Här och nu skiljs vinnare från förlorare
LSK står med sex matcher kvar att spela inför en situation där man förmodligen "bara" behöver vinna två matcher till. Kanske behövs en eller två oavgjorda matcher utöver det för att vi riktigt skall vara säkra på att slippa kvalspelet. Ingen extraordinär situation på något sätt - men ur psykologisk hänsyn är den j-vligt intressant, om ni ursäktar språket.
När vi stod där i glädjeyran på läktaren den 12:e juni och LSK precis hade utskåpat Daniel Åkervalls Brage, var det nog svårt att tro att det här året skulle kunna sluta illa. Spelarna uppträdde furiöst stundtals och jag trodde att smekmånaden definitivt var över för Borlänges stolthet.
En grå morgon i början av september ger oss svaret att perspektivet då dessvärre var skenbart. Och istället har faktiskt Brage ett bättre utgångsläge än LSK inför avslutningen, och vi har kvar besöket på Domnarvsvallen där Brage varit starka. Ungefär lika starka som LSK varit hemma.
Dalkarlarna har 34p och LSK har 31p. Det känns inte realistiskt att utmåla dem som en räddningsplanka, för dom lär klara av att samla vad som samlas skall på sina återstående hemmamatcher.
Istället är den stora frågan vilket lag av LSK, Degerfors, Falkenberg och J-Södra som åker dit och får kvala. Tyvärr har LSK redan avklarat dessa lag på hemmaplan, och med facit i hand lever vi mycket på att vi vann samtliga dessa matcher, samt hemmamatchen mot Brage.
LSK:s problem är att motsvarande bortafacit är - ärligt talat - rötet. Även om det är svårt att vinna ett bortaderby mot ett sämre lag som FCT som just i den matchen höjer sig som f-n, så har vi ytterligare 11 bortamatcher där vi inte vunnit en enda gång.
De senaste bortamatcherna har varit hedersamma förluster mot seriens topplag, men nu svider det rejält att vi t.ex. inte kunde knyta ihop säcken nere i Växjö. Istället tappade vi den matchen liksom vi tappat andra ledningar på bortaplan och missat poäng.
Härnäst kommer en ny hemmamatch, och det är ju solklart hur viktigt det blir med de återstående hemmamatcherna mot Assyriska, Hammarby och Väsby eftersom hemmaspelet har varit våran melodi.
Därför är det illa med backsituationen inför Assyriska. Josemar, Phiri, Nikkilä och Durmaz är inte disponibla, och herrar Wålemark och Glans har en svår uppgift att få ihop ett tillräckligt solitt försvar. Även med fler spelare disponibla har det nämligen inte funnits den stadga bakåt som var uppenbar i våras. Det är tur att Snuten, Smedberg och andra killar lyckats leverera lite mål framåt, och på dom hänger givetvis mycket ansvar nu.
För vilka elva spelare som än skickas ut på söndag, så befinner dom sig vid det berömda vägskälet. Vinnare och förlorare skall skiljas ut inom de sex sista matcherna, nu måste karaktär och alla goda egenskaper fram och förvaltas på bästa sätt där ute på planen. Och från läktaren måste vi höras ordentligt när vi backar upp de våra. Sedan i slutändan kommer ändå en oerhört besviken spelartrupp från SuperEttan att sitta lördagen den 30:e oktober i en buss på väg upp till Västerås, Uppsala eller Stockholm, tvungna att gå igenom ett ödesmättat kvalspel mot Västerås, Hammarby TFF, Sirius eller Syrianska Kerburan.
När den dagen kommer hoppas jag verkligen att Örjan Glans enda huvudbry gäller huruvida han skall bygga sitt Stryktipssystem kring en tvåa på Wolves-Man.City, eller ej...
