Tre namn utan ansikte
Tony Löfholm, Charlie Ejerholm och Ahmet Özdemirok har fram till februari på sig att övertyga de nya tränarna och sportkommittén om att just de är spelare som Hammarby ska satsa på.
För dessa tre killar kommer resan till Egypten bli extra viktig. För sen är det upp till sportkommittén och tränarna att övertyga styrelsen om att ge spelaren/na kontrakt.
Efter det att guldet bärgats och festen var över fick några spelare lämna oss. Eskil och Lasse blev tränare. Roger tvingades sluta pga. sjukdom. Ermin ville ha för mycket betalt. Bild, Manzila, Bovbjerg och Wedin platsade helt enkelt inte. Tre killar låg precis på gränsen och fick en chans till, Tony, Charlie och Ahmet. På Internet har det cirkulerat uppgifter om att endast en av dessa tre skulle få kontrakt något som dementeras av ansvarige Oliver Cabrera: “Stämmer inte, det kan bli en, två, tre eller ingen, vet ej för tillfället.”
För en del Hammarbysupportrar, de som inte följer träningar och reservlaget, är detta bara tre namn utan ansikte. Därför kommer här ett försök att beskriva de tre, hur de ligger till i nuläget och lite funderingar kring hur Hammarby egentligen borde agera.
Inför förra säsongen talades det mycket om Hammarbys enda nyförvärv, Peter Markstedt, något som inte var sant. Från Enköping kom det dessutom en yttermittfältare; Tony Löfholm. Tony är född i december 1976 och har trots sin ålder redan hunnit med ett par olika elitklubbar. Moderklubben är Norsborg och därifrån flyttade Tony till Djurgården. Från dif lånades han ut till Assyriska (då i div. 2) och såldes sedan till Enköping innan han slutligen hamnade i Hammarby.
Tony har också spelat i både pojk- och juniorandslag.
Många höjde lite på ögonbrynen inför denna värvning eftersom Tony inte lyckats etablera sig i varken dif eller Enköping. Men i början av 2001 fanns det så mycket annat att fundera över i Hammarby att övergången gick tämligen obemärkt förbi.
Tony har sedan sin debut på Stadshagen för ganska exakt ett år sedan hållit till i reservlaget och gjort fyra korta inhopp i årets allsvenska. Sammanlagt cirka 40 minuters spel allt som allt. Han har inte imponerat hittills, utan fått kämpat i kulisserna. I reservlaget har han ofta varit godkänd men inte mycket mer. Detta kan bero på att Tony ofta spelar enkelt och klokt. Tar det säkra före det osäkra helt enkelt. Han ska ha en eloge för att han, tillskillnad från vissa andra äldre spelare som deltagit i B-laget, satsar 100 procent och sällan gör några större misstag.
Det som talar emot Tony är nog främst att han inte lyckats lyfta sig det lilla extra som krävs för att ta steget från div. ett och två till allsvenskan. Han har hittills dessutom främst kämpat om platsen på högermittfält. En position som bland annat även Kennedy, Trym, Jonas Andersson och Peter Holm kan och har spelat på. Konkurrensen är med andra ord benhård.
Charlie Ejerholm är en spelare som ofta nämns på forumen som en av dem som borde få chansen i A-laget. Charlie verkade het inför den gångna säsongen men fick tyvärr stora delar av förra årets försäsong spolierad av skador. Han hamnade efter och nådde aldrig upp till den nivån som krävdes för att på allvar kämpa om en plats.
Charlie kom tillsammans med Manzila, Gerrbrandt och Wedin från juniorlaget inför säsongen 2000. Innan Charlie som 17 åring tog på sig den grönvita tröjan tillhörde han söderortsklubbarna Stuvsta och Farsta. Han har meriter av stadslag, pojklandskamper och provspel i Charlton. I reservlaget har Charlie ofta varit en av de bättre. Han håller helst till på innermittfältet och hans spelstil beskrivs ofta som aggressiv och rivig. Just detta är något som talar till hans fördel. Hammarby har i nuläget endast en renodlad defensiv mittfältare, Micke Andersson. Nu när Andreas Bild lämnat föreningen ser Charlie ut som en naturlig ersättare. Till Charlies nackdel är givetvis orutinen men också hans något bristande teknik.
Den tredje spelaren Ahmet Özdemirok tillhörde, förra året, ursprungligen inte A-truppen utan U-20 laget. Till Hammarby kom han 1997. Ahmet är precis som Charlie född i början av 1981. Trots det har han hunnit med en A-lagsmatch och lite mer än 40 B-lagsmatcher. Ahmet gick så pass bra i B-laget att Hammarby valde att hyra ut honom till Spårvägen i div. 2 för att få ordentlig matchträning. Där hann Ahmet med sju matcher, gjorde ett mål och var mycket uppskattad. Ahmet spelar oftast vänsterback eller vänstermittfältare. Även detta är en lagdel som tillhör föreningens svagare. Bakom dominanterna Mikael Hellström och Christer Fursth ser det lite tunnare ut. Sandberg som vikarierade för "Hella" förra året är inte kvar men har ersatts av Max von Schlebrügge. Som vänstermittfältare har vi egentligen ingen naturlig ersättare. Ahmets möjlighet att hoppa in för både "Hella" och Sigge borde gynna honom. Ahmet har dessutom något som saknas hos många ytterbackar nämligen bra teknik. Till hans nackdel är att han fortfarande är oprövad i elitsammanhang. Dessutom är han inte är så stor, men det är å andra sidan inte ”Hella” heller.
Efter att ha följt hälften av förra veckans ute träningar och försökt hålla ett extra öga på dessa tre herrar blir det hela tyvärr inte lättare. Ahmet är den av de tre som gått bäst. Han har genomgående varit riktigt bra och imponerat vid flera tillfällen. Jag skulle personligen bli både förvånad och besviken om han inte fick ett kontrakt. Men sen blir det svårare. Charlie har varit bra men ojämn. Vid de tillfällen då han fick chansen i mitten gick det bra men när han flyttades ut på kanten gick det sämre. Tony har hållit en jämn nivå hela veckan. Det man saknar hos Tony är det där lilla extra. Att han skulle forcera framåt och lyckas med en dragning istället för att passa bollen i sidled. Tony har främst använts som högerback, en position där konkurrensen är lite svagare än högermittfält men fortfarande tämligen hård. Att Tony skulle peta Sulan, Holm, Trym eller Gerrbrandt när han blir hel verkar avlägset. Tony har på intet sätt varit dålig men ändå anser jag att han inte är tillräckligt bra.
Om vi ska försöka sammanfatta det hela så är läget fortfarande öppet. Ahmet och Charlie ligger lite bättre till än Tony med tanke på att de spelar på positioner i laget med mindre konkurrens än vad Tony gör. Dessutom är Ahmet och Charlie yngre och kommer från de egna leden. Var spelaren kommer från kan verka oviktigt men det sänder en klar signal till våra övriga A2- och juniorspelare, att det går att nå A-, laget. Dessutom väger tyvärr, alltid den ekonomiska aspekten in. Jag kan tänka mig att Tony har högre krav på lön och förmåner med tanke på hans ålder och bakgrund än de andra två.
Senast den 15: e februari ska styrelsen ha fattat sitt beslut. Nu gäller det alltså för dessa tre herrar att resa till Afrika och verkligen kämpa till max för att nå det ultimata målet:
- Glädjen att representera Hammarby Fotboll 2002!
