Ernst rapporterar
...och bjuder Jonas Brorsson på en halstablett.
Vi har alla läst herr Greens matchrapport så någon påfyllning kanske inte behövs men vafan, en öl till kan väl inte skada, det är jag värd, en liten till bara, det märks ju knappt på mig när jag är full och here we go.
Att TFF alltid spelar som om det gällde livet när MFF står på andra planhalvan är ju ingen nyhet för oss himmelsblå. Och matchen hade mycket riktigt mer gemensamt med femtiotalets kalla krig än med fotboll, så pass låsta var ställningarna den första halvtimmen. Den stora anledningen till att MFF inte lyckades dyrka upp det här otäcka låset var ju att mittfältet knappt fick känna på bollen och när det väl fick det så fanns det ingen där som kunde göra något konstruktivt. Vi saknade spelartyper som BSN, Elanga och Samba. JO och Mattison är starka, kraftfulla, tuffa. Men de är spelförstörare snarare än kreatörer och initiativtagare. De är för grovt tillyxade. Vi förlorar finmotoriken i vårt spel. Det fungerar inte att spela med bägge två på samma gång, det är den mycket enkla sanningen. JO vann visserligen samtliga nickdueller han var inblandad i, men i övrigt gjorde han inte mycket rätt. Mattison var bättre, hade mer att erbjuda, visade upp ett större register, men ska ha en riktig passningsspelare bredvid sig för att bli hel. Jon hade en dålig dag och trivdes inte alls på vänsterkanten. Och Concha kom inte igång på riktigt allvar förrän sista halvtimmen.
Jag håller inte med herr Green om att de bägge TFF-målen var otagbara för Baxter. Det första var en vissen strumprullare från tjugofem meter med så lite fart att min gamla mormor hade hunnit bort i hörnet där bollen gick in. Och då har hon ändå varit död i fyra år. Det andra var visserligen ett välplacerat inlägg efter att Vestergaard blivit överspelad, men det var löst, lågt och nära mål. Driss hade plockat det som en mogen marockansk apelsin. Min åsikt i målvaktsfrågan står hårdare fast än morgonståndet jag vaknar med: Driss är förste, Pode är andre och Lee kan vi ge bort till FC Barrikaden.
Det positiva som vi tar med oss från den här matchen är positionsspelet i försvaret; det börjar arta sig. Jag tycker att backlinjen till ¾-delar är komplett: Billy – Jussi – Daniel. Med ett par månaders samkörning till så har vi en högklassig triss. Jeppe är fortfarande för tunggumpad och långsam för att man ska vilja spela fickpingis. Tyvärr är väl Roth inte det mest upphetsande alternativet. Mot TFF var Billy och Jussi planens bästa spelare. Speciellt Jussi var skön att skåda, 100%-ig placeringsförmåga, lugn som en narkoleptiker och vårdad i passningsspelet (inlägget till Daniels 1-2-mål var elegant).
Mer bra saker: att vi har så fina forwardsalternativ. Skoog var alltså inte helt lyckad i kombination med Yngvesson. Då bytte vi in Ijeh och genast fungerade allt bättre. Och bredvid plan stod Mackan och Lilienberg med spring i benen. Fem flygfärdiga forwards. Vilken annan allsvensk klubb har samma besättning? Mittfältet är fortfarande inte i fas, men de två som får anses som mest givna, BSN och Elanga, stod utanför idag och höjer såklart kvaliteten betydligt.
Jag förstår att sidorna här på svenskafans.com måste hålla en viss värdighetsnivå i rivalitetshetsandet men samtidigt så är jag outsägligt glad för den passionerade frihet som råder. Vad vill jag ha sagt med det här då? Jo, att jag hatar TFF. Verkligen hatar. Jag skrattade rått, elakt och oförsvarbart länge i höstas när det var klart att de åkte ur. Jag vill inte se dem igen i allsvenskan. De kan hålla till i de lägre divisionerna där de hör hemma, bland betplockande, traktorkörande centerpartistfans på nyplöjda Söderslätt-ursäkter till fotbollsplaner. Jag vet att det är antropologiskt vanskligt att ställa det urban mot det lantliga, men om ni hade hört bönderna i TFF-staben gnälla på vartenda domslut matchen igenom så hade inte ni heller bangat.
