Hammarbys inverkan på publiksiffrorna - del ett
Ingen (o)partisk fotbollsälskare kan bortse från Bajens positiva inverkan på det otroliga fotbollsintresse vi haft i Sverige under ett par år. Hur är det möjligt? Och varför?
Jag kan redan nu höra muttrandet och ilskan över mitt enkla men så självklara påstående:
- Det är Hammarbys förtjänst!
Att Hammarby:are fortsätter att läsa det vet jag. Ni andra som inte redan klickat bort sidan i vredesmod vill jag uppmana att läsa vidare innan ni kommer med kritik.
Om vi ska börja med varför denna krönika började ta form i mitt huvud, så beror det på Torbjörn Peterssons krönika i DN den 9:e augusti -00. Kallad ”Allsvenskans goda spiral”. Läs hela krönikan under denna länk:
DN
Jag ska bara plocka fram några citat ur den krönikan och kommentera dessa innan jag fortsätter:
”En vanlig måndagskväll och en enligt tabellen högst medelmåttig match, Hammarby - Frölunda på Söderstadion, ändå är det utsålt på läktarna, som om det skulle vara något särskilt med det. Det vet väl alla fotbollsintresserade i Sverige att det nästan alltid är fullt på Söderstadion. Och det har väl Hammarby:are vetat länge att det är fest på läktarna. Och många andra har svurit över hur tv och tidningar "gullat" med Hammarbys supportrar och lovordat atmosfären. Men samtidigt har bilden av fotbollen som en möjlig fest, också vanliga vardagar, fått spridning.”
Jag och väldigt många med mig anser att det aldrig kan vara ”en vanlig måndagskväll” om Hammarby ska lira. Jag tror faktiskt att det även har nått ut till vanliga fotbollsälskare, även om de råkar ha sympatierna hos något annat fotbollslag.
Många säger att det bara är en myt, det där med festerna på Söderstadion. Men har man som jag fått ynnesten att uppleva Hammarby på Söderstadion och gamla Johanneshov IP, sedan början av 60-talet, så kan jag med bestämdhet avfärda myten om att det är en myt, det där med partyt på Söderstadion. Låt mig ta några exempel och börja med det jag tror är upprinnelsen:
7 maj 1964 Hammarby – Karlstad 4-1 publik: 6721
Det är den legendomsusade matchen där Nacka gjorde comeback i Hammarby. Förväntningarna på Nacka var enormt uppskruvade och hur tror ni reaktionen blev när han redan i tredje minuten skruva in en hörna direkt i mål.
- Dom får skylla sig själva när halven böjer sig ner och målvakten inte riktigt är med på noterna, sa Nacka.
Jag tror att det är här i den tredje minuten som myten om festerna på Söderstadion får sitt fotfäste. Trots att arenan då hette Johanneshovs IP. Sedan kände publiken ett ansvar att leva upp till myten och plötsligt blev den självuppfylld. Ska vi prata om goda spiraler för Hammarbys del då kan vi inte bortse från den här minuten.
Det märkliga är att ingen brukar komma ihåg hur den här matchen slutade. Man kommer ihåg att Hammarby vann, men inte med hur mycket. Men ett minne som lever kvar i mig är att Nacka avslutade matchen i strumplästerna. Han hade fått skoskav och tog helt sonika av sig dojorna i slutet av andra halvlek och spelade vidare med endast de gula strumporna.
Jag vet att det varit stora fester när Hammarby spelat fotboll tidigare än 1964. Bland annat den fantastiska matchen mellan Hammarby och AIK på Stadion den 3 augusti 1951. Matchen slutade helt osannolikt med siffrorna 5-5.
- Var var jag? Ja, visst ja, Hammarbyfester på Söderstadion!
7 maj 1968 Hammarby – Sirius 5-2 (3-1) publik: 11 158
Matchen där grindarna lyftes av och folk strömmade in på Söderstadion. Jag tror ingen vet hur mycket folk det egentligen var, med det var åtskilliga fler tusen än den officiella publiksiffran talar om.
Nu var affischnamnet Nacka utbytt mot Rolf ”Kocken” Andersson, Tom ”Ture” Turesson och vår egen ”Kenta” Ohlsson.
Det går fler tåg sade Owe Bergström i Sirius och gjorde ett tappert försök att se ut som han trodde på ett liv efter detta.
I den vackra försommarkvällen på Söderstadion hade det ändå funnits över 12000 vittnen till hur uppkomlingarna från Uppsala spolats hårdhänt av gamla pålitliga Hammarby. 5-2 hade det blivit och det hade Källarmästarn (även känd som ”Kocken” Andersson), ”Tom Tur” och de andra grabbarna sett till. Serietabellens första rad lästes med aktning och respekt inte endast å Södermalm i Stockholm den 8 maj:
Hammarby 4 4 0 0 22–3 8p.
Kocken hade gjort 11 mål på fyra matcher.
8 september 1969 Hammarby – Eskilstuna 2-1 (1-0) publik: 13 468
Hemmamatch mot Eskilstuna, seriefinal! I den ljumma kvällen var det fullsatt salong på Söderstadion och hög stämning garanterades av 13468.
Den matchen blev det stora mandomsprovet för Hammarby. Båda lagen visste vad som gällde, det var en jämn och hård fight med kamp om varje kvadratmeter.
Det tog en halvtimme innan veteranen Inge Persson kunde ge Hammarby ledningen, men smederna gav inte slaget förlorat efter den motgången utan gav igen. Tolv minuter in på andra halvlek fick man lön för mödan. Ulf Blom spelades fram och gjorde 1-1.
I denna stund hängde Hammarbys vidare öden på en skör tåt. Matchen stod och vägde. Eskilstuna var hyperfarliga i långa och tunga stötar. Inge Persson och Lasse Lundqvist stod emellertid pall på mittfältet – och det såg ut att bli delad poäng. Men fem minuter före slutsignalen fick Söders nye fotbollshjälte KENTA OHLSSON skottläge och avgjorde seriefinalen 2-1.
[forts. i del två]
