"Det är som när man träffar en brud"
Jiloan och Jimmy är glada att det blev MFF istället för Örebro. <br> Foto: Alexandra Flodin

"Det är som när man träffar en brud"

Inför lördagens match mot Örebro har Himmelriket träffat barndomskompisarna Jiloan Hamad och Jimmy Durmaz. Det blev ett samtal som kom att handla om rivaliteten de känner mot ÖSK, klubbkänsla och hur de ser på framtiden i Malmö FF.

De är uppväxta i Örebro där de spelat fotboll i BK Forward sedan de var fem respektive sex år gamla. Som unga drömde de båda om att en dag få spela allsvensk fotboll för ÖSK som är storklubben i staden. Något spel i den svartvita tröjan blev det dock aldrig, och när Örebro på lördag tar emot Malmö FF hemma på Behrn Arena spelar de båda U21-landslagsmännen istället i det gästande lagets himmelsblå färg.

Himmelriket stämde träff med Jiloan “Jille” Hamad och Jimmy Durmaz för att prata om det kommande mötet mot klubben som de en gång drömde om att få spela i.

- Det skulle vara en otrolig känsla att få spela där. Med familj och en massa vänner på läktaren, säger Jimmy.

- Ja, det ska bli riktigt kul att komma hem, nickar Jille instämmande.

De berättar att det växt fram en stor rivalitet mellan de båda Örebro-klubbarna. Något som till stor del har att göra med att ÖSK valt att hämta spelare utifrån istället för från BK Forward och andra mindre klubbar i staden. När de liknar rivaliteten vid den som finns mellan Malmö och Helsingborg är det inte svårt att förstå hur laddade de kommer att vara inför mötet. Jimmy pratar i termer om att sänka ÖSK på samma sätt som han gjort många gånger tidigare när han spelat i Forwards pojklag.

- Det har gått bra för oss där de senaste åren så vi går in med positiva minnen. Men det kommer bli en tuff match. De har varit bra i år och ligger trea i tabellen. De pratar om att blanda sig i jakten på guldet, berättar Jille.

Känner ni några av Örebro-spelarna? 

- Jag har kontakt med Astrit Ajdarevic som också är 90:a. Han som gjort succé med tre mål på tre matcher. Han ringde mig och snackade lite om matchen för ett par dagar sedan. Om de vinner över oss på lördag skiljer det bara två poäng mellan oss fick jag veta, säger Jille.

Han var 17 år när han värvades till MFF inför säsongen 2008. Örebro, som sett honom spela många matcher det året, visade intresse först när Malmö FF gjorde det. I samma veva gjorde MFF även klart med BK Forwards talangfulle målvakt Dejan Garaca.

- Samma år lämnade sju spelare BK Forward, sex av dem spelar i dag i andra allsvenska klubbar. Det är inte bra att ÖSK väljer att plocka spelare utifrån framför de som redan finns på nära håll, menar Jille. Om de inte tar hand om de talanger som finns i staden så försvinner de kanske utomlands eller till andra klubbar i Sverige. Det är inte alla som klarar det. Det är tufft att flytta så långt hemifrån när man är ung, man är långt borta från familjen och har inte alls samma trygghet som om man bott kvar hemma. Samma kille som klarar att ta sig till allsvenskan med Örebro, kanske inte klarar att ta sig till allsvenskan i en annan stad.

Jimmy nickar instämmande och säger:

- Ja, det är en stor omställning. Så engagerade som ens familjer är i fotbollen så är det inte lätt för varken dem eller oss att bara släppa taget och plötsligt bo ensamma. Tidigare när man kom hem stod maten på bordet, kläderna var tvättade och man behövde inte tänka på en massa sådant. Det tar ju ett tag innan man lär sig det. 

                                                                                                       


För Jimmy dröjde det till sommaren innan han satte sin signatur på ett kontrakt med Malmö FF. Under våren hade han blivit matchens lirare tio utav tretton matcher i BK Forward. Två dagar efter påskriften fick han göra ett inhopp i matchen mot Hammarby. Att det var en 19-årig debutant som byttes in på planen istället för skadade Jeffrey Aubynn var dock inget som märktes. Jimmy gick in och spelade som om han aldrig gjort något annat i hela sitt liv. Genom sitt publikfriande spel blev han snabbt en publikfavorit på Stadion




- Det var riktigt stort. Jag hann inte tänka så mycket utan det var bara att gå ut och försöka göra det man är bra på. 

