Vi minns 2001
Sektion F minns träningsmatcherna m.m. Del två.
forts.
Väl hemma i Sverige igen började folk ana oråd, och dessa ställde in siktet på Superettan 2002. Somliga tog dock matcherna på Åland med fattning, men det var långt ifrån alla. Helgen efter Ålandsvistelsen fick dock de allra mest kritiska vatten på sin kvarn. Förlust hemma, 1-2, mot svårspelade Västerås SK. Detta trots ett ledningsmål signerat gruskungen Jones Kusi-Asare. Djurgården ställde upp med ett ganska starkt lag, men lyckades inte prestera någon fotboll av allsvensk kvalitet. Zoran Lukic klagade på dålig inställning hos spelarna.
Helgen därpå blev det vinst igen. Två nya mål av Jones Kusi-Asare gav Djurgården 2-0 mot ett skadedrabbat och reservbetonat Assyriska. Djurgården ställde dock på nytt upp med ett starkt lag, och nu kunde man utan problem se vilka spelare som var med och slogs om en plats i startelvan.
I början på säsongen var det tänkt att Markus Karlsson skulle omskolas till forward. ”Mackan” införskaffades till Djurgården som mittfältare, men hade allt sedan Michael Andersson sparkats spelat vänsterback. Ett steg bak skulle nu bli två steg fram. I matchen mot GIF Sundsvall gjorde han matchens enda mål, och det var också det som finns att nämna om hans forwardskarriär.
Om det gick dåligt på konstgräset i hallen på Åland, så gick det ännu sämre på likande underlag i Norrköping. Matchen mot IFK Norrköping var den sista träningsmatchen på svensk mark innan premiärmatchen i Allsvenskan. Något hundratal hade trotsat arbete och studier för att bevittna matchen som startade ganska långt ifrån ”prime time”. 2-0 till IFK Norrköping slutade matchen, och i princip samtliga blåränder tilldelades betyget underkänt. Sören Åkeby menade att laget hade långt kvar till allsvensk tempo, och vi som såg matchen höll med.
Ett träningsläger i Holland skulle få ordning på de detaljer som inte riktigt hade hamnat rätt, och med två inplanerade träningsmatcher skulle det allsvenska tempot anlända. Holländska SC Heerenveen stod för motståndet i den första matchen, och 9000 åskådare fick se en match som slutade 1-1. Andreas Johansson gjorde målet, men det mest uppsägandeväckande här hemma var att Magnus Samuelsson enligt uppgifter gjorde en stormatch. ”Samme” hade mycket att bevisa oss luttrade supportrar efter två mer eller mindre misslyckade säsonger i Djurgården. Nu storspelade han helt plötsligt när ingen djurgårdare kunde se honom. Något som kunde tolkas som ett dåligt PR-trick eller dyl.
Långsparkande MyPa var sparringpartner nummer två i Holland, men inte heller denna gång lyckades Djurgården bemästra laget från den världsledande fotbollsnationen Finland. 0-0 slutade matchen.
Svenska Cupen är tydligen en turnering som skall vara så svår som möjligt att följa. Inte nog med att den genom åren har varit uppdelad över två säsonger (ändrat nu, tack och lov), den spelas även på olika underlag. När ”korplagen” är kvar i turneringen är det fina gräsplaner som gäller, men när det börjar dra ihop sig till allvar kan det vara allt från grusplaner till potatisåkrar som matcherna spelas på.
En potatisåker var det i alla fall i Vagnhärad där Djurgården en tidig eftermiddag tog sig an Enköping. 640 åskådare hade på nytt trotsat arbetsgivare och studier för att följa Djurgården. De som var där lär inte ha ångrat sig. Matchen var inte välspelad, men ack så spännande och högdramatiskt den blev. Vänsterback var Magnus Samuelsson, och hans Hollandssuccé visade sig tillsvidare vara en riktig skröna. Han var en stark bidragande orsak till att Djurgården inom loppet av några minuter tappade 1-0 till 1-3. Det tredje målet gjordes i den 76:e minuten, och nu gav ett flertal åskådare upp. Bilarna lämnade Häradsvallen, och de som hann iväg ångrar sig säkert idag. De som avvaktade några minuter, eller de som vände i slänten när Magnus Pehrsson gjorde 2-3 fick dock full valuta för entreslanten.
Reduceringsmålet i den 83:e minuten blev starskottet på en vild press, och Djurgården gjorde ett trippelbyte. För att göra det mer dramatiskt valde huvuddomaren och den ena linjedomaren att blunda när Djurgården lyckades få ytterliggare en boll över mållinjen. Andreas Johanssons skott tog i stolpen, men studsade därefter få en försvarare över linjen. Det uteblivna målet fick stora delar av publiken att nå upprorstillstånd. Då Häradsvallen inte direkt är UEFA-anpassad är det väldigt lätt att komma nära domarna. Linjedomaren var den som fick det jobbigast och han fick med all säkerhet höra mest när vansinniga supportrar hoppade i ring runt honom. Vad som skreks lämnar jag utanför denna summering med tanke på att många läsare säkert är yngre.
Kvitteringen kom dock tillslut. Magnus Pehrsson dundrade in en ny frispark när matchuret visade 90 spelade minuter. Enköpings maskande höll inte hela vägen den här gången. Förlängningen var Djurgårdens, och med lite drygt tio spelade minuter sökte Abgar Barsom upp ett ben i Enköpings straffområde. Johnny Lundbäck från Karlstad blåste straff ,och uppgivna gröningar protesterade vilt. Straffen tog Magnus Pehrsson hand om med bravur. Djurgården hade avancerat i Svenska Cupen.
Spelet lämande dock fortfarande en hel del att önska vilket gjorde att en viss oro fanns inför den allsvenska premiären.
Skytteliga försäsongen
inklusive cupmatcherna mot ESK och Gbg
Jones Kusi-Asare 5 st
Andreas Johansson 4 st
Magnus Pehrsson 3 st
Markus Karlsson 1 st
Johan Wallinder 1 st
Fortsättning följer. Då behandlas inledningen av Allsvenskan samt cupmatchen mot IFK Göteborg.
