Vi tycker om MFF: Ett lyxproblem
Henrik Zackrisson, Kaveh Koshahi och Simon Pålsson tycker till kring MFF. Den här veckan är det oförmågan att döda matcher, helgens match mot Örebro som våra U21-landslagsmän som står i fokus.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.
Kaveh Kohshahi
Frispråkig bloggare på Eurosport.se och frekvent forumskribent.
Simon Pålsson
Ända sedan barnsben har MFF varit laget i hjärtat. Skribent på Himmelriket sedan i vintras. Läktarkultur, ungdomssatsning och historik är kärnor i supporterskapet och kärleken till Malmö FF. Bloggar på www.Nyheter24.se
Trots spelövertag mot Gais lyckades vi inte stänga matchen och det blev onödigt spännande på slutet. Hur ska vi bli bättre på att döda matcherna?
Henrik: Visst finns det ett ordspråk om sånt här - ett sånt som man kan se i virkat format på äldre personers köksväggar ... kanske är det det där om att rätta matsäck efter mun jag tänker på? Ifjol ojade vi oss över att vi inte kunde omsätta spelövertag i segrar. Swedbank stadion osade av kryssfrustration. Och nu är vi alltså missnöjda med att segrarna inte är tillräckligt klara. Hoppas att den här utvecklingen fortsätter - gör den det ser jag oss om några år sitta och rynka på näsan för att vi emellanåt missar att göra tvåsiffrigt.
Vad jag menar är alltså att jag till stor del ser "onödigt spännande" matcher som ett lyxproblem. För det första känner jag att våren skämde bort oss: att begära att livet ska bjuda ett flertal rökare i krysset vecka efter vecka känns förmätet. Och för det andra är fakta i målet att vår oförmåga att stänga matcher bara kostat oss poäng en gång (borta mot Elfsborg).
Om man nu trots allt absolut vill trilla ner i pessmismgraven - något jag personligen har tämligen lätt för - kan man möjligen oroa sig för att både Agon och Daniel Larsson brände så mycket chanser i söndags. De hade inte den där sköna jag-trycker-till-bara-utstrålningen som anfallare med riktigt flyt har. Men som det brukar sägas: så länge det skapas chanser är jag inte orolig.
Kaveh: Så jättestort tycker jag inte att problemet varit ändå. Det vore nästan löjligt överlägset av oss att kunna stänga alla matcher vi spelar, ibland är det skönt om någon ruskar om oss och berättar för oss att vi är mänskliga. Det jag dock reagerar på är att spelarna ser ut att bli väldigt trötta de sista tjugo minuterna. Jämfört med våren då jag tycke att laget ändå höll hela matcher och orkade rulla boll och ta löpningar så ser laget ut att gå på knäna när det börjar närma sig 70 spelade minuter. Jag vet inte vad detta beror, möjligtvis så beror det på att vi i våras brukade starta våra matcher lite mer avvaktande för att inte komma igång förrän efter tio, femton minuter medan vi satsat allt direkt från start nu under sommaren och hösten. Det är lite oroväckande att vi tappar lite i spelkvalitet under matchavslutningar.
Och för att besvara frågan; vi dödar matcher genom att smiska till spelarna så att de är lite mer fokuserade i avsluten, det har varit lite kaxigt slarvigt de senaste matcherna. Hade vi varit lika effektiva som under våren så hade vi gjort tre mål mot GAIS i under de första 60 minuterna och matchen hade varit stängd.
Simon: Vi måste helt enkelt göra mål, det är som bekant den vägen man vandrar för att döda en match. Att stänga en match är en helt annan historia och den historian har vi skrivit två helger i rad, både mot AIK och senast mot GAIS. En stängd dörr är alltid en stängd där, den går att rubba trots att den är stängd. Den är ju inte låst. Eller död heller för den delen. Vi skapar chanser på ett närmast skrämmande effektivt sätt stundtals. Vi har fått igång en rörelse igenom hela laget som gör att vi i varje match kan räkna med åtminstone ett par riktigt heta målchanser. Den läskiga ineffektiviteten från forna dagar verkar vara tillbaka, med slående exempel som Agons lägen mot GAIS och Hamads öppna kasse mot samma lag - bara för att nämna några.
Så för att vara lite mer konkret, klar och helt enkelt svara på frågan känns det som att vi måste våga trumma på. Vi måste våga vara det spelförande laget hela vägen in i kaklet. Anfall är bästa försvar sägs det och för en gångs skull är en klyscha väldigt användbar. Så länge vi har bollen kan motståndarna inte göra mål och chansen för ett dödande andramål är väsentligt mycket större om vi har bollen i vår ägo, gentemot om vi ska förlita oss på en snedsparkande motståndare, som får in bollen i egen kasse alltså. Den taktiken förlitar sig lag som HeIF på.
Det råder ingen tvekan om att vi kan ha ett eskalerande problem framför oss, i och med måltorkan som ändå inte är helt snustorr. Så länge chanserna skapas är krisen dock inte total och problemet bör rimligtvis därför sitta i skallen på våra spelare. Inte är det väl guldfeber?
Match mot Örebro på Behrn Arena imorgon. En motståndare som efter första halvan av allsvenskan ligger på en tredjeplats i allsvenskan. Inför mötet mot MFF pratas det om att seger kan innebär att man kan blanda sig i toppstriden. Tankar inför matchen?
Henrik: Eyravallen har vi åkt på många obehagliga smällar på. Men vad är egentligen en Eyra? Jag kollar på Wikipedia. Tydligen, i folkmun, ett område i Örebro. Dessutom fanns det en uppfattning om att Eyra utgjort ett ursprungligt namn på Örebro, något som nu förkastats. Att arenan numera lystrar till Behrn beror enligt samma informationskälla på att ett fastighetsbolag köpt namnrättigheterna.