På gamla Malmö Stadions läktare satt Jiloan. Efter ett halvår i klubben väntade han fortfarande på att få göra sin allsvenska debut. Nu fick han plötsligt se sig omsprungen av sin barndomskamrat. Hur kändes det undrar jag?

- Klart jag var glad för Jimmys skull. Men jag ska inte ljuga och säga något än att det kändes eftersom jag hade varit här i ett halvår och kämpat. Jag önskar att jag hade fått samma start som honom. Han kom hit med gott självförtroende efter sin fina vår i Forward. Allt flöt på för honom och om han så fått hoppa in i Barcelona så hade han gjort bra ifrån sig, säger han och fortsätter;

- Fast jag bara var 17 år hade jag jättehöga förväntningar på mig själv när jag kom till Malmö. Det gick bra för mig under försäsongen och det enda jag hade i mitt huvud var att starta i premiären. Sen var jag inte ens med i truppen och mådde så dåligt. Jag var helt knäckt.

- Fast jag tycker man ska ha den inställningen, säger Jimmy. Jag kom också med tankar om att jag ska spela varje match. Tror det är det som gjort att vi tagit oss dit vi är idag.

Vi sitter i President´s Lounge och blickar ut över gräsmattan på Swedbank Stadion. De är på gott humör. När MFF kvällen före besegrade Gais startade de båda på varsin kant för andra matchen i rad.

- Jag tror inte någon kan fatta den känslan vi har när vi står där och ska stega ut på planen tillsammans. Jag kände, äntligen får vi, för vi har snackat om det sen vi kom hit, säger Jimmy.

- Ja, det känns skitbra, instämmer Jille. Sen är det skönt vi vinner när vi får spela ihop också.

Under fjoråret såg situationen annorlunda ut. De konkurrerade på samma position och en bit in på säsongen petades Jimmy ur truppen till förmån för Jiloan. Efter några inhopp fick den senare chansen att spela från start och hade sedan en period under sommaren när han var väldigt framgångsrik. Jag frågar dem båda hur de ser på konkurrensen mellan varandra.

- Det är klart att man känner att jag vill också gå in och spela och varför väljer han inte mig, säger Jimmy.

- Jaja, det är klart men så hade det varit även om det varit Erik Andersson från Väsby eller vem som helst, inflikar Jille innan Jimmy fortsätter; 

- Jag ser honom som en bror för mig och det menar jag verkligen. När jag satt på läktaren förra året och såg honom spela så blev jag förbannad när han gjorde misstag. Jag ville han skulle vara den bästa på planen i varje match eftersom vi står varann så pass nära.

- Exakt samma här, säger Jille. 




























De berättar om hur de försöker stötta varandra när den ene av dem står utanför laget och om hur lätt det är att tappa i självförtroende när man inte får spela.

- När jag satt på läktaren förra året så sjönk självförtroendet rejält. Då fanns Jille där och stöttade mig hela tiden, berättar Jimmy.

- Jag vet ju hur det är eftersom jag varit i samma situation själv. Det kan hända den bästa spelaren, det kan vara en världsspelare. Sätt han på bänken i två-tre matcher och sen låter du han spela. Han kommer inte göra bra ifrån sig. Jag kan garantera att du kommer inte att känna igen honom. Han komer vara lite darrig, lite skakig och försöka göra för mycket. Det är som en ond cirkel och han tappar i självförtroende. Jag märkte det på dig Jimmy, och sa till dig att utmana kommer du ihåg det?

- Ja.

- Jag visste att om Jimmy börjar utmana så kommer han hitta tillbaka, och till slut så kom det. Det är här en bra tränare ska komma in också. Rolle är bra att snacka med om dessa bitarna, säger Jille.

Inför intervjun berättade min kollega på Himmelriket, Åsa Lind, om en händelse som fick henne att fastna för unge Jiloan. Under en försäsongsträning när han var ganska ny i klubben sade Rolle till honom att göra något annorlunda. Han förstod inte varför och istället för att bara köra på så stoppade han övningen, förklarade varför han gjort på sitt sätt och ville veta varför han skulle göra annorlunda. Något som pekar på stor mognad hos en 17-åring. Han minns inte just denna händelsen, men berättar att det inte är olikt honom och att det hänt även detta år när det varit stängd träning.

