15/9 2010 – Ett datum att minnas
Vilken stämning, vilken match, obeskrivlig lycka. Jag vet faktiskt inte var jag ska börja såhär dagen efter. 2-0 till Malmö FF mot Helsingborgs IF, århundradets derby. 18-åring som visade var skåpet ska stå. För att vara helt ärlig så kör jag bara på, hoppas att min lycka går att beskriva här.
Jag fruktade det värsta på tisdagskvällen, jag hade stora magproblem och då menar jag stora problem. Det ska krävas mycket från att hålla mig borta från fotbollen men under tisdagen såg det mycket mörkt ut. Dock släppte allt på onsdagens morgon, 05.10 för att vara helt exakt. Snacka om att redan då var jag lycklig för då kunde jag i alla fall stå och stötta laget från ståplats. Hade nämligen försökt få tag på en sittplats som reserv ifall magen inte skulle blivit bättre.
Jag gick och la mig ganska sent, kunde inte somna förrän 07-07.30 tiden och sov absolut inte mycket, tror jag steg upp vid 12.30 tiden och då var man inte speciellt pigg precis, men man gjorde det bästa av situationen och bara börja tagga och då menar jag tagga. Det blev gamla youtube-klipp från flertalet derbymatcher samt massa underbara sånger fram till 16.00 tiden. Då det var dags att börja fixa till sig lite för att sedan bege sig. Jag hoppade på 8:an från Nydalas hållplats med destination Triangeln. Givetvis var man tvungen och få i sig en bit mat och det blev 2 cheeseburgare samt en cola. Polarna slöt upp ganska snart och sedan begav man sig till Möllan.
Väl framme på Möllan så stod det massa folk och det var en mycket bra uppslutning. Stämningen bland folket var sjuk, de flesta var riktigt taggade redan då. Strax efter att vi hade kommit så började vi gå, pyroteknik började brännas, sångerna börja sjungas, alla hade så mycket energi. Eftersom man har varit en aktiv supporter ett ganska bra tag nu och har upplevt ett x antal derbyn så kände man på folket att det var derby.
Vi vek av marschen så man slapp stå i en så lång kö, trodde vi. När vi kom fram till Stadion var det fruktansvärt mycket folk, och då tänkte man direkt ” jävla turister ”. Ursäkta uttrycket, men det är så jäkla kasst. Visst, det är derby och alla vill se de, men var är ni de andra matcherna? Man blir bara så sur helt enkelt. Givetvis kom man ganska långt fram då man kände några som redan stod i kön. Så jag slapp egentligen stå i kö, men man blir ändå så sur.
Väl framme tog man det lugnt en stund på torget för att sedan gå in och ta en plats. 1 timme till matchstart och det var redan halvfullt, det var som om vi mötte BP när man kom in, så mycket folk brukar det vara då. Det bara strömmade in folk hela tiden. Tiden bara sprang iväg och klockan slår snart matchstart, stämningen på läktaren är helt magisk, alla eller ja, de flesta sjunger och stöttar.
Spelarna kommer in och hymnen börjar spelas. Tifot drar ändå igång, och jag måste säga, detta är nog säsongens vackraste. En hyllning till Bob Houghton och spelarna på 70-talet, mycket vackert. Måste även säga att jag även blev djupt imponerad av Helsingborgs tifo, det var ändå inte så dumt och jag har nog ALDRIG sätt något liknande från deras håll.
Matchen drar igång och det tar inte mer än 17 minuter förrän vår 18-åring, Dardan Rexhepi, gör matchens första mål. Mycket fint framspelad och han står vid rätt plats, vid rätt tillfälle. Trots att jag var lite negativ till Dardan från start och såg hellre en snabb Alex Nilsson där istället, så bevisade Dardan att just han skulle spela. Efter att de målet kom så tycker jag vi styr matchen dit vi vill ha den, vi tar tag i spelet och vågar göra saker, som vi brukar.
Det är inte förrän matchens slutminuter man börjar bli lite nervös. Speciellt när fjärdedomaren visar upp skylten och plus 5 minuter visas. Men det tycks gynna oss och även Wilton gör ett mål i slutminuterna. 2-0 mot Helsingborg med 3 ordinarie spelare borta, det är jävligt starkt men det visar även hur bra bredd vi har i laget och vi har reserver på varje plats.
Läktarmatchen, inget snack om saken. Den är vår den också, vi vinner den som vanligt. Det är inte ofta man hör helsingborgarna under matchen och ibland kommer vi upp i sådana toppar som är sjukt, man kan inte beskriva det.
Matchens bästa spelare är Ivo Pekalski. Det är inte många fel han gör under matchen och är oftast vid rätt plats vid rätt tillfälle.
Med 7 omgångar kvar av säsongen tycker jag att vi har en bra förutsättning, men det är ändå 7 matcher kvar, 21 poäng att hämta. Så det gäller att kämpa på och att sluta upp på matcherna och stötta fram våra pågar på planen.
