Ernst rapporterar

Målvaktskvaller från sidlinjen, problemet Rosenberg och mycket annat från Tony i ännu en träningsrapport.

Våra träningsrapportörer envisas med att gå på samma träningar men vi vet att ni läsare suger i er allt som skrivs om vårt kära MFF, så håll till godo... / Redaktionen

15.30, torsdagen den 24 januari år 2002. Malmö Stadion, träningsplan 4. Vädret stinker. Det är exakt som Niklas Qvarnström beskriver i den magnifika hemstadsskildringen Memento Malmö (No Fun förlag): "när det regnar, regnar det snett – kursivt – till följd av vinden, det vill säga in under paraplykanten, markisen, rockskörten, kragen och så vidare". Jag står och huttrar vid staketet tillsammans med två äldre paraplybärande gentlemen. Efter cirka en halvtimme dyker det upp ett par vilsna själar till och mot slutet är vi i alla fall åtta-tio intresserade.

Närvarande vid dagens träning: Lee, Driss, Pode, Billy B, Daniel, Mete, Ivan, Concha, Jeppe, Dan Ingvarsson, JO, Samba, Elanga, Brian Steen, Jon, Kenneth, Mackan, Lilienberg, Ijeh. Och så kör Fredrik Andersson på egen hand vid sidlinjen. Han uppges ha cirka en månad kvar till han är helt fit for fight. Frånvarande: Roth, Kjellin, Sörensen, Mattison, Jussi, Skoog, Yngvesson.

Varför dessa sju fattas vet jag inget om. Jo, Jussi sitter hemma i Finland och väntar på att Hasse Borg ska tänka färdigt, Sörensen är ganska nyopererad och så fick ju Yngveson problem efter för hård styrketräning. Resten har andra krämpor, kan tro. Fast jag gillar inte att det stadigt saknas mellan sex och åtta tongivande spelare på varenda träning. Vad sysslar läkarvetenskapen med?

Man börjar träningen med uppmjuknings-, hopp- och löpövningar. Tom Prahl står och övervakar allt med den numera berömda örnblicken. Jag är verkligen imponerad av hans millimeterintresse. Han tycker uppenbarligen att det är hyperspännande att kolla när Samba, Lilienberg och Mackan hoppar med höga knän.

Efter det så håller TP en lång föreläsning vid mittplan. Det är lite svårt att höra vad han säger i blåsten och regnet, men att han vill att laget ska börja träna positionsspel över hela banan och inte bara i försvaret står klart. Precis innan de börjar första övningen så säger Prahl: "Kom ihåg... Jag är här för att utbilda er, för att lära er". Och fastän han har varit här i 52 dagar nu så reagerar fortfarande flera av spelarna med förvåning. En åskådare jämför deras beteende med när barn lär sig gå och jag finner liknelsen adekvat. När min dotter tog sina första steg så reagerade hon med stora ögon och samma sorts förvåning: "Va? Nä! Inte kan väl jag? Eller? Jo, men vafan, det funkar ju!".

Min kompis Terje, som är betydligt modigare än vad jag är, kallar på Ronnie för att få höra lite nyheter om målvaktsträningen. Och under de tre-fyra minuter som Ronnie berättar om vad han vill åstadkomma och vad som finns kvar att arbeta med så framgår det ytterst tydligt att det är Driss som är den tänkta förstemålvakten. Han berättar om Rostock-matchen och att laget känner en större säkerhet med en lång målvakt som kan plocka ner hörnor och inlägg, att han arbetar fint över stora ytor och att han bara behöver tämjas lite. Lees namn nämns överhuvudtaget inte.

Större delen av dagens träningen ägnas sedan åt att ett fullt lag spelar mot ett med bara målvakt. 11 mot 1, alltså. Lee kastar ut, backlinjen ska lära sig hålla i bollen, vårda den, spela den sinsemellan, en innermittfältare + en yttermittfältare samt en forward ska sen möta för att få boll, vända upp och så ett snabbt pass ut på andra yttern, inlägg, flera alternativ därinne i målområdet, mål eller räddning av Driss. Ibland följer ytterbackar med upp. Ibland skjuter yttern. Variation och frihet under fasta och klara ramar. Prahl blåser av, förmanar och uppmuntrar om vartannat. Det är bra fart, fint passningsspel, kraftfullt tempo.

Till sist spelar man tvåmål på komprimerad plan. Kenneth kommer sent in i en tackling och stämplar Jon så att han får bäras ut. Inte bra. Och jag som var säker på att Jon skulle få spela bredvid Brian Steen nu på lördag. Det blir vila över helgen för honom istället. Ijeh skjuter som vanligt på allt som rör sig. Elanga ser glad ut, men verkar frysa. Jag förstår om han längtar till Mali.

En sak jag tänker på medan jag står där: Brian Steen har fanimej medverkat på varenda jävla träning och dessutom varit den som tydligast mått bäst av Tom Prahls ankomst. Det ska bli oerhört intressant att följa honom i årets allsvenska. En annan sak jag tänker på är att med 24 man i truppen så måste det ju rimligtvis vara så att det finns en fem-sex spelare som står ganska långt från en plats såväl i förstaelvan som på bänken. Vilka är dessa? Kenneth såklart. Kjellin, kanske. Sörensen. Ivan, än så länge. Fredrik Andersson, tills han blir frisk. Lilienberg, möjligtvis.

Vågar jag ägna mig åt lite vidare spekulationer om MFF:s kommande uppställning? Här är i vilket fall som helst lite ovetenskapligt funderande. Driss är vår förstemålvakt. Concha kommer att lira högerback. Daniel är en av mittbackarna. Jeppe kommer att peta Roth. Jon och BSN kommer att spela innermittfält. Elanga är ohotad som vänster mittfältare. Samba tar platsen på andra kanten. Skoog och Ijeh är anfallsparet. Det lämnar bara en plats kvar: den som Daniels partner i mittförsvaret. Där ser jag gärna Jussi.

Det stora problemet i årets trupp är Marcus Rosenberg. Han är helt enkelt för bra. Vi har fem forwards. Ijeh och Skoog är förstavalen. Yngvesson är perfekt som inhoppare. Lilienberg kommer inte att gnälla om han blir åsidosatt men är utmärkt som komplement vid skador och avstängningar. Återstår Mackan. Som skulle utvecklas och stå på tur and other clichés… men som är för bra för sånt trams. Han är den som imponerat mest på det tiotal träningar jag sett sedan TP kom. Han snurrar friskt med vem som helst, han är snabb, rörlig, bollsugen och så gör han mål. Hela tiden. Jag är inte människa att förstå hur man ska kunna hålla honom borta från den ordinarie uppställningen. Men samtidigt så fattar jag inte vem han ska peta. Kanske kan han spela yttermittfält. Kanske kan man plocka bort Ijeh. Jag vet inte. Men faktum kvartstår: Mackan är ett problem eftersom han är för bra.

Efter en timme och en kvart så ger jag upp. Då är min hippa ’aem kei’-täckjacka lika blöt som hade jag ägnat mig åt djuphavsdykning. Jag tänker på en brasa i öppna spisen, en stor kopp te (en skugga mjölk, inget socker) och 12 centiliter Single Malt. Och på matchen mot Stadslaget på lördag, förstås.

Tony Ernst2002-01-25 00:14:00

Fler artiklar om Malmö FF