Båda är trötta på att bli bettraktade som unga och tycker att man fäster för stor vikt vid åldern här hemma i Sverige.

- Kolla utomlands där finns massor av spelare kring 20 år som gör bra ifrån sig. Jag vill inte att min ålder ska vara en anledning till att folk ställer lägre krav på mig. Jag vill att folk ska ha förväntningar på mig och inte se mig som ung längre. När du är 19 år är du klar, säger Jiloan bestämt.

- Man kanske inte ska sätta värsta pressen på de unga spelarna, men man ska ha sina krav. Du spelar ju av en anledning. Folk som kommer och tittar förväntar sig att jag ska kunna utmana och ta mig förbi min gubbe. Spelar du därute ska du göra det som förväntas av dig, menar Jimmy.

Det pratas mycket om hur viktigt det är att visa hjärta i dagens fotboll. Kan en spelare som kommer utifrån ha hjärta för Malmö FF?

- Inte direkt kanske. Det är som när man träffar en brud. I början är det sådär, sen efterhand blir du mer och mer kär. Och just nu håller jag på att bli riktigt kär… Fast det var kärlek vid första ögonkastet, säger Jiloan och skrattar gott åt sin egen liknelse.

- Jag har verkligen känslor för klubben, säger Jimmy. Jag älskar att se MFF-märket på mina kläder och känner en stor stolthet att representera föreningen. MFF har gett mig så mycket som jag är enormt tacksam för. Men mitt hjärta tillhör BK Forward där jag spelat sen jag var fem-sex år. Det kan inget ta ifrån en.

- Klart att Forward är klubben i hjärtat, men det är en annan sak. Du kommer alltid att komma ihåg din första kärlek, försöker en fortfarande skrattandes Jiloan förklara. Men sen kommer du att vara kär flera gånger. Jag har varit i MFF i två och ett halvt år nu och det är tillräckligt för att jag ska kunna säga att jag älskar klubben. Det är ju bara att titta ut här, vad ska du inte älska. En fantastisk arena, underbara fans som bjuder på värsta tifona, alla som arbetar i MFF. Allt är perfekt här. Jag är tacksam för att det blev MFF istället för Örebro. 

- Vår publik är verkligen helt fantastisk. De sjunger från uppvärmningen till en kvart efter matchens slut. Som i bortamatchen mot AIK. Trots att vi gör en fiaskomatch står de upp och sjunger i nittio minuter. De ska veta att de hjälper oss väldigt mycket, säger Jimmy.























Hur ser ni på framtiden i MFF? 

- Om vi först ser till det här året så finns det bara en sak i huvudet på alla spelare och det är att vinna SM-guldet. Om ett par år ser jag Malmö såsom Rosenborg var för ett par år sedan. Där vi tar SM-guld och har möjligheten att kvalificera oss till Champions Leauge. Får vi utveckla vårt spel ännu mer och behålla lite fler spelare så tror jag att vi kan sätta Malmö på kartan igen. Samtidigt gäller det för MFF att visa att de har samma ambition. Tänk om man hade försökt behålla spelare som Ola och Labbe, vad de hade kunna tillföra i det laget vi har nu, säger Jimmy och fortsätter;

- Nu är det väldigt stora pengar som är inblandade utomlands, men samtidigt är det en trygghet här. Man behöver inte ha en halv miljon i månaden när man är ung utan det kan räcka med att man får lite mer än det man har och att klubben visar att man vill satsa. För mig är det inte pengarna som är det viktiga utan det är dessa bitar som jag nämnt.

Han får medhåll av Jiloan som i media kopplats samman med utländska proffsklubbar.

- Du vet hur det är, det är mycket snack och de överdriver alltid. Just nu vill jag bara spela i Malmö. Det är snart U21-EM och de kollar på spelare som får speltid, så det är det viktigaste för mig. Vi tänker på vår utveckling. Hade vi tänkt på pengarna så hade vi rört oss till arabländerna eller något sånt. Dra kan man alltid göra, men det är inte det vi vill, vi vill vara kvar här i Malmö. De har gett oss mycket, nu vill vi ge tillbaka till klubben.

Helen Johansson2010-08-05 08:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF