Öppen serie
Att ha en öppen serie i fotbollen känns just nu viktigare än någonsin, tack vare Tre Kronor faktiskt!
Jag tänkte på en sak. I höstas gnällde "alla" på vårt landslag i fotboll för att de inte vann sina segrar tillräckligt snyggt eller fantasirikt. Men de gjorde i alla fall vad hockeyspelarna inte klarade av, nämligen att vinna när det krävdes och att vinna sina måstematcher.
Missförstå mig rätt nu, jag kan ta en förlust, inget snack om saken så Elfsborgare man är. Men lika besviken som jag var förra året efter 0-4 mot ÖSK på Eyravallen, lika besviken var jag igår. Inget go, inget kämpande, ingenting.
Vem är det som har hand om den mentala träningen för fotbollsspelarna? Kunde inte den personen ta tag i ishockeyproblemet också? Snart kommer vi vara vid den punkt att Tre Kronor kommer bli distanserade av Curlinglandslaget, Handbollsdito och för all del även innebandylandslaget som klarar att vinna lite saker emellanåt. Och vad väljer publiken idag? Ishockey eller Speedway? Det är snart jämt skägg om man jämför siffror!
Hur länge kan man lura svenska folket att ishockey är en sport där vi kan hävda oss? Inte så länge till va? Nu läser man insändare på hemsidor som säger att "vi tar revansch i VM". Men det är väl ändå inte ett VM som räknas under ett OS år? Det kan INGEN övertyga mig om i alla fall.
Nej, skit var det med det och stort tack till fotbollen som visar att man visst klarar att ha favoritskap mot "b-nationer" och vinna mot de samma!
Jag tror att lite av ishockeyns problem ligger just i det faktum att det är slutna system i NHL. Det är för mycket show och för lite idrott. Inget lag kan åka ur och inget kan flyttas upp, därför spelar det mindre roll om man förlorar en match om man ligger i mitten på tabellen. Det är ingenting som riskeras!
Varför nämner jag detta på en fotbollssida då? Jo, för att belysa problemet med slutna serier. Tänk om man fick en ”superliga” där inget lag kunde åka ur, alla stjärnor spelar där och tjänar multum, en förlust är inte hela världen och hela gruppspelet går i princip ut på att få en så bra position som möjligt för att få en ”lättare” motståndare i finalspelet, mot samma lag man redan mött femtiofyra gånger under säsongen! Inspirerande, visst…. Hur kul tycker Barcelona det är att möta Manchester U eller Juventus 6 gånger på hösten och 6 på våren för att sedan möta dem i ett finalspel? Var är utmaningen i det? Pengar? Nej, eftersom alla lag i denna serie redan är garanterade 100 miljoner oavsett resultat spelar inte det någon roll. Och hur kul tycker fansen att det är när de till slut märker att det i det långa loppet inte är någon skillnad att möta Juventus 10 gånger under en säsong eller att möta Bolton eller Southampton två gånger. Tyvärr är det så att även det som verkar vara glamoröst och "fint" inte är så jäkla kul om det blir till ens vardag! Prova själva att äta oxfilé varje dag i ett års tid. Till slut skulle man nog längta efter en korv med bröd!
Den största charmen med Allsvenskan är faktiskt den att man har chansen att komma underifrån och ta sig uppåt (som vi och Ljungskile gjorde inför 1997 års säsong) och likaledes är det en spänning i att man kan åka ur eller kvala för att klara sig kvar. Det är hemskt att åka ur, men nog skulle det vara tråkigt om det ständigt var samma lag från år till år och aldrig ha chansen att uppleva sånt som Ljungskile genomförde, eller hur?
I en sluten serie får man också det fenomen att man inte är van vid att kriga för sin existens, annat än ekonomiskt och det sköter inte spelarna. Det medför att spelarna inte kan arbeta för laget och plocka fram lite jävlaranamma när det väl krävs, exempelvis i ett VM slutspel eller i en OS-turnering. De är helt enkelt ovana vid att behöva kriga för att vinna. Visst kan man hävda att Stanley Cup gäller mycket och att det är skälet till att NHL finns överhuvudtaget. Men hur många lag är det som verkligen har chans att vinna den? Fem-sex stycken på sin höjd och det vet ”alla” om. Därför kan spelare i Carolina lugnt luta sig tillbaka och säga att de ändå inte har chans att vinna, men de riskerar inte heller att åka ur, så det är skitsamma hur det går. Klart det är kul att vinna emellanåt, men va fan, av 100 matcher måste man bara vinna nångång ibland för att alla skall vara glada och nöjda.
Men i svensk fotboll finns det tack och lov möjligheter till skrällar och sensationslag samtidigt som favoriter inte pallar för trycket och åker ur. (MFF för två år sedan t ex).
Nej, en öppen serie är ett MÅSTE för att inte fotbollen skall ta död på sig själv. Jämför med ishockeyn och dess seriesystem som man måste vara nukleärfysiker för att begripa sig på med alla kvalserier och superallsvenskor och allsvenskor (norra och södra) och fan och hans moster. Hur kul är det att se på matcher tre gånger i veckan mot samma motståndare? Publiken har börjat fatta att kejsarens nya kläder inte finns och att Fagerlund och grabbarna försöker sälja en produkt som inte finns. Att Tre Kronor förlorade mot Vitryssland var ytterligare en spik i kistan för Elitserien som vi känner den.
