Tävlingen - Bidrag 2 - Min första gång
Andra bidraget i tävlingen.
Ni röstar längst ner vid "Rejta denna artikel"
-----------
Min första gång är numera ett ganska suddigt minne. Ett minne som är placerat långt, långt bak i minnesarkivet. Känslan går knappt att ta på, resultatet ännu mindre. Det enda jag kommer ihåg – fy helvete vad det var kallt!
Jag hoppas inte att er fantasi har skenat iväg alldeles för mycket nu på klassiskt HIF-manér, utan att ni förstår att jag självklart försöker beskriva mitt första besök på gamla hederliga Malmö Stadion. Min första riktiga kontakt med laget som så småningom skulle ta en helt otroligt stor plats i mitt hjärta. Min första match med Di Blåe.
Jag har flera gånger tänkt tillbaka på den här matchen och försökt urskilja alla suddiga detaljer, men det är ta mig tusan ett heltidsjobb. Så här mycket har jag i alla fall kommit fram till: Det var säsongspremiär. Det var kallt. Jag hade glömt bort att ta med mig vantar. Jag befann mig på sittplats och det var min klasskompis som bjöd med mig. Det var kallt. Laget Malmö mötte var Örebro och det var kallt. Till och med årtalet har jag haft svårt med, men efter lite logiskt tänkande och bra research har jag kommit fram till att det är 2003 vi talar om och att jag då var hela 14 år gammal. 14 år gammal och förälskad i elva män, snacka om jobbig pubertet.
Den här förälskelsen utvecklades så småningom till något mycket mer, till något betydelsefullt. Helt plötsligt kunde jag inte tänka på något annat än fotboll. Helt plötsligt kändes det svårt att andas när tre poäng var förlorade. Man kan säga som såhär – jag gick in för det helhjärtat.
Året därpå praktiserade jag på Kulan och snacka om fantastisk vecka. Varje dag fick man träffa spelarna, mina stora idoler. Varje dag möttes man av Elangas gigantiska leende (framför allt när han spillde ut kaffe, detta var tydligen alltid lika roligt) och att befinna sig i samma lokal som Patrik ”Bjärred” Andersson kändes helt osannolikt. Att jag dessutom traskade hemåt med toppbetyg från chefskocken var väl inte helt fel det heller.
Egentligen vet jag inte vad jag vill säga med den här texten, den fungerar nog mer som en återblick eftersom jag aldrig annars tar mig tid att tänka tillbaka. Tänka tillbaka på när allt började, när jag blev förälskad i klubben som har fått mig att gråta, bli förbannad, ger mig magsår och gör mig illamående av nervositet. Men framför allt, klubben som har skänkt, och skänker, mig en glädje som inte går att beskriva. För hur fantastiskt är det inte egentligen, jag är 21 år och har varit med om följande: ett SM-guld (med Malmös framfart så kan jag snart skriva två!), invigning av nya Stadion och 100-årsfirande. Fan-fucking-tastiskt.
För att avsluta det hela tycker jag att du ska tänka tillbaka på första gången du befann dig på en match med Malmö och sedan ta vara på varenda behaglig rysning. För visst får man rysningar när man inser vad man har fått uppleva tillsammans med världens vackraste fotbollsförening, Malmö FF. Det är riktigt tunga grejer, eller hur? Och vet ni vad det bästa är? Detta är bara början.
------
Glöm inte att rösta!
Ni röstar längst ner vid "Rejta denna artikel"
------
Läs om tävlingen här
