Hemma bäst - men hur ska vi bli bra borta?
Tillsammans med AIK och Trelleborg är HBK sämst i Allsvenskan på bortaplan. I jämförelse med de andra har vi dessutom gjort minst antal mål, med ynkliga fyra strutar. Med nedflyttningshotet hängande över föreningen måste HBK nu hitta en lösning.
Fredagens 0-2 mot Häcken var givetvis en besvikelse, men inte på något sätt oväntat. Trots okej spel mot både Malmö och Kalmar med nya 4-1-3-2-systemet fanns inte tillstymmelse till något självförtroende hos HBK:arna, och man blev prompt överkörda av numera f.d. bottenkollegan Häcken.
På hemmaplan tillhör HBK den övre halvan av tabellen. Det har inte direkt varit några klang- och jubelföreställningar man har bjudit på i år (möjligen med undantag för 4-0 mot Åtvidaberg), men man har varit stabila och bjudit gott motstånd. Borträknat den underliga matchen mot Häcken, med insläppt mål på rekordtiden åtta sekunder (till slut 1-2) har hemmaförlusterna kommit mot topplag i serien.
Så vari består skillnaden mellan de uppenbart väsensskilda lag man ställer upp med hemma och borta? De består ju rimligen av samma spelare.
Och just där ligger problemet. Det är ett välkänt, om än sorgligt, faktum att HBK 2010 lider svårt brist på så kallade karaktärsspelare - spelare som står upp i snålblåsten och inte ger upp så fort man hamnar i underläge. Vilket man har gjort alldeles för ofta i år, och särskilt då på bortaplan.
Bland de få som inte gjort bort sig på detta sätt märks framför allt Micke Rosén och Tomas Zvirgzdauskas - spelare som mycket riktigt också har varit ordinarie i startelvan hela året. Men det finns ju fler spelare i föreningen som kompletterar åtminstone adekvat spelmässig skicklighet med vilja och kämpaanda. Veteranen Per "Texas" Johansson är en, isländske slitvargen Jonas Saevarsson en annan. Bland de yngre finner vi i denna kategori t.ex. Kujtim Bala, vänsterspringaren som får mycket beröm i b-laget men som väl inte funnits med i en allsvensk trupp sen debuten mot Gais förra sommaren.
Så varför inte chansa med att byta ut ett antal spelare ur den senaste elvan på hemmaplan mot andra när det är dags för bortamatch? Michi Görlitz är ofta bra hemma, men ännu oftare genomusel borta. Utöver 1-1 mot Malmö, där han gjorde HBK:s mål, har han inte gjort någon glad utanför Örjans Vall i år. Så peta honom! Släng in Saevarsson! Den sistnämnda har ju till skillnad från Görlitz gjort sina bästa matcher borta, både i år och när han kom till klubben i fjol, och har bland annat gjort två poänggivande mål på bortaplan.
Och apropå poänggivande mål: av de patetiska fyra mål som åstadkommits på bortaplan har tre varit poänggivande - ett gav seger med 1-0 borta mot AIK, medan två andra gav 1-1 mot Malmö respektive Åtvidaberg. Det fjärde kom i 2-1-förlusten mot HIF i maj. Målen har gjorts av Saevarsson (2), Görlitz och Tommy Jönsson - två mittfältare och en back.
Inte ett enda mål på bortaplan av en anfallare, med andra ord. Vi tar det en gång till: ingen av HBK:s anfallare 2010 har gjort ett enda mål på bortaplan. För att de är så dåliga? Tja, om vi tittar på klubbens klena målfacit totalt, och anfallarnas bleka representation där så är det väl en förklaring som inte är helt off. Men det känns också rimligt att anta att även våra trubbiga anfallare påverkas av den krampaktiga bortaskräck som tycks ha besatt våra killar.
Även här känns det helt rimligt att byta ut inför bortamatcherna. Ge någon annan chansen - som Guri Baqaj, som fortfarande inte fått mer än några få minuters spel i Allsvenskan.
Effekten av att ha ett "bortalag" inom truppen, att ge spelare som normalt sett startar på bänken chansen från start borta, kan ju också ge en dubbelt positiv effekt: killar som Texas och Saevarsson är dokumenterat starka mentalt, men lär också känna att de vill bevisa ett och annat eftersom de fått spela andrafiolen större delen av säsongen. Dessa faktorer kan ge HBK den borta-boost man så väl behöver.
Med tanke på att bortamatch numera i stort sett är lika med förlust har Lasse Jacobsson och Micke Svensson knappast något att förlora på att prova. Och med livsviktiga bortamatcher mot svaga hemmalag som Gefle och Gais på schemat behövs all styrka som kan uppbådas. Att vi med fyra mål borta har bärgat fem poäng borde vara en morot och inte ett gissel - gör vi mål tar vi ju poäng i tre fall av fyra.
