Vi minns 2001
Stadshagen, Svenska Cupen m.m. Sektion F minns inledningen av ett framgångsrikt år.
En inomhusturnering i Borås slutade med seger för ett ungt Djurgården. Sektion F lämnade alternativewebben och flyttade till SvenskaFans. Så inleddes säsongen 2001. Reaktionerna lät sig inte vänta, och vi på redaktionen hade sålt våra själar (hade vi några?) till offentlighetens medium enligt många besökare. Hur som helst så var vi på nytt redo för spel i Allsvenskan.
Efter ett framgångsrikt år i Superettan lyckades Djurgården åter klättra upp i Allsvenskan. Truppen var storstädad, och föreningen andades optimism. Som vanligt var förväntningarna höga, men med tanke på de senaste årens berg och dalbana kändes det tryggast att lägga ribban på nytt kontrakt. Visst kunde man ana att laget kunde hamna på den övre halvan, men många är vi som bitit hårt i det sura äpplet de senaste tio åren.
Givetvis så är en nykomling alltid i behov av förstärkning. Här i Stockholm har det de senaste säsongerna dock inte alltid varit helt lätt att knyta till sig några etablerade toppnyförvärv. I skuggan av Solna-klubben som strött pengar omkring sig har Djurgården fått leta på avbytarbänkar och i lägre divisioner efter nya spelare. Rekryteringsgruppen har dock fyndat riktigt bra de senaste åren.
I mitten av januari hände dock något som vände upp och ned på delar av fotbollsstockholm. Även Solna drabbades av en reaktion när Djurgården kallade till presskonferens för att presentera sin nya målvakt. Andreas Isaksson hette han, och han anlände från självaste Juventus. Relativt billig var han dessutom.
Innan värvningen var Djurgården nederlagstippat. Truppen var för tunn, och försvaret var för dåligt. Dagarna innan Andreas Isaksson blev klar för Djurgården hade även anfallaren Johan Wallinder gjort klart med Djurgården. Det var med dessa två i truppen Djurgården skulle klara kontraktet menade experterna. En osedd Jesper Johansson från Flora Tallinn skulle enligt många ”experter” även höja Djurgårdens kvalitet på planen. Hur det blev med det vet vi idag. Även Anders Limpar fanns med i truppen, men han valde att stiga åt sidan dagarna innan träningslägret i Holland. Varför låter vi vara osagt.
I februari var det äntligen dags för träningsmatchpremiär på Stadshagen. Där var det lindrigt uttryckt trångt. Åskådarleden var mångdubbla när Djurgården gjorde entre. IK Brage besegrades med 4-3, efter två mål vardera från Jones Kusi-Asare och Andreas Johansson. Andreas Isaksson fick plocka ut tre bollar ur sitt nät, och imponerade föga. Han kommenterade dock detta på följande sätt:
- De här matcherna är inte till för mig.
Matchen mot IK Brage gav egentligen ingenting mer än lite spring i benen. Mer intressant skulle det bli att se Djurgården på Åland. Där skulle laget möta allsvenska Örebro, samt ett finskt lag. Det finska laget visade sig bli MyPa som precis som Djurgården förlorade sin första match.
Inomhusmatcherna på den fullstora planens konstgräs slutade med två förluster. 0-2 mot Örebro, samt 0-1 mot MyPa. Noterbart var att samtliga insläppta mål tillkom på hörnor från höger. Spelmässigt hände Djurgården med, men ineffektiviteten i anfallet var skrämmande. Zoran och Sören blandade och gav ganska friskt med laguppställningarna dessa matcher. Något som försvarar de dåliga resultaten. Några svar fick de dock, och det är nog ingen slump att vi inte fick se några av de deltagande spelarna överhuvudtaget när allvaret drog igång i april.
[forts.]
