Om matchen mot Gefle
Andreas Jangenmo kommer med sina tankar från matchen igår (och i förrgår) mot Gefle, utifrån sin plats på Stå.
Jag är egentligen inte en person som vaknar av sms-signalen på morgonen, men av något konstigt skäl vaknade jag av den igår. Det är väl inte direkt den jobbigaste och längsta sms-signalen utan klassikern de flesta har på sin Sony Ericsson-mobil. Klockan var runt 12 och jag kände mig verkligen inte pepp att gå upp så tidigt, eftersom jag inte hade somnat förrän vid 4-5-tiden.
Men efter jag hade läst sms:et blev jag genast taggad igen, meddelandet löd ”när ses vi idag?”. När man blir väckt på de sättet står hjärnan på 0 och man fattar inget, men efter lite betänketid förstod jag att det givetvis handlade om dagens match.
Eftersom lördagens match blev inställd på grund av regnet skulle matchen spelas om igår. Jag låg väl och drog mig i cirka 30-40 minuter innan jag kom upp, sedan var det dags att fixa till sig och tagga inför matchen. Jag hann även skriva ett litet inlägg på bloggen.
Som vanligt mötte jag upp mina polare på vägen då jag bor längst bort, vi är oftast ett par polare som står tillsammans. Det är inte ofta man går själv på fotboll utan man har alltid någon av dem med sig.
Framme vid Stadion 15.30 och då sprang polarna iväg och köpte biljett till en av polarnas kompis som ville hänga med på matchen. Därför kom vi in ganska sent och då var redan tifot nere. Tifo, tänkte jag? Eftersom det inte kom upp något i förrgår blev jag genast fundersam om vad detta handlade om, men efter att ha frågat några så fick jag svaret på det. Det stod 1-0 med större bokstäver och sedan undertill ”till dom himmelsblå”.
Ganska mäktigt att man hunnit göra detta verk på så kort tid och mycket cred till dem som gjorde det.
Matchen då? Sen tidigare visste jag att Gefle skulle vara nöjd med 1 pinne och därför backade de hem ganska mycket, men det tycker jag inte gjorde något. Malmö spelade sitt spel och kom in i det ganska bra. Ganska många målchanser fick vi under den här matchen och det hade kunnat bli 4-5 mål till. Jag är inte en person som kommer ihåg särskilt mycket om hur situationer uppstår eller hur nära de var att bollen gick in i mål. Nej, jag lägger märke till målen och det är ganska solklart att man gör det.
Vi gjorde två klassmål om jag får säga mitt. Det första stod Daniel Larsson för där han blev framspelad av Jiloan Hamad, som bröt in snyggt i banan och serverade Larsson. Han placerade den läckert till höger om Gefles målvakt.
Det andra målet stod Agon Mehmeti för, serverad av Herr Larsson. Larsson som fick bollen av Jeffrey Aubynn passade den snyggt till en löpande Agon, som lite turligt, men ändå snyggt fick in den bakom Gefles målvakt.
Enkelt och rakt spel, det föredrar jag och det fick vi se igår. Visst försökte någon spelare dra en kille då och då, ena gången misslyckades man men lyckades den andra. Tycker spelet är på topp och vi blir bara bättre och bättre. Helsingborg känner sig pressade nu och det ska de göra. Nu skiljer endast 1 poäng och kan det bli ett direkt avgörande hemma den 15 september mot Helsingborg? Det hade varit något!
Eftersom jag står på ståplats ser man väl spelet lite annorlunda från mitt håll, men man hör även mycket annorlunda också. Jag tycker att gårdagens ståplats höll ett så fruktansvärt bra liv, vi sjöng och sjöng. Visst dog det ut ibland men då var vår capo igång med en ny sång och det är så det ska vara.
”Ingen himmel är så blå som min” har blivit en stor favorit hos nästan alla och givetvis hos mig också, men när jag ser att folk vill ha denna som hymnen blir jag nästan lite ledsen. Jag tycker inte att man bryter traditioner och vår nuvarande hymn håller på att sätta sig. Tänk er bara en bortaresa (som någon för övrigt nämnde i forumet) och så bra vår nuvarande hymn sitter. Visst är ”Ingen himmel...” sjukt bra, men byt för bövelen inte ut Hymnen mot den!
