Fredagsmys med värdelösa människor
Så kom förlusten, till slut. Mot Åtvidaberg. Det var en svit som omöjligt kunde hålla för evigt. Forum 1891:s nyförvärv Gustaf Nilsson kallar det karma efter den turliga segern i vårmötet. -Karma is a bitch, skriver han i sin allra första matchrappport.
Det stannade vid fyra matcher.
Efter meriterande segrar mot Örebro, GAIS, Göteborg och Brommapojkarna visade sig Åtvidaberg för svåra. När de inte gjorde mål på sig själva var det plötsligt ingen annan som gjorde det heller och trots ett massivt bollinnehav fick Djurgården se sig besegrade av ett av Allsvenskans klart sämre lag. Den o så trevliga segersviten stannade således vid fyra matcher. Det mest förvånande med det är kanske att ingen blev förvånad över huvud taget.
Jag tror att det var Forum 1891:s nyförvärv Gustaf Nilsson som först åberopade karma som förklaring till den lite plötsliga förlusten. Djurgården skulle, enligt teorin, ha gjort slut på hela sin tur vid det förra mötet lagen emellan och i ett försök att återupprätta någon form av rättvisa skulle en naturlig eller gudomlig kraft nu grinat Djurgården i ansiktet. Kalla det flummigt, töntigt eller religiöst mumbo-jumbo, men jag blir lite attraherad av tanken och jag tror att fler än indiska religiösa känner igen sig i den känslan. Spelarna i Djurgården skulle, så här två dagar efter förlusten, garanterat skriva under på den versionen.
I mina dar har jag hört och läst en hel del om denna karma som Nilsson nämner i sin intressanta debut på Forum 1891. Allt från den gamle fredagsmysfavoriten Wayne Dyers ”hur folk behandlar dig är deras karma. Hur du reagerar är din” till det betydligt mer dömande burmesiska uttrycket ”värdelösa människor skyller på sin karma”.
I matchen mot Åtvidaberg hade Djurgården, enligt den officiella matchstatistiken, ett bollinnehav på 62 procent. Det är väldigt mycket i en match. Särskilt i en match på bortaplan. Att då ändå inte lyckas skaffa sig ett motsvarande övertag i avslut mot mål (statistiken säger 14-14) tyder på att någonting är fel. I det här fallet handlar det om en vidöppenhet i försvaret och klara problem med Åtvidabergs snabba omställningar. I ett lag som för tillfället befunnit sig på väg uppåt blev det därför platt fall och förklaringen lär framförallt stavas underskattning. Det går snabbt att förlora huvudet i molnen och uppvaknandet blir alltid lika brutalt.
Så Sebastian Rajalakso kan dra ytterligare en frispark ett par meter över, Kebba Ceesay kan missa en markering till och Johan Oremo kan dundra ett nytt kraftskott på täckande motståndarfot och lyssna till den karaktäristiska Oremo-dunsen som darrar i luften i flera sekunder efteråt. Det får vara deras karma. Det får de själva stå till svars för på ”domens dag”. Det du kan råda över, det du får stå för på domens dag, är din egen reaktion.
För bara några stycken sen var vi överens om att skylla förlusten på karma. Jag småskröt lite över min beläsenhet i ämnet men gör mig ändå skyldig till just det som det burmesiska ordspråket varnade för. Jag, du, alla andra läsare, Johan Oremo och de andra i Djurgården, samt Forum 1891:s nyförvärv Gustaf Nilsson är alltså värdelösa människor.
I alla fall enligt den burmesiska standarden. Har Aung San Suu Kyi, förresten, blivit fri än?
