Kärlek behöver även lite sunt förnuft
En lång natts färd mot dag är över, ikväll är det årsmöte, sedan hoppas jag att vi kan börja fokusera oss på lite andra saker också. Vi vill skåda ljuset!
Måste medge att jag med förundran har sett på alla turer runt Hammarby det senaste halvåret och undrat var det "sunda förnuftet" tagit vägen.
Alla som haft något att säga i frågan, har sagt det med omtanke och kärlek för klubben. Det betvivlar jag inte ett ögonblick på.
Tyvärr har det ibland fått motsatt effekt. Kärleken till Hammarby är kanske på väg att ta död på den klubb alla säger sig älska. Skuldbördan (den ekonomiska) är så tung att den hjälpt till att trycka ner den eller det som råkar komma i vägen med andra åsikter än en själv. De må heta Farstamannen, Göran Paulsson, Börje Andersson, Ullskog, Anton, Björn Skylling, Nätverkare, Freud, Bajen Fans, Håkan Willner, Klacksparkens vänner och så vidare. Passar inte galoscherna då djäklar.
För de som inte har varit riktigt insatta, har det säkert känts frustrerande och svårt att hänga med i svängarna.
Kraften, engagemanget och kärleken till klubben har varit så stark att det ibland har gått överstyr. Precis som det ibland gör mellan man och kvinna.
Hoppsan, nu måste jag stoppa för här börjar det bli lite flummigt. Men eftersom jag inte vet vad det kommer stå om fem rader, så blir det ibland så här.
Visst kan jag redigera i efterhand, men då tycker jag att känsla oftast går förlorad, så det får vara kvar.
Nytt spår.
Det jag menar är inte att de uppräknade ska sluta engagera sig, för det kan dom inte. Lika lite som jag själv. Det jag vill är att vi tittar lite längre fram. Förslagsvis fram till fredag den 23 februari. Vad kommer vi känna när vi vaknar upp då, hur kommer det framtida engagemanget för klubben Hammarby att se ut?
Om Rickard Tallén då är Hammarby fotbolls nya ordförande, varför vill inte Farstamannen fortsätta skriva i matchprogrammet. Eftersom då kommer Billy Ohlsson att sitta i styrelsen och det faller inte honom på läppen.
Varför får inte vi som gillar det du skriver, chansen att läsa dina alster? Jag tycker de har lyft matchprogrammet och det skulle vara en stor förlust om du slutade dra ditt strå till Hammarbystacken.
Hammarby Fotboll får aldrig bli mindre än människorna som är satt att styra och arbeta för klubben. Det tycker i alla fall jag.
Om Göran Paulsson vinner varför ska inte han få chansen att samarbeta med alla de av valberedningen föreslagna och i mitt tycke mycket kompetenta personerna. Varför detta hot om massavhopp, innan man ens gjort ett försök. Är inte klubben värd att vi sväljer våra förtretar och tappade sugar. Med tanke på den ekonomiska situation vi befinner oss i.
- Ja, ja, få inte blodstörtning nu. Jag försöker bara tänka mig in i bägge alternativen. Än så länge, när jag skriver det här så är bägge varianterna faktiskt möjliga. Även om jag hoppas det till slut bara blir en kandidat.
Har det gått så långt att vi idag på torsdag kan bedyra vår kärlek till klubben vi så innerligt älskar och redan dagen efter hota med att skita totalt i vad som händer med Hammarby? Om det inte blir som man önskar.
- Villkorar vi kärleken, så anser inte jag att vi älskar fullt ut. Och är det något som klubben behöver så är det kärlek fullt ut och hårt arbete.
Nu ska ni inte tro att jag inte tagit ställning. För det har jag. Efter det extra medlemsmötet i mitten på januari i år, så bestämde jag mig.
Göran Paulsson har tyvärr blivit en belastning för klubben, (som ordförande) en symbol för ett misslyckat ledarskap.
Med en omodern och föråldrad ledarstil i Lennart Nymans anda, har han utfört sitt arbete efter bästa förmåga. Vet inte om han känt sig tvingad att ha sitt finger med i varje ärende som rör Hammarby, för att det ska fungera. Behovet av total kontroll är ett syndrom som jag själv känner till, efter som jag lider av det själv. Kanske är det där problemet ligger, vad vet jag? Det fungerade i division ett, men med en större organisation och ökad omsättning blev troligtvis arbetsbördan övermäktig. Det borde övriga styrelseledamöter och anställd kanslipersonal ha märkt och talat om. Då kanske situationen hade varit annorlunda idag.
Hur som helst så förvånas jag över att Göran Paulsson tar sats och väljer att ta en sista strid. Varför han gör det övergår mitt förstånd. Blir han inte vald till ordförande idag så har han troligtvis bränt alla sina skepp och vad ska han då ta vägen. Mannen som symboliserar kärlek med stort K (till sin klubb), kastas ut i kylan. Till vilken nytta? Det är varken bra för Hammarby eller för Göran Paulsson. Jag anser att hans engagemang och arbetskapacitet borde tas tillvara. Inte bara borde utan måste tas tillvara. Vi har inte råd att kasta bort människor med den kunskapen om vår fotbollsförening.
Paradoxalt nog är det hans vilja till att ta strid om ordförande posten som fått mig att komma till den insikten. Det är faktiskt lite beundransvärt och stort.
Men större vore om Göran ikväll gick upp och berättade att han inte kommer att kandidera till ordförandeposten. En utsträckt hand till Rickard Tallén och han kommer för all framtid bli ihågkommen som mannen som lade ner stridsyxan och slöt leden (freden).
Då kan vi tillsammans spotta i nävarna, för att hjälpas åt att reda ut den största kris som Hammarby Fotboll någonsin genomgått.
Det är vad jag kallar:
- Evig och ovillkorlig kärlek!
Vi ses ikväll!
