Förbannelsen lever fortfarande kvar
Men nästa år så kanske den brytas. Hur svårt ska det vara att vinna i Södertälje?
Idag måste jag ha haft en telepatisk kontakt med min PVH kollega herr Broweus. Precis när jag ska sätta mig ner och skriva matchrapporten ser jag att den redan är klar. Hur kunde Nikke veta att min upplevelse av matchen idag är annorlunda än den brukar vara? Idag stod jag nämligen i klacken, istället för att vara förvisad till pressläktaren. Det var en underbar upplevelse fram till den den 89:e minuten....
Innan matchen
Varför valde jag bort att kunna sitta ner och få kaffe samt annan förtäring gratis? Jo, planetens största Exilsnok kom på besök. Min klasskompis, Peter Jensen, som bott i Australien i cirka 25 år var på besök just den här helgen. Likaså 15 åriga sonen, Sam som jag aldrig fått träffa. Detta ledde i sin tur till en stor vinst för mig på ett annat plan. Min äldsta son, Sebastian, hängde med på en IFK match för första gången. Anledningen var att just Peter var här. För några år sedan var Sebbe i Sydney och bodde några nätter hos min klasskompis. När Peter frågade per mail, om inte Sebbe kunde följa med på matchen, fick jag ett för mig överraskande jakande svar. Vi Exilsnokar har aldrig varit så många på en förträff innan en match. Sonen hade dragit med sig två kompisar. Sen var det förutom dem från andra sidan jordklotet, en mängd kända ansikten. Det var Freddy, PVH kollegan Rikard, min gamla vän Olle, Söder-Håkan, trummisen Christer och violinisten Mattias Malmqvist. Bara för att nämna några... Mattias har flyttat tillbaka till Peking, för att spela i symfoniorkestern. Men tack vare att flickvännen, bor kvar här får vi rå om honom ett tag till på helgerna. Men sen var det en del nya sköna typer som dök upp. Det var Ante bland annat, och ett gäng ungdomar som jag kunde ha varit far till. Vi hade hittat ett strategiskt ställe vid Södra station. Efter lite malt och humle på trottoarserveringen, drog vi vidare. På pendeltåget till Tälje, tog vi över halva vagnen. Vi sjöng oss igenom halva sträckan. På bussen till arenan fick vi lite konkurrens av Syrianska fans. Märk dock att vi var fler... Sången fortsatte givetvis, och stämningen väldigt god. Uppskattade mest när vi sjöng: Syrianska, Syrianska ge oss en sång... och vi fick ett väldigt fint svar från gänget längst bak i bussen!
Matchen
Ingen större idé att skriva några större detaljer, om själva matchen. Den är redan gjord. Men vad många människor, man kände igen från sin hemstad! Pontus Franzén, ledde ju givetvis allsången. Det var inte många minuter det var helt tyst i klacken! Tvillingarna, Billy och Dennis Petterson, samt givetvis rondellhunden Johan Hallgren var där. Men även kapten Landelius från Club 33. Snackade också lite med Exilsnoken ”GoPeking” Jörgen Löwenfeldt. Undrade varför det var så länge vi hade setts... Jögga berättade att han varit pappaledig ett halvår hemma i Peking. Men mycket snart är tillbaka i jobb på Nacka Värmdö Posten. PVH kollegan Tobias Fjellman var också minsann på plats i klacken! Bara kända ansikten och underbara människor! Men gladast blev jag att se f.d. Exilsnoken Victor Bäckman. Vi här uppe saknar honom så mycket nu när han flyttat hem... Första halvlek var det mycket goda vibrationer. Vi dominerade avsluten på mål, och Viktor Rönneklev var enligt oss alla runt omkring mig halvlekens bästa spelare. Jag tänkte hela tiden: Jag är nöjd med 0-0 för då behåller vi avståndet till andra platsen.
Vad hände i andra halvlek? Syrianska tar över nästan allt. Mer avslut på mål, och Bamberg tvingas (?) byta kant. Det var länge sedan man såg vår kapten såpass anonym. Olle tyckte att det berodde på att Syrianskas mittfält var så bra. Kan ligga något i det, men i såna fall måste BamBam höja sig i vilket fall som helst. För om det blir nytt kontrakt, så lär det förhoppningsvis bli ännu bättre motstånd på mittfältet nästa år. Alla runt omkring mig var också överens om att Hasani spelat bättre med stjärnan på bröstet. När straffen kom hade jag svårt att andas... Andra målet på övertid gjorde att luften gick ur mig ännu mer!
Efter matchen
På vägen hem mal tankarna i huvudet... Varför kommer inte Bruno Santos in tidigare i matchen? I matchens slutskede har Bruno en bra chans. Hade han klappat till med en gång, hade det blivit mål... Men han tillförde energi, den korta stund han fick spela. Den största frågan i mitt huvud: Varför spelade inte Petru Racu? Är man med i Moldaviens startelva borta mot Ungern, borde man inte platsa i IFK startelva då???? Eller hade IFK bara förlorat med uddamålet, borta mot Ungern...??? Tror inte det! På tunnelbanan hem ringer Melke, en gammal Syrianska vän. Har varit intervjuad ett par gånger på den här sidan. Melke var med på presskonferensen, och berättade att deras tränare fått en fråga:
-"Kommer de här två lagen spela i allsvenskan nästa år?"
-"Ja det tror jag. Tror också att IFK vinner serien i alla fall, trots förlusten idag".
Hoppas att den förutsägelsen slår in. Då får vi ett Stockholmslag till här uppe. Sen får vi en chans att bryta förbannelsen 2011, att aldrig ha vunnit i Södertälje!
