Segerns sötma
Att det här året har kantats av frustration över missade chanser och orättvisa poängtapp är ingen nyhet. Inför gårdagens match låg motståndarna Jönköpings Södra ovanför kvalstrecket sju poäng före FFF. En förlust hade varit väldigt ödesdiger, men mycket rättvist inkasserades den efterlängtade segern på Stadsparksvallen.
När jag tillsammans med mina gulvita kamrater begav mig upp mot Vätterns pärla vågade jag inte ha några som helst förhoppningar, men visst var tankarna att det inte kan gå hur mycket stolpe ut som helst under en säsong. Någon gång måste det där förlösande ske och matchen mot Jönköping skulle visa sig lugna mina nerver något inför fortsättningen av Superettan anno 2010. Av tradition brukar laget i mitt hjärta kröna framgångar när de grönvita smålänningarna står för motståndet, undantaget fjolårets höstmöte på Stadsparksvallen.
Till min glädje kunde jag konstatera att bortasektionen på samma arena hade fått ett ansiktslyft och vi sju FFF:are som belägrade denna del av arenan tog fram våra röstresurser för att bära fram de gulvita hjältarna. Min hals var inte i världens bästa skick, men precis som spelarna på planen får jag ge järnet och kämpa för de tre poängen. Efter en jämn matchinledning tog FFF över matchen mer och mer, bjöd på en fin fotboll och aggressivitet framåt. Ett försvarsspel som var tight och säkert. Framåt utmärkte sig Christoffer Carlsson och Daniel Alexandersson, sedermera även Rodevåg. FFF hade ett flertal lägen där det inte ville sig i sista touchen (den visan känner vi igen). Trots ett spelövertag för FFF i första halvlek dröjde det till sista minuten innan ledningsmålet kom. Ett anfall avslutades med att bollen hamnade snett utåt till Christoffer Carlsson som krutade på och träffade stolpen, oturen byttes direkt till tur när bollen damp in i straffområdet och träffade Petter Lennartsson i hemmaförsvaret och in i mål. Ett självmål, men ack så rättvist och efter ett anfall där faktiskt FFF jobbade sig till detta mål. Äntligen lite flyt för de gulvita.
Vi tillresta andades optimism i halvtid, men vågade absolut inte slå oss till ro. Det var nämligen som alltid fyrtiofem nervösa minuter kvar, resultatmässigt har ju varenda match det här året varit en öppen historia. J-Södra börjar bra första minuterna på andra halvlek, men FFF arbetar sig tillbaka till samma frejdiga spel som i första halvlek. Efter femtiofyra minuter får FFF en frispark ca fem meter utanför deras straffområde till vänster. Tobias Nilsson och Daniel Alexandersson ställer upp sig för att ta frisparken och det visar sig att det blir Alex som slår bollen över muren och i det vänstra hörnet av målet. 2-0 till FFF och än mer fördel för de gulvita. Endast två minuter efter 0-2 målet får Stefan Rodevåg ett gyllene läge att punktera matchen fri med Nadj i hemmakassen, men lyckas inte runda målvakten. Därefter har FFF ytterligare ett antal chanser och god kontroll på matchen. Det är betydligt närmare 0-3 än 1-2, därför kommer det lite överraskande när Jönköping reducerar i den åttiotredje matchminuten. Ett slumpartat anfall avslutas med ett skott som Stojan Lukic lämnar retur på som ex-FFF:aren Kristoffer Fagercrantz kan raka in i mål. Det blir onödigt spännande, men J-Södra har egentligen inga solklara kvitteringschanser utan FFF reder ut detta till en högst välförtjänt och efterlängtad seger. Sedan 1-0 segern i maj borta mot Öster har det spelats åtta matcher utan en enda trepoängare.
Det var lättat både bland spelarna och fansen när segern firades tillsammans med vågen efter slutsignalen. Glädjen visste inga gränser och den där vinnarkänslan blir ju extra härlig när man inte fått känna den på länge. Hemresan blev enkel som alltid efter en seger, längtan och förhoppningarna inför onsdagens match hemma på IP mot Väsby stärks betydligt. Med samma fina och anfallsglada fotboll ska möjligheterna till en ny trepoängare den matchen vara stora. Det är en lång väg kvar, men det känns som att vi andas väldigt mycket mer optimism nu.
Kämpa FFF!
