan ner, men satt inte på bänken och kanske var han helt enkelt inte i form.

0-0 var rättvist. Inget av lagen var värda segern, samtidigt som inget av lagen spelade som om de borde förlora. Det var kort och gott Allsvenskan.

Dagens Pojke: Pär Asp. Lika stabil som vi lärt oss känna igen honom. Gör sällan fel och gör han det, så repareras det av bättre jobb.