Mitt bästa Eyravallsminne härstammar från en solig sommardag som bör ha inträffat år 1997. Jag hade stannat lite för länge på stranden, och väl på parkeringen slår jag på bilradion. Det är paus och radioreportern läser sakligt och torrt upp halvtidsresultaten. "...och Örebro-Malmö noll-fem", säger han. Förlåt? Men jovisst, så var det. Vi hade prickat in fem bollar i första halvlek (0-5 blev också slutresultatet). Niklas Gudmundsson, värvad några veckor tidigare, gjorde, om jag minns rätt, två. Yksel satte femman med en yttersida ribba-in. Kindvall gjorde säkert nåt också.
Imorgon är det hursomhaver en jättesvår match. Jag hoppas att vi är stolta, starka och står upp. Att vi gläds åt konstgräsets jämnhet och att vi tillåts kontraslå. Icke desto mindre, utgångsläget måste vara att ett kryss är bra. Fast när detta skrivs har HIF just tappat två poäng mot Djurgården, så visst börjar tankarna spinna iväg ...
Kaveh: Jag har fullskalig, extrem, ostoppbar och övergripande panik inför den matchen. Varje gång jag tänker på matchen så spelas Hans Zimmers mest ångestframkallande verk upp i bakgrunden. Speciellt nu när HIF tappade poäng. Det bara stinker förlust om den här matchen nu. Man är liksom ärrad efter år av besvikelser och man vågar ännu inte slappna av och tro helt och hållet på laget än. Jag hoppas att spelarna tror på sig själva för jag förbereder mig för total katastrof mot Örebro genom att helt enkelt bara anta att vi förlorar eftersom det är så universum fungerar.
Dock så är det rent analytiskt en bra match för oss. Vi möter ett spelande lag som i vanliga fall inte har så våldsamt hög press. Vi möter ett lag som inte är lika välbalanserade som oss och förhoppningsvis blottar sig i försvaret där de är lite känsliga mot omställningar. Örebro passar oss ganska bra.
Jag hoppas att elvan är intakt från matchen mot GAIS. Agon måste bara få fortsätta spela nu när han äntligen presterar även utanför straffområdet och även om Gische kan skapa chanser från ingenting så kan han även med sina ibland lite onödiga soloruscher även skapa chanser för motståndaren när han tappar bollen.
Simon: Örebro är verkligen inte att underskatta. Fyra poäng bakom och vid en eventuell seger nosar dem oss rejält i nacken, vilket är en situation som vi verkligen inte vill hamna i. Segern är målet och det vi måste sträva, även fall man någonstans långt inom sig själv kanske kan sträcka sig till att acceptera ett oavgjort resultat. Konstgräset på Berhn Arena är väl ändå ett dödat spöke, vilket gör att en årligen återkommande farhåga med denna matchen därmed är utraderad.
När det gäller de elva vi ställer på planen förväntar jag mig att se Gische på plan. Det är en av de förändringar som kommer att göras och i alla fall den enda som borde göras. Antingen plockar man ut Agon, vilket jag nog hade gjort, eller låter man Hamad/Durmaz vila till förmån för Herr Molins. Backlinjen både vill och tror jag kommer att vara intakt, likaså mittfältet (till åtminstone 75%), målvakten och Daniel Larsson där uppe. Vi har ett fartfyllt och offensivt engagerat gäng, en stig vi även i denna match ska välja att följa. Örebro SK i all ära, men skruvar vi upp tempot och låter bollen gå som på ett snöre hinner de inte med. Tre pinnar kan bli tufft att bärga, men så länge vi visar upp vårt register ska det inte vara några konstigheter.
Malmö FF fick med hela fem spelare i det svenska U21-landslag som nästa vecka möter Skottland i en träningslandskamp på bortaplan. Överraskad?
Henrik: Anmärkningsvärt är i alla fall att vi skickar iväg inte mindre än tre yttermittfältare till landslagsuppdraget. Rimligen nån form av rekord. Men överraskad kan jag nog inte säga ... vi har ett ungt lag som i stora stycken spelar jättefin fotboll, och dessutom verkligen strävar efter att just spela boll. Inte mer än rätt att detta premieras.
Odelat positiv är jag dock inte. Jag oroas både av allmänt slitage, flyttat fokus och skaderisk.
Kaveh: Nej, MFF har satsat hårt på talanger och det ger resultat nu. Förra året innebar det djupa svackor i spelet och spelare som inte kunde bibehålla kvalitet, men i år har de mognat lite. Samtidigt så får man inte glömma att Jasmin Sudic är given när han är frisk. Det är ganska fantastiskt att det hade kunnat vara sex spelare. Respekt till våra yngre spelare som alla verkar blomma ut.
Det som dock överraskade var resten av listan. Hur mycket jag än letar så hittar jag inte några supertalanger från superdupertalangfabriken i IFK Göteborg. Klubben som bara häromåret utnämndes till svensk fotbolls framtid och fick beröm från varje människa som fick plats i en sporttidning har nu alltså bidragit med noll (0), zero (0), nil (0), sefr (persiska för "noll", alltså siffran 0), cero (0) och sammanlagt alltså zéro (0) spelare till U21-landslaget.
Simon: Absolut inte. Övriga kommentarer är väl överflödiga. Eller varför inte spana in vår A-lagstrupp. Hur många unga finns inte där? Hur många av dessa är inte redan nu tongivande spelare i antingen reserv- eller a-lag? Hur många spelare spås inte en lysande framtid och hur många tunga svenska kort med himmelsblå anknytning hittar vi inte runt om i Europa idag? Vi har en tradition, i alla fall på senare år, att fostra stora talanger. Inte ens en HeIF:are kan blunda för det.
