Allsvenskan 2002 ur publikperspektiv
Kalmar FF anno 1910. Klubben vi älskar sedan barnsben är tillbaka i Allsvenskan. Det är med tillförsikt och en viss oro man som supporter planerar säsongen. Vi är Kalmar FF och vi ska inte åka ur den här gången också.
Förra säsongen kändes som ett enda långt segertåg. Laget dominerade spelmässigt samtidigt som vi lyckades expandera ytterligare publikmässigt. Hemmasnittet landade på 4635 personer, en siffra som utklassade alla andra lag i Superettan. Säsongen 2000, efter den allsvenska degraderingen låg vi genomgående i botten men kunde ändå redovisa ett snitt på 3114 personer, onekligen rätt imponerande med svenska mått mätt.
Även bortastödet har blivit bättre, ett par sköna toppar med Östers IF borta som nummer 1: Över 2000 man sjöng fram KFF på Värendsvallen, men även ett par riktigt dåliga följen som exempelvis Frölunda borta ( var vi runt fyrtio man?) drog ned det totala intrycket.
Bortaresorna måste ha prioritet ett inför kommande säsong. Kalmar FF: s supportrar bör ha som målsättning att vara störst och mest hängivna utanför storstadsområdena Stockholm, Malmö och Göteborg. Den publika grunden har vi idag, men snittet måste vara genomgående högt och inte bara toppas vid vissa större matcher.
Följande åtgärder bör tas för att maximera publikstödet i Allsvenskan 2002.
· Supporterklubben Kånkelberrys bör efter årsskiftet ombildas till en central organisation för Kalmar FF: s supportrar. Den nya föreningen bör inte verka i en egen nisch likt gamla KB, det vill säga enbart rikta in sig på klacken och övrig ståplats, utan istället fungera som ett alternativ för samtliga anhängare. Varför begränsa sin målgrupp till klacken när man istället kan hämta medlemmar från samtliga sektioner på Fredriksskans?
· Supporterklubben Kånkelberrys bör ändra namn till något mer neutralt. KB är inget hållbart namn om man vill rekrytera äldre medlemmar. Namnet i sig är av underordnad betydelse, ett vettigt förslag är dock Kalmar FF Fans. Enkelt och stilenligt och utan den dåliga historia namnet KB för med sig.
· Grundverksamheten i den nya föreningen måste vara resandet. Allt under 100 man från Kalmar på varje bortamatch bör ses som ett misslyckande. Att KFF har ett starkt stöd ute i landet vet vi redan (400 mot Café Opera borta 2001), dessa ska dock endast fylla ut den resande supporterskaran från Kalmar. Alla som har gjort några år på de svenska vägarna vet att sånger och gemenskap – tightheten – kommer med resorna. TIFO och annan läktarkurs är i dagsläget överkurs för oss, något vi kan lämna över till klackar med den publika kapacitet som dylika arrangemang kräver. Resandet är A och O, bortastödet måste därför ha prioritet ett 2002.
· Centralorganisationen för Kalmar FF: s supportrar måste, för att kunna attrahera olika typer av supportrar, ha en viss nivå på sina researrangemang. Det vill säga, klara regler med vad man accepterar och inte på bussarna. Accepterar man inte dessa regler kan man ta med sig sina polare och sätta sig i en minibuss istället. Det har ju gått bra tidigare. En klar fördel med detta koncept är att man med all säkerhet kan utverka bra villkor med Kalmar FF: s samarbetspartners vad gäller bussar etcetera. Man får ju inte glömma bort att KFF tjänar rätt mycket på att ha med sig ett ordentligt bortafölje i varje match.
· Bättre engagemang från enskilda supportrar, rent allmänt. Fråga inte vad supporterkollektivet kan göra för dig, fråga istället vad du kan göra för supporterkollektivet. Vi har idag en klack på runt 600 man, om alla resonerade på det sättet hade vi haft ruggigt bra klack idag.
· Större ödmjukhet. Folk som påstår att klacken är bra idag borde åka till Råsunda och kolla in en derbyklack. Det är dit vi ska sikta, inte jämföra oss med föråldrade kompisgäng som East Front eller liknande. Det är inte svårt att säga att man är bättre än diverse småklackar, men det är inte så vi ska tänka. Vi måste acceptera att vårt upptagningsområde är mindre än de större klubbarnas, men samtidigt tighta till vår egen kärna. Vi är Kalmar FF och vi ska jobba efter våra egna förutsättningar. Utan media, utan andras åsikter, utan diverse patetiska ”klackrankningar” i Aftonbladet.
Visionen jag har är alltså en centralorganisation för samtliga FF:supportrar, vare sig dom tillhör klacken eller sittplats. En organisation som satsar 100 % på bortaresorna och som inte är nischad. En förening som alla kan identifiera sig med och som också ställer vissa krav på sina medlemmar. Jag är helt övertygad om att vi skulle kunna gå över tusen medlemmar redan första året. Det som krävs från din och min sida är engagemang och kärlek till Kalmar FF. Och de aspekterna finns ju redan – eller hur?
