Matchrapport: Malmö – Elfsborg 1 – 0
En jämn match med bra tempo, fint passningsspel, intensitet, kamp och sekvenser där båda lagen dominerade. Malmö stod till sist som segrare i striden.
Ingen himmel är så blå som min, sjunger de i låten som spelas i pausen. Framförallt är det lättare att se en blå himmel när man är högst upp. Just nu är vi där. Låt oss hoppas att det blir så framöver också.
De hade läst på det märktes. För i dagens match tilläts inte Malmö att spela upp bollarna från målvakt till mittbackar för vidarebefordran till våra mittfältare. Elfsborg ställde ofta en man mellan våra mittbackar med uppgift att skära av Dahlins möjlighet att rulla ut bollarna. Trots att vi gjorde det vanliga tricket att först gå upp och sedan springa tillbaks med en av mittbackarn. Det ledde till ganska många långa utsparkar, något Malmö inte varit bra på tidigare.
Första halvlek präglades av snabbt, intensivt och passningsskickligt spel. Det märks att båda lagen vill rulla på marken och passa sig fram till lägena, visst det kom en och annan långboll men det mesta försiggick på backen. Det kändes som en brottningsmatch mellan två jämnstarka brottare som står upp och drar, sliter och rycker i varandra för att få den andre i obalans och så helt plötsligt ligger man i brygga.
I perioder uppfattade jag det som att Elfsborg fick ett litet grepp men så gjorde Malmö ett par, tre bra passningar och så hade man slingrat sig ur. Men i ärlighetens namn hade väl ingen av lagen några större chanser i första. Daniel Larsson hade en när han mötte ett inlägg från vänster men tyvärr gick hans skott en bit över. Yago hade också en skarvnick på en frispark där boråsarnas målvakt gjorde en kvalificerad enhandsräddning genom att slänga ut sin högra karda och hindra bollen från att smita in.
Det skälls mycket på Jeffrey på den sektion där jag sitter men idag är han pigg, alert och stark i närkamper. Hela spelet präglades av en vilja att visa vad han går för. Det där skället får en att undra hur mycket av en match en vanlig åskådare ser och förstår, vill absolut inte påstå att jag är en fotbollsexpert men till och med jag begriper att man inte kan spela bollen framåt i alla lägen och att man inte ska slå ett inlägg mot en anfallare som har fyra backar och två mittfältare runt sig.
Första halvleks bästa chans fick Agon när han efter ett motlägg i straffområdet fick tag på bollen och lobbade den över målvakten, tyvärr i ribban. Där var jag redan halvvägs ur stolen med händerna i brösthöjd. Verkligen synd för det hade blivit mentalt jobbigt för dem att gå in i halvtid med ett baklängesmål i 43:e minuten.
Andra halvlek började som den första men efter ett tag kändes det som att Malmö sakta men säkert fick ner Elfsborg i brygga. Inte så att vi spelade ut dem men det kändes som att vi skapade tryck och lite halvchanser. Wilton fick ett läge till höger och sköt bra men målvakten räddade. Jeffrey hade ett läge och Agon ett på en kontring då han spelade bollen en aning slarvigt till den vilt galopperande Jille. Men alldeles för hårt.
Till sist fick vi en hörna som Ricardino slog från vänster och där hann inte vår lagkapten få undan huvudet utan den studsade där, på Avdic ben och i MÅÅÅÅÅÅL. Först såg det ut som om domaren skulle döma bort målet, vilket Wilton trodde. Han rusade faktiskt på domaren, bröst mot bröst nästan, för att protestera. Både han och jag missförstod domarens båge ut mot linjemannen efter att bollen gått in. Som tur var blev han inte varnad för det tilltaget. Domaren gjorde rätt och dömde mål. I övrigt hade han en dålig dag kändes det som. En hel del beslut som var märkliga och framförallt i Elfsborgs favör.
Matchens räddning stod Johan Dahlin för när Elfsborg jagade kvittering. Ett inlägg från häger där hela min sektion stod upp och skrek offside landade på Daniel Mobaecks huvud. I hans huvud for säkert tanken – MÅL. Något som Dahlin fullständigt sket i när han tänjde sig till sitt yttersta och räddade med vänsternäven. Där såg det nästan ut som att han var på väg ut ur sitt eget skinn.
Till slut blåste domaren av och publiken fick jubla tillsammans med spelarna. En härlig kväll.
