Djurgården-Malmö FF: Förlust mot ett bättre lag
Efter urladdningen mot Helsingborg för fem dagar sen orkade inte Malmö FF ladda om. Djurgården vann fullt rättvist. Så lyder den korta versionen. Egentligen räcker det så. Vi leder fortfarande allsvenskan, men på mål i stället för poäng. Det blev ingen munter måndag kväll.
När Malmö-laget satt sig på flyget upp till huvudstaden hade man packat ner tröjor, skor, vattenflaskor men hade lämnat huvudena hemma. För fem dagar sen jagade man livet ur stackars helsingborgare som efteråt undrade vad det var för tsunami som vällde över dem. Jag tror att de himmelsblå spelarna just i detta nu vet exakt hur det andra skånelaget kände sig då. I kväll var det motståndarna Djurgården som jagade, som sprang, som gned hälsenor och som pressade över hela banan. Det var stundom klasskillnad. Och det var jobbigt att se.
Det visade sig att Johan Dahlins lårbaksida inte skulle hålla för en match och unge Dejan Garaca fick chansen från start. Han sattes omedelbart på prov, främst av egen förskyllan. En dålig utspark ledde till att matchens farligaste spelare, Kennedy Igboananike, kom fri men Dejan parerade snyggt med en benparad och räddade därmed sig själv och laget. På efterföljande hörna var åter Igboananike framme i en farlig situation men lobbnickade över.
Chanserna för Djurgården fortsatte och i den 18 minuten skrev jag i mitt block: ”Det här ser inte bra ut. DIF springer medan MFF tappar boll. Bättring snart?”
Efter den noteringen dröjde det fem minuter för att hoppet om omedelbar förbättring skulle släckas. Man kan säga att Daniel Andersson kom på mellanhand. Man kan säga att Dejan Garaca borde gått ut tidigare. Man kan också säga att Igboananike gjorde i det enda momentet vad MFF:s anfallare under hela matchen inte klarade av; att visa klass. Och att göra mål. Han sprang om och förbi lagkapten Daniel och chippade bollen över framrusande Dejan. Om något någonsin legat i luften var det det målet.
Jag skulle kunna fortsätta skriva ner Djurgårdenchanser ett tag till, men masochism har aldrig varit en favoritsport. Jag nöjer mig med att säga att Igboananike hade show mot ett stabbigt och oroligt MFF-försvar. När halvleken blåstes av summerades halvchanser för MFF, där den främsta kom efter att Ricardinho slagit en frispark som Ivo sånär hade kunnat raka in efter att Pa Dembo gjort en Pa Dembo. MFF gick in i en paus med mycket att fundera över.
Till nästa 45 byttes Durmaz och Hamad ut mot Aubynn och Molins. Jag tror Roland Nilsson lade 9 utespelares namn i en tombola och drog två av dem. För sanningen är att ingen i laget kom upp i standard, i kvalitet, under de första 45. Det visade sig att ingen, med undantag för Ricardinho (överlägset Malmös bästa spelare idag), kom upp i standard, i kvalitet, under de sista 45 minuterna heller.
Om den första halvleken var dålig var den ändå en glädjestund i Rio i jämförelse med den andra. Ska man beskriva hur blek den var så får ni ta och hälla klorin på en bit trasa och titta på resultatet. Ivo och Wilton fortsatte att bli uppätna på mitten. Agon gjorde allt för att inte synas medan Daniel Larsson slog personligt rekord i offsidelöpningar. Försvaret i sin tur led av att ha en oerfaren målvakt bakom sig, och sammantaget tror jag inte att jag sett så många bortslagna passningar, så många sparkar i panik, sammanlagt på hela säsongen.
I den 63 minuten skrev jag på nytt i mitt block: ”Totalt utspelade. Hur ska detta sluta? Kan vi hoppas på Pa Dembo?”
Sista kvarten skedde en uppryckning och MFF skapade några halvchanser. Jeff blev fri men volleysköt Guillermo Molins inlägg rakt i Djurgårdsmålvaktens famn. På ett långskott från Ricardinho gjorde Pa Dembo på nytt en Pa Dembo och tappade bollen bakom sig, men tyvärr stannade den upp i stället för att rulla in till ett 1-1.
I 86 minuten byttes Ivo Pekalski ut mot Dardan Rexhepi. Det enda konstiga med det bytet är varför Dardan inte kom in tidigare. Sällan har MFF visat sådan impotens framåt som i kväll, och att då spara en superhet anfallare till sista 6 minuterna är besynnerligt.
I sista anfallet för dagen sprang symtomatiskt nog Daniel Larsson offside, och strax därpå blåstes matchen av. Det visade sig att Pa Dembo gjorde några Pa Dembos men inte ens då kunde MFF göra mål. Det säger rätt mycket om kvällens insats.
Efter matchen förklarade Roland Nilsson varför hans lag förlorat: ”Vi var inte tillräckligt bra idag.” Det var kvällens underdrift.
-----------------------
Det hade varit lätt att sitta och skriva ner det här laget just nu. Det skulle inte vara några svårigheter så här i besvikelsens stund att undra över om detta var detta, om guldet som blev till sand, om att ungdomens kraft har tagit slut och så vidare i en massa plattityder.
Jag gör det inte. Vi leder fortfarande Allsvenskan, även om 3 poängs försprång hade varit att föredra framför 6 mål. Vi kan och ska nu deppa ett tag, men vi ska inte tappa tron.
Nästa match är hemma på Stadion och där väntar ett nytt klassikermöte - mot IFK Göteborg. Att efter urladdningen mot HIF förlora mot ett starkt Djurgården är ingen skam. Det visade sig att det inte var så enkelt att ladda om som vi försökte intala oss att det skulle vara. IFK Göteborg ska få betala priset för detta.
