Gästkrönik@: "Skärpning på läktarplats"
En frekvent besökare på forumet inkom med några sena nattfunderingar efter vinstmatchen mot Trollhättan.
3-0 mot Trollhättan. Till siffrorna en klar seger, men fortfarande ett halvknackigt spel.
Men det är inte det jag vill ta upp, utan det är - håll i er - mobbingen som sker emot spelare i Hammarby från läktarplats.
En spelare, vars namn jag inte nämner av respekt, får ständigt ta emot skit ifrån läktarna.
Utdömd innan han ens får inta planen, det ständiga mobbningsoffret i internetforumen.
Spelaren ifråga gör allt han kan, sliter och kämpar för Hammarby. Han är enligt många inte lika duktig som alla andra.
Men det han, enligt mig, kanske är bäst på, det är att kämpa. För Hammarby. Han lägger ner hjärta och själ i det han gör ute på planen.
Att då konstant mobba honom, bua åt honom, när han kommer in, det är sorgligt. Riktigt sorgligt.
Skillnad vore det om han gav upp och bara gick runt på planen och var grinig och skrek på medspelarna. Men det gör han inte. Han sliter och kämpar för Hammarby. Gör allt han kan. Och vad fan får han tillbaka? Burop och hån.
Spelaren tar inte ut sig själv i laguppställningen, det är tränarnas uppgift. Så om någon anser att en spelare, som ger allt, inte är duglig nog, så är det väl tränaren som bör kritiseras, och inte spelaren? Spelaren gör det han kan.
Jag sitter och lyssnar på Just idag är jag stark, om och om igen. Och det är just det jag känner mig idag - stark.
Tror ni denna spelare kan känna sig stark? Det tror inte jag.
Hur skulle du själv känna om du kämpade och slet och gjorde dit allra bästa, men ändå var den ständiga hackkycklingen bland alla? Utdömd innan du ens startat.
Skulle det motivera dig? Knappast.
Skulle lite positiv feedback och beröm för att du alltid försöker och ger allt motivera dig? Ja, det tror jag.
Jag tycker att vi alla omedelbart bör sluta göra narr av spelare som faktiskt gör allt dom kan. Vad mer kan man begära av en spelare, tycker du?
