Spelarbetygen säsongen 2001 – del ett
Sektion F följer upp halvtidssummeringen och delar ut examensbetygen för den gångna säsongen. Först ut är målvakterna och försvararna.
Vi djurgårdare kan se tillbaka på den mest lyckade fotbollssäsongen sedan guldåret 1966. Blåränderna charmade hela Fotbolls-Sverige med en härlig, attraktiv gladfotboll och var en hårsmån från att ta oskulden av den i Lennart Johanssons namn nyinstiftade SM-pokalen. Att Djurgården anno 2001 var mycket bra fotbollslag är odiskutabelt. Men hur bra var egentligen de enskilda spelarnas insatser? Sektion F ger här sin syn på saken. Skalan vi använt oss av är den klassiska från ett till fem.
1 – underkänt
2 – godkänt
3 – bra
4 – mycket bra
5 – lysande
Först ut är de defensiva lagdelarna, där betygen pendlar mellan två och fem. Notera att betygen avser respektive spelares prestation på planen – inte hur väl vederbörande motsvarat de förväntningar han hade på sina axlar inför säsongen. Siffran inom parentes efter betyget anger halvtidsbetyget.
1. Rami Shaaban (mv)
Betyg: 2 (2)
S.M: 4 (1), 9 insläppta mål
Ramis debutsäsong i Allsvenskan får ses som godkänd. Mestadels fick han sitta på reservfilten och se Andreas Isaksson göra kanonräddningar i parti och minut. I de matcher han fick spela gjorde han ett skapligt intryck utan att för den delen imponera. Undantaget är matchen mot Halmstad borta när han fick ta över efter den tidigt utvisade Andreas Isaksson. I den matchen bjöd han på de räddningar vi saknar från hans sida i övrigt, men det räcker inte för att höja hans betyg i vår summering.
15. Andreas Isaksson (mv)
Betyg: 5 (4)
S.M: 22, 15 insläppta mål
Den gänglige skåningen motsvarade inte de högt ställda förväntningarna under sin debutsäsong i Djurgården. Han överträffade dem med råge. Trots en ny stad, en ny klubb och sin ringa ålder var Isaksson allsvenskans bäste målvakt i fjol. Och räddningen på Sharbel Toumas distinkta, välplacerade skott i höstderbyt mot AIK var förmodligen årets räddning. Det är, om inget oförutsätt inträffar, en tidsfråga innan han konkurrerar ut Hedman i landslaget och ånyo flyttar till sydligare breddgrader. Vi djurgårdare gör bäst i att njuta av Andreas målvaktskonster så länge vi kan. Hans storhet är ett resultat av en sällsam talang kombinerad med hög ambition och enträget arbete. Reflexerna, räckvidden, fotarbetet och inställningen är rakt igenom förstklassiga. Enda posterna på minuskontot är spelet med fötterna och det faktum att han är lite väl tunn. Hård vinterträning på Bosön kan dock råda bot på bägge delarna.
2, Patrik Eriksson-Ohlsson (mb)
Betyg: 3 (3)
S.M: 22, 1 mål + 0 assist
Patrik Eriksson-Ohlsson är en av veteranerna i dagens Djurgården och en av få spelare som verkligen gör skäl för epitetet järnkamin. Viktig som pådrivande ledargestalt och sammanhållande kraft i den backlinje som släppte in minst antal mål i allsvenskan. (För övrigt en backlinje snarlik den som åkte ur två år tidigare.) ”Peo” tillhör inte de mest begåvade försvarsspelarna i serien, milt uttryckt, men är icke desto mindre en av de bättre mittbackarna. Snabbheten och längden, som är alltför långsam respektive kort, hindrar honom från att bli en riktig klasspelare. Svarade i likhet med sin kollega i mittlåset för ett antal grodor under säsongen, minns exempelvis Helsingborg hemma. Dribblade även lite väl mycket som sista man. När han har en bra dag är han emellertid grandios: brytningarna sitter perfekt, rörelserna är följsamma och alla fiendebollar rensas undan.
