Elfsborg krossade Tromsö
Elfsborg tog fram ketchupflaskan och skakade om ordentligt. Det var mer än endast målkalaset som imponerade.
Den här matchrapporten kommer INTE att innehålla beskrivningar av målen och liknande som brukar förekomma i dylika rapporter. Anledningen är att det hände så mycket och att Elfsborg spelade så bra att jag inte ens under direktrapporteringen hann med att se vem som gjorde vad. I efterhand är det än svårare att minnas hur saker gick till. Istället hamnar fokus på spelet och andra funderingar.
Matchen inleddes i högt tempo med mycket spelvändningar från båda håll, utan att något av lagen lyckades ta sig förbi de bakre försvarslinjerna på allvar. I den elfte minuten satte dock Elfsborg igång och kunde efter ett snyggt anfall göra första målet. Efter målet blev det så sakteliga mer och mer Elfsborg i såväl bollinnehav som antal skapade chanser. Det (återigen) vältimade 2-0-målet instött av holländaren Iliohan i slutminuten av första halvlek gjorde att det kändes som att siffrorna speglade halvleken väl. Iliohan som tidigare under halvleken visat lite bristande killer instinct vid åtminstone två tillfällen.
Andra halvlek blev stundtals en lekstuga för firma Svensson-Berglund. Bella gjorde sina vanliga löpningar och satte bollarna med stor kyla.
Vad som var intressant att se i denna match, jämfört med Stabaekmatchen, var att årets Elfsborg inte bara är ett kontringslag som gör mål efter snabba omställningar. Man visade tydligt att man även verkligen behärskar att bugga upp egna anfall mot ett samlat försvar. Båda kanterna användes flitigt och man var inte rädd att ha båda ytterbackarna högt med uppe när Anders Svensson hade boll. Så pass stor tillit till en spelare finns det nog ingen motsvarighet till i allsvenskan! Tilliten innebär dock inte att man tror att Svensson ska fixa allt på egen hand. För även om han var siste eller näst siste man före målskytten på bollen vid - tror jag - 7 av 8 mål (helt säkert vid minst fem) så var det flera andar spelare som med sina löpningar och spelintelligens låg bakom mycket. Det känns nästan löjligt att ta fram enskilda insatser efter den här matchen och det känns löjligt att använda så klyschigt språk. Vidare känns det löjligt att hylla medias favoriter, men faktum är att a) ALLA gjorde mycket bra insatser b) Svensson var formidabel, liksom Berglund. Två ytterligare spelare jag ändå plussar extra för är: 1) Johan Sjöberg som spelar som om han var dubbelt så gammal vad gäller rutin utan att vara det minsta stabbig a la dubbelt så gamla försvarare. 2) Martin Strömberg som tillryggalägger enorma sträckor och redan efter de första anfallen såg han sliten och andfådd ut. Ändå inte bara orkar han, utan sätter igång anfall samt är med hem för att avlasta i försvaret.
Andreasson var även i den här matchen mycket viktig i arbetet på mitten, tillsammans med Svensson blev centrala mittfältet en enkel match att vinna. Stog för några fina djupledslöpningar, höll annars mest till i mitten där han spelade váldigt smart. Klarström var inte en nittiominutersman nu heller, men är en kreativ kraft som liksom kollega Strömberg springer massor. Ung, Alexandersson och Andersson visade redan mot Stabaek att de är svåra att ta sig förbi en mot en, idag såg man också hur vál organiserade de är som enhet. Dennis Iliohan gjorde två mål och spelade bra utan att glänsa. Han borde ha satt några till, men är kanske inte i första hand en målskytt utan targetplayer och bollmottagare, vilket kanske saknas i Elfsborgs forwardslinje där ju målskytten redan finns i Berglund. Carlstrand är väl att betrakta som mer allround än de andra två och gjorde en bra match fram tills han fick en smäll och tvangs utgå.
Laget vågar spela sig ur de flesta situationer, man är inte rädd för att spela på trånga ytor för att dra till sig motståndare och skapa större ytor någon annanstans för att blixtsnabbt vända spelet dit, och försvarslinjen är ytterst väl samspelt trots de unga inslagen. Stor rörlighet, överraskande löpstyrka och fysik, en osvensk behandling av bollen och rikligt med spelförståelse trots ungdomen är vad som kännetecknat laget i de två matcherna här. Knappast en tillfällighet. Det ska bli intressant att följa hur Elfsborg klarar den hårda matchningen och omvärldens ögon på spelarna.
Motståndet var inledningsvis bra och löpstarkt men med kanske något bristande fantasi i anfallsspelet. Tromsö försökte med höjdbollar bakom försvarslinjen kombinerat med löpningar av forwards. Löpningar som i de allra flesta fall lästes mycket väl av berörda elfsborgsförsvarare. Delar av Tromsös lag agerade något mer håglöst efterhand i den andra halvleken och mot slutet av matchen avtog tempot även från Elfsborgs sida, även om Elfsborg inte lade av att spela utan såg hungrigt ut hela tiden. Tromsö spelade sin tredje match på fem dagar (Bröndby 0-2, Lilleström 0-4) och har dubblat förlustsiffrorna för var gång. Mot Bröndby spelade man enligt rapporterna bra och mot Lilleström mönstrades en mer orutinerad uppställning. Från den senare hade det gjorts en del ändringar till denna match, utan att undertecknad vet hur pass ordinarie dagens lag kan tänkas vara. Oavsett vilket så slår man ett tippeligalag med 8-0 lika lätt som man gör det med ett allsvenskt, det vill säga att det krävs en riktigt bra prestation. Vilket det verkligen var.
Av intresse är också att Elfsborgs förra motståndare Stabaek idag slog Bröndby med 2-0 efter ungefär samma matchbild som mot Elfsborg (Bröndby fick dock mindre uträttat än Elfsborg och Stabaek kanske inte hade lika mycket klara chanser som mot Elfsborg, dessutom testade Stabaek en ny uppställning liknande den svenska landslaget använt sig av nyligen med Tobias Linderoth i samma roll som där. Han var för övrigt en av de bättre idag).
