En slags träningsrapport
Idag börjar den nya säsongen med Hammarbys första kollektiva träningspass efter uppehållet.
Äntligen! Det var med spänd förväntan jag åt frukost imorse. För idag var det den 2 januari 2002 och det första träningspasset, på Stadshagen, skulle börja klockan 11.00.
Är hundvakt i fjorton dagar så det blev till att börja dagen med att ta sig en runda med jycken innan jag kunde brygga kaffet. Väckte min dotter när äggen var kokta.
Få se nu, det var kyligt när jag var ute med hunden så jag lägger fram långkalsingar, extra sockor, den svarta Hammarbyjackan som jag ska ha under den stora dunjackan.
För säkerhets skull ringer jag Per för att kolla upp så det verkligen blir någon träning på Stadshagen. Jag når honom i ett stressat tillstånd. Han har just fått punktering och är osäker på om han hinner åka upp till träningen. Men han bekräftar att spelarna ska byta om på Årsta och sedan åka iväg gemensamt till Stadshagen. Bra tänker jag, för det verkar bli en fin dag. Kylig men fin.
Surfar runt lite på Hammarby sidorna och saknar genast del tre av den utmärkta intervjun med Anders Linderoth på den officiella, men den kommer väl under dagen.
Efter en omständlig påklädning står jag beredd att möta den stockholmska kylan ett par timmar. Nu saknas det bara ett par rejäla kängor på fötterna för att allt ska vara komplett.
Klockan är tio och jag hinner med en sista kopp kaffe, stående, innan jag drar iväg…
Då ringer telefon, Min dotter svarar.
- Det är Per!
Helvete, bara det inte är inställt, hinner jag tänka. Och vad tror ni han säger?
Jo, Per berättar att de inte hunnit få i ordning Stadshagen efter alla helger och att Hammarby nu jagar en inomhushall för dagens träning, men ingenting är klart ännu. Troligtvis blir det ingen träning på Stadshagen imorgon heller, utan den första utomhusträningen kommer att ske på fredag.
Är det någon som undrar över varför Lasse Nilsson (Brage) och Fredrik Stenman (Västerås) valde Elfsborg och deras fullstora gosiga inomhushall?
Jag kan inte med ord beskriva min besvikelse. Här har man lagt upp sitt arbetsschema så att det skulle gå att följa årets första träning live, på plats. Och med stor förväntan sett fram emot att träffa de andra kompisarna ”Bänken” som brukar finnas på plats när Hammarby spelarna sparkar boll. Att äntligen få snacka skit med likasinnade igen och få spekulera om kommande framgångar och motgångar. Äntligen få klaga över kylan, nu när det är befogat och höra kommentarerna med de självsäkra slutsatserna:
– "Totte" Gerrbrandt ser verkligen bra ut idag! Det blir nog hans år i år. Han kommer slå igenom med dunder och brak, eller vad tror du?
Jag är också bergsäker på att Sulan skulle sett mycket bra ut under dagens träning. Men tyvärr bidde det inte ens en tumme…
- Stockholm är en stad som tar idrotten på blodigt allvar?!
Är det någon som fattar hur Stockholm kunde bli utsedda till ”Årets idrottsstad i Europa”.
Jag blir så djävla trött och ledsen. Varför får jag inte frysa fötterna av mig samtidigt som jag kan få möjlighet ropar uppmuntrande ord till spelarna i Hammarby och på så sätt dra mitt strå till den tunga försäsongsstacken.
- Vi är myrorna i Bajenklacken, vi drar alla strån till stacken. STACKEN, STACKEN, STACKEN!
Eller det kanske är bättre med:
- STARKEN, STARKEN; STARKEN!
Jag vet inte om Per eller någon annan lyckas spåra var Hammarby inleder sin fotbollssäsong någonstans. Själv orkar jag inte hålla på och jaga rätt på vilken plats dom tillslut kommer att hamna på. Speciellt eftersom jag inte är bilburen. Och vädret inbjuder inte till att plocka fram cykeln. Dessutom skulle det inte förvåna mig om jag skulle fastna mellan två stationer om jag tog tunnelbanan, så det får vara.
Men utanför mitt fönster skiner solen och fortfarande går det att suga på den allsvenska karamellen från förra året. Livet är faktiskt inte så dumt.
Kan man återanvända en säsong, då tycker jag att vi ska göra det med förra årets allsvenska säsong.
Får i denna stund veta att det tränas inomhus i Brännkyrkahallen just nu. Jag utgår ifrån att det ser bra ut, men det får någon annan berätta om. Suck...
Jag hoppas ni inte blev alltför besvikna över denna antiträningsrapport. Mina fötter blev det i alla fall inte.
Vi syns i Bajenvimlet!
