Gästkrönika: Ryggradslösa Bajen
Efter idel plattmatcher mot småklubbar som Bajen inte ska ha några problem med, måste man fråga sig frågan varför det har blivit som det blivit. Varför blandar Bajen supermatcher (nåja..) med riktiga bottennapp mot lag som Brage? Vad gör att spelkvaliteten kan variera så oerhört?
Det går naturligtvis att finna många olika förklaringar. Dåligt motiverade spelare, dåligt motiverande tränare, dålig scouting av motståndarlagen, etcetera. Jag skulle dock vilja utgå från en annan infallsvinkel. Ryggrad. En av ryggradens främsta funktioner är stöddämpning. En term som om man överför den till fotbollsvärlden skulle kunna formuleras som den del i laget som ska minska spelkvalitetsberg-och-dalbanor. I år har, enligt min åsikt, Bajen ingen ryggrad. Den har man gjort sig av med. Man har glömt bort ryggradens livsnödvändiga betydelse. Vad menar jag då mer konkret med det? Vilken ryggrad har Bajen gjort sig av med?
I våras skrev jag en väldigt kritiserad krönika i vilken jag tog upp problematiken att kalla spelare som lämnade Bajen för svikare, när Bajen själv sviker andra spelare. Dem Bajen gjort sig av med var till stor del vår ryggrad. Spelare som brann för Bajen, kände Bajen och bidrog med trygghet till truppen. Effekterna av denna naiva ryggradsdemontering ser vi nu. Vi har topparna i spelet, men bottnarna är djupare än på mycket länge. Spelarna jag pratar om är sådana som Mikkel Jensen, Haris Laitinen och Suleman Suleyman. Spelar som av olika och till viss del oklara anledningar mer eller mindre tvingades att lämna vår kära klubb. Hade de för höga löner? Var de inte tillräckligt bra? Ville man förnya truppen? I våras var det många som svarade ja på de frågorna. I dagsläget slår jag vad om att majoriteten av bajarna skulle revidera sina svar. Felet var att man glömde bort en viktig aspekt i utvärderingen av dessa lirare; deras roller i laget och betydelse som bajenkulturbärare och stabila inslag i truppen.
Även om det är omöjligt att bevisa, är jag övertygad om att Bajens sportsliga situation skulle se betydligt bättre ut med dessa tre spelare i truppen (och då också den ekonomiska situationen). Jag är säker på att Bajen inte skulle gjort så många plattmatcher med en Jensen och Suleyman på plan. De hade bidragit med en annan typ av pondus och motivationskraft. Kunnat visa och förklara för de nya och yngre vad fan Bajen handlar om och att en förlust bara är godkänt så länge laget visar passion och genuin vilja. Visa att laget alltid ska göra sitt absoluta, jävla max för att ge tillbaka något till de supportrar som varje vecka ger dem ett fantastiskt stöd.
Men detta förstod inte Bajens leding. När man sa hej då till spelare som skulle ha bidragit (även om Suleyman gjordes av med lite tidigare) till en allsvensk plats, sa man också hej då till sin egen ryggrad. Något som logiskt nog resulterade i att man föll pladask ihop. Nu ligger man ned i sin sjukhussäng och önskar inget annat än att ryggraden kan komma tillbaka och ta en tillbaka. Tillbaka till sitt riktiga jag.
Krönikan skriven av: Enebyberg
