Inför ÅFF-MFF
Daniel Andersson nickade med mer beslutsamhet än elegans in segermålet. Det spelskickliga och rutinerade Elfsborg besegrades med ett mål mot noll och Malmö FF tog över serieledningen. Nu, två veckor och en Zlatanfest senare är det dags för bortamatch i Åtvidaberg.
Det hör liksom till Allsvenskan. Varje år finns det ett stryklag. Ett lag som inför säsongen bottentippas av alla journalister och övriga förståsigpåare. Ett lag som nyss tagit avfarten till högsta serien men som till sin stora besvikelse upptäcker att Allsvenskan bara var en återvändsgränd.
Det hör också till att experterna får rätt. Laget sladdar tidigt, möjligen efter att först ha erövrat några inledande skrällpoäng, och får sedan kämpa i uppförsbacke och betrakta 0-0-matcher som segrar.
Åtvidabergs FF är inget undantag.
Men ändå… Trots bedrövliga odds, en trupp med tydliga svagheter både på planen och pappret och ett tidigt framtvingat tränarbyte brukar den förmodade jumbon ändå vara med när en knapp tredjedel av serien återstår. Sist förvisso, men inte avsågade. Så pass jämn är Allsvenskan. Så pass bra är bottenlagen.
Äldre generationer minns östgötaklubbens storhetstid, då föreningen nådde framgångar med välmående industrier i ryggen och spelare som Ralf Edström och Tomas Wernersson på planen.
Idag för både orten och fotbollslaget Åtvidaberg en blygsammare tillvaro. Många suckade uppgivet när det lilla laget från landet plötsligt var tillbaka i seriesystemets topp. Klagomålen haglade över ännu ett lag som skulle komma att dra ner kvalitet, publiksnitt och bidra till den ökande klyftan mellan Sverige och övriga fotbollseuropa.
Men från undertecknad hördes varken burop eller grymtningar. Inte bara på grund av att exilsupportrar bosatta i Motala alltid välkomnar nykomlingar från regionen och gläds åt en bortamatch inom bekvämt avstånd. Utan också för att jag hittade kärleken i Åtvidaberg.
Eller inte riktigt kanske, först hittade jag kärleken och den hjälpte mig att hitta Åtvidaberg. Typ så.
Om ni är osäkra på vad som menas med uttrycket småstad, åk till Åtvid. Det är den sortens ställe där stans enda kafé fortfarande omsätter mer leverpastej och kaffegrädde än ruccolawraps och chailatte. Det är den sortens ställe där du som trettioplusare blir ombedd att visa legitimation på Systemet med motiveringen att kassörskan inte känner dig. Eller, för att låna ett citat från en känd Tv-serie, det är ett sådant ställe där gult ljus betyder sakta ner, inte öka farten.
Att denna lilla ort lyckats bidra med ett lag till högsta serien känns som ren Åshöjdens BK-romantik och jag faller pladask. Även om jag också vill se en framtida Allsvenska som en modern, attraktiv och konkurrenskraftig liga så blir jag både lite rörd och inspirerad över mentaliteten och arbetsviljan som ligger bakom Åtvidabergs bravader.
Nu ändrar ju inte detta lilla kliv ut ur garderoben på faktumet att Malmö FF bör plocka åt sig tre poäng på Kopparvallen. Åtvidaberg har visserligen två raka segrar med sig, häng på såväl AIK som Halmstad och en stark trotjänare på mittfältet, MFF-bekantingen Kristian Bergström. Det ska ändå inte räcka.
Malmö FF saknar en av matchvinnarna från hemmamötet i våras. Wilton Figueiredo är avstängd och ersätts troligen av Miljan Mutavdzic. Försvaret är intakt där Johan Dahlin vaktar målet med kvartetten Ulrich, Daniel, Yago och Ricardinho framför sig. Jiloan Hamad blev matchhjälte för svenska U21-landslaget i veckan och lär ta hand om sin kant med stort självförtroende. På andra sidan gjorde Jeffrey Aubynn en bra match mot Elfsborg, men den då avstängde Jimmy Durmaz har verkat vara Roland Nilssons förstaval tidigare under året.
På topp förväntas Daniel Larsson och Agon Mehmeti få fortsatt förtroende. Larsson har en knepig sits. Han har inte gjort mål på ett tag och är säkerligen taggad inför lördagens omgång. Samtidigt dras han med två gula kort i bagaget och riskerar att missa nästa match om han tar i lite för mycket i någon närkamp.
I förhandstipsen är det här en av de lättare matcherna för Malmö. Ett litet farthinder på vägen mot SM-guldet, inget värt att oroa sig över. Låt oss hoppas att spelarna inte redan har tankarna på den match som äger rum i Malmö på onsdag utan lyckas leva upp till klyschan om att ta en match i taget. Att skärpan är rätt inställd och medvetenheten hög om att alla trepoängare är lika mycket värda, oavsett om motståndet heter Åtvidaberg, Göteborg eller Helsingborg.
Framåt Malmö!