4. Magnus Samuelsson (mb)
Betyg: 2 (3)
S.M: 23 (1), 1 mål + 1 assist
Förhoppningarna på Magnus Samuelsson innan Allsvenskan startade var inte speciellt höga. Vi mindes med fasa hans två tidigare säsonger i klubben. I år gick det dock bra mycket bättre, och vi på läktaren är utifrån våra förhoppningar mer än nöjda med hans insats. Dock blandas bra insatser med mindre bra alldeles för ofta. Matchavgörande missar och bortslagna passningar är alldeles för vanliga. Han är inte heller samma ledare på planen som sin mittbackskollega Patrik Eriksson-Ohlsson. Vi minns med glädje hans mål mot Hammarby, men det räcker inte för att göra honom till mer än en hygglig komplementback i Allsvenskan.
5. Rickard Henriksson (mb)
Betyg: 2 (-)
S.M: 1 (4), 1mål +0 assist
Vi väntar fortfarande på att Rickard Henriksson skall utvecklas till den back alla hoppats på de senaste åren. Tränarduon Åkeby/Lukic väntar även de. Henriksson har i år inte fått chansen att få den speltid han behöver, men kanske hade han fått den om laget hade harvat i mitten av serien? En match från start blev det, och resultatet lät sig inte vänta. Målskytt mot Malmö FF. Hans prestationer under säsongen har dock varit klart godkända, och vi kan hoppas ytterliggare en vinter på att hans genombrott skall komma.
12. Markus Karlsson (vb, mb)
Betyg: 4 (3)
S.M: 23, 0 mål + 1 assist
Markus Karlsson är Djurgårdens svar på Magnus Erlingmark. Den hårdföre, något elake, rospiggen har provat på praktiskt taget alla positioner utom den mellan stolparna. Han är dock ingen nödlösning utan en lika underskattad som kvalitativ allsvensk försvarsspelare – hans numera klart främsta position. Har vuxit enormt i takt med ett ökat förtroende från tränarduon. ”Mackan” bidrar med snabbhet och aggressivitet till en annars stationär backlinje. Har gått ikapp och förbi Niklas Rasck vad gäller jämnhet; gör sällan eller aldrig en dålig match. Kom med i anfallsspelet allt bättre ju längre säsongen led. Aggressiviteten kan ibland gå över styr och utvecklas till en belastning för laget. Den gånga säsongen förmådde han emellertid att lägga band på känslorna bättre än tidigare år, vilket kraftigt reducerade antalet kort.
18. Niclas Rasck (hb)
Betyg: 4 (3)
S.M: 26, 0 mål + 2 assist
Niclas Rack spelade som enda djurgårdare samtliga minuter i årets allsvenska. Även om konkurrensen om högerbacksplatsen var direkt obefintlig, säger det mycket om honom och hans betydelse för laget. Tillägger man att han endast svarade för två dåliga insatser – Malmö hemma och Norrköping borta – på hela säsongen får ovanstående påstående än större tyngd. Utsågs av många fotbollsexperter till allsvenskans bästa högerback ifjol. Om så är fallet låter vi vara osagt. Klart är i varje fall att han tillhörde de bättre – och belönas i likhet med Karlsson, på andra kanten, med en fyra. Niclas var som vanligt lysande offensivt och bjöd under säsongen på ett flertal bejublade ruscher, varav den hemma mot Göteborg innehållande en tunnel på Pontus Kåmark får anses allra läckrast. Defensivt är Rasck inte lika duktig, men långt ifrån dålig. Har vissa svårigheter när det går undan ordentligt, vilket påvisades med all (icke) önskvärd tydlighet i hemmapremiären. Truppens sämste huvudspelare – vilket han löser smidigt genom att aldrig nicka …
Snittbetyg för de defensiva lagdelarna: 3,14 (3,0 i halvtid)
I morgon betygsätts mittfältarna.