4-0-vinsten ifjol på Vångavallen är en av mina tio finaste MFF-ögonblick. Jag hade gruvat mig i en hel vecka inför matchen, eftersom jag visste att de skulle vinna på sedvanlig tur, fusk, snedspark, domarmiss, rått spel, men när Elanga, efter sin framspelning till fjärde målet, sakta gick fram mot oss i klacken med ett diaboliskt leende på läpparna så brast det, då kände jag ett högre väsens närvaro, då mötte jag min tillverkare, då förstod jag saker som tidigare varit fördolda. Jo, det är något speciellt med att slå TFF.
Nu gick det inte den här gången, men det skiter jag i. Resultaten är faktiskt helt sekundära i träningsmatcherna. Vi ska hitta frågeställningar och lära oss att besvara dem. Vi ska känna oss fram. Vi ska dra lärdomar. Vi ska komma till insikt. Jag ser med glädje på de uppskruvade förväntningarna på de andra svenskafans.com-sidorna och bläddrar smånöjt i Aftonbladets HIF-haussning efter La Manga-vinsterna. Jag vill att andra lag ska bära favoritskapet, ha press på sig, känna av trycket. Malmö FF ska i lugn och ro bygga vidare och ha ett starkt och samtrimmat lag i mitten av juli när allsvenskan omstartar efter VM-uppehållet. Under de nitton återstående omgångarna avgörs serien. Inte nu. Om fem månader, alltså. Bara så att vi har perspektivet rätt inställt.
Jag ställde mig tillsammans med en vän intill Trelleborgs-bänken och såg matchen därifrån. Alldeles bredvid stod Jonas Brorsson. Min kompis känner allt och alla och därmed också Brorsson och efter ett tag stod vi och småpratade. Jag måste säga att jag blev överraskad av den distans han hade till sin egen fotbollsinsats och till TFF som lag. När Abelsson för femtiofemte gången öste upp bollen utan någon som helst adress från backlinjen så utbrast han "Ja, det är rätt, tjonga bara, vi måste ju leva upp till myten". Fast allra bäst var när den gnälliga TFF-ledarstaben ville ha frisparkar och straffar när MFF:are tog bollen ifrån dem, då sa han lite lågt för sig själv: "Ah, man måste väl få sätta till lite". Han tippade MFF som mittenlag i år och hoppades att publik och styrelse skulle ha tålamod med Prahls lagbygge. Jag bjöd honom på en halstablett och konstaterade att saker inte alltid är som man tror.
Till sist: en handfull korta kommentarer...
1) Visserligen är Mackan och Ingvarsson rätt så lika varandra men att starta högoktaniga verbala bråk, som skedde på mff.se:s forum under tisdagskvällen, om vem som egentligen spelade är kanske att ta i... men för att verkligen förtydliga: det var Ingvarsson som hoppade in i andra halvlek, Mackan stod bredvid i civila kläder (dunjacka och mössa) och tittade på...
2) Det känns rätt så tragiskt att kika bort mot TFF:s ledarstab och upptäcka den kanske allra mest älskade målgöraren i MFF:s 92-åriga historia stå och följa spelet i Trelleborgs-uniform...
3) Concha var så lack på sin bevakare i mitten av första halvlek att jag befarade att han skulle golva honom, han har ju blivit utvisad förr så han har vanan inne...
4) Är det någon som saknar Tamandi?...
5) Prahl var inte nöjd: han skrek, gormade, muttrade, och i slutet av matchen hade han knappt någon röst kvar...
