Ingen himmel e så blå som min
Det är svårt att beskriva. Flera gånger under säsongen har jag försökt sätta ord på vad jag känner, men orden räcker inte riktigt till. Har följt Malmö FF i 28 år nu och kan inte minnas att jag någonsin känt så starkt för en årgång som jag gör för denna. Malmö FF anno 2010 är något alldeles speciellt.
Jag stoppar ner bananer och gurka i kundvagnen och stryker det på inköpslistan. Kommer på mig själv med att nynna en melodi i mitt huvud... “När Todde blickar ner, är det glädje som han ser, Ingen himmel e så blå som min”... Går vidare i affären, hämtar ett paket Havrefras i en gång och funderar över hur härligt livet är för tillfället. Den mäktiga känslan som fanns där efter matchen mot Gefle i lördags gör sig påmind. Det var gåshud på armarna när den nya låten spelades efter slutsignalen. Till nästa gång hoppas jag man drar ner volymen lite och låter klacken ta över mer av sången.
Det är fredag eftermiddag. I mitt tycke en av de bästa stunderna på hela veckan när helgen ligger orörd framför en. När jag går ut till bilen efter att ha handlat klart lägger jag märke till att cementsuggorna som står på parkeringen är målade i ljusblått istället för som brukligt i en grå, dyster färg.
Det är svårt att beskriva. Flera gånger under säsongen har jag försökt sätta ord på vad jag känner, men orden räcker inte riktigt till. Känns inte som att det går något vidare den här gången heller. Har följt Malmö FF i 28 år nu och kan inte minnas att jag någonsin känt så starkt för en årgång som jag gör för denna. Malmö FF anno 2010 är något alldeles speciellt. Där finns hjärta, atittyd och en massor av talang och kunnande.
Extra mycket känner jag för lagets yngre spelare som man inte annat än kan imponeras av. Det har varit riktigt kul att se hur de gått in och tagit för sig när de fått chansen. Att vi haft en del problem med skador har knappast märkts. När en spelare blivit skadad har någon annan gått in och presterat.
En match jag minns lite extra är derbyt mot Trelleborg i våras. Redan före matchen var MFF hårt drabbat av skador. Som om det inte var tillräckligt tvingades man först till ett tidigt byte när Agon Mehmeti fick en smäll i huvudet, i halvtidspausen fick sedan även Johan Dahlin kasta in handduken på grund av sina ryggsmärtor. Då även lagets andremålvakt Dusan Melicharék var skadad blev det 19-årige Dejan Garaca som fick ta plats mellan stolparna och göra sin allsvenska debut. När den andra halvleken drog igång hade Malmö FF fyra tonåringar på planen. Trots detta vann man matchen med 2-0 och tog därmed sin tredje seger på bara en veckas tid. Det var med starka känslor bultandes inom mig som jag lämnade Stadion denna kväll. Så stolt jag var över mitt lag.
Men det är inte bara ungdomarna som imponerat under året. Inför säsongen ville de flesta se en mittfältsduo bestående av Kruys/Mutavdzic. Men när de båda inte blev kvitt sina skador tvingades Rolle tänka om. I träningsmatchen mot Bröndby valde han därför att testa med Wilton Figueiredo på innermittfältet. Med Wiltons fjorårssäsong i åtanke var vi nog många som var skeptiska till detta drag. Men nödlösningen blev en riktig fullträff. Wilton har funnit sig väl tillrätta på sin nya position och imponerat stort, inte minst genom hårt, uppoffrande arbete för laget.
En annan spelare som inledde säsongen på ny position är Daniel Andersson. Under försäsongen såg det inte helt övertygande ut, men Rolle tvivlade aldrig på sin kapten och menade att det bara var lite fler matcher som behövdes. Så rätt han hade. Danne har verkligen varit en klippa i försvaret.
Min mobiltelefon ringer. “Zombie Nation” ljuder på parkeringen innan jag lyckas fumla upp telefonen ur fickan och trycka på svara-knappen. Det är mamma som meddelar att det är okej att hon passar sonen på måndag kväll när MFF spelar bortamatch mot Halmstad. Med tanke på vår tabellplacering bara en poäng efter serieledande Helsingborg är det ett måste att vara på plats på Örjans Vall och stötta killarna. Jag gillar Måndagsmatcher tänker jag. Dels har man ju en anledning att se fram emot en annars rätt så tråkig veckodag, dels kan man se ett träningspass på helgen när man är ledig.
Hemma på gården stöter jag på en granne. Denne ojar sig något förfärligt över hur kallt det blivit och att hösten snart är här. Av artighet nickar jag instämmande. Vad min granne inte vet är att jag faktiskt ser fram emot hösten. Inte bara för att jag gillar levande ljus och att ligga på soffan med en bra bok, utan för att det är nu kampen om SM-guldet ska avgöras.
“För när skyarna är mulet grå, är min värld så underbar ändå. Ingen himmel e så blå som min“.
