Räkna med Malmö redan i år
Självförtroende och självinsikt – nu ska guldet åter komma hem. Kontinuitet stavas det, eller om ni så vill – Tom Prahl.
Under många år har jag och många med mig följt Malmö FF och deras försäsongsträning. Lika många gånger har detta skett i regi av olika tränare, som inte alltid – snarare sällan – innehaft samma fotbollsfilosofi. Kontinuiteten har skiftat och de få spelare som valt fortsatt spel i Malmö FF framför en annan europeisk klubb, av olika skäl, måste ha blivit lika förvirrade av de olika spelsystem dessa tränare försökt att införliva i laget. Oftast har detta till en början skett under entusiasm för att sedan övergå till ett monotont och fantasilöst tänkande i stil med "arbeta-på-så-ordnar-det-sig-nog-till-slut".
Roland Andersson trodde på att Malmö FF bara hade att arbeta vidare vilket blev en förpassning och vidare spel i den nystartade Superettan. Dessförinnan har vi fått se både den ena och den andra tränaren komma och gå. Vi minns glädjen och applåderna som följde holländska tränaren Thijssens kortpassningsspel inne på Malmö Stadion, Zetterlunds hårda fysträningar för att årligen säkra en plats för europeiskt spel men han var dessvärre starkt ogillad av styrelsen och tvingades sedermera avgå.
En del menar att året i Superettan och degraderingen som föranledde spel utanför fotbollens finrum har varit ytterst lärorikt. Hade det inte gått att införskaffa dessa kunskaper utan att för första gången i klubbens historia (av egen kraft eller oförmåga) behöva degraderas till en lägre division? Kanske, men jag instämmer till viss del i kritiken att vi alla fått en "knäpp på näsan". Olyckligt att styrelsen som var delaktig i handlingsförlamningen när vi under 1999 sakta men säkert förflyttade vår tabellposition allt längre från toppen och allt närmare nedflyttningsplatsen, ännu sitter kvar. Detta är för mig en gåta.
Nu - äntligen - har en tränare och tillika eldsjäl dykt upp. Kontinuitet är ett ord han redan verkar vilja införliva i laget. Hans namn är Tom Prahl och jag tror att hans fotbollsfilosofi kommer att resultera i fortsatt förtroende utöver de tre år hans nuvarande kontrakt sträcker sig över.
Prahls strikta 4-4-2 system mötte ett visst motstånd redan då det blev känt att han skulle tillträda som tränare i Malmö FF. Samma spelsystem utövas av Brasiliens landslag som av många, om inte av en majoritet, anses spela den mest attraktiva fotbollen världen över. Förvisso spelar de med en slags diamantformation på mitten där ytterbackarna närmast blir anfallande kantspringare och yttermittfältarna i stort sett blir till anfallare. Dock är jag övertygad om att vi kommer se mer av detta med tiden även i Malmö FF. Nu ska detta inte misstolkas som att alla och envar i himmelsblå matchtröja kommer att börja tvåfotsdribbla, klackpassa bollen och skruva in frisparkar på löpande band. Våra förväntningar måste liknas vid dem som är realistiska, även om många av oss förvånades av att se våra inbitna "träben" i försvarslinjen rulla kortpass säsongen 1997.
Likväl har vi kunnat se under de få träningar Prahl nu har börjat instruera anfallsspel att ytterbackarna är långt upp på plan där de serverar inte mindre än tre fyra anfallande spelare fullt godkända inlägg. Det är kul och jag fylls av glädje att se Malmö FF träna fotboll igen, även under regniga dagar, oavsett om det övas organiserat försvarsspel eller kreativ anfallsfotboll. Fotbollen på Malmö Stadion kommer åter att bli publikvänlig och resultaten kommer säkerligen att följa hand i hand med detta lag som har en högre potential än vad tidigare tränare sett eller ens haft förmågan att kunna tro på.
Prahl har redan under kort tid satt sin prägel på laget, varit delaktig i vilka spelare som ska få fortsatt förlängt kontrakt med klubben i större utsträckning än vad tidigare tränare varit. Det är befriande att veta att samtliga spelare som nu är kvar i Malmö FF har Prahls fulla förtroende. Jag vill minnas att Robert Kjellin, vår svenska ytterback (tvåfotad) värvad från finska ligan för att nämna ett målande exempel, satt ofta på bänken under fjolårssäsongen. Oavsett skador eller avstängningar i backlinjen fick inte Kjellin en rättmätig chans att visa upp sina färdigheter. Dåvarande tränaren Micke Andersson valde istället kompromisslöst att stuva om i laget. Vi fick se mittfältare bli anfallare, anfallare bli mittfältare och många andra som fick agera försvare för en match eller två, och ofta utan lyckade resultat till följd. Därtill vill jag tillägga att Kjellin i år redan sett mycket lovande ut under träning och spelat med stort självförtroende och entusiasm. Ingen annan man än Prahl är att tacka för detta.
Ingår Du som spelare i laget ska det också vara befogat att Din chans en dag skall komma. Min uppfattning är att fler spelare som varit lojala trotjänare kommer att få flera chanser att växa med laget, ges tid till att både lyckas och lära sig av sina misstag det närmaste året. Tålamod, entusiasm och förtroende kan stavas med ett annat ord – nämligen kontinuitet, eller om ni så vill – Tom Prahl.
