Lundqvists krönika:

"Det säger väl en del om läget i dagens AIK när laget efter en förlust får stående ovationer efter matchen – det var ju inte direkt Real Madrid vi mötte.."

Så var då årets La-Manga äventyr över och det blev väl knappast en aha upplevelse. Mer åt jaså eller ännu värre nähä-hållet. Nu var i och för sig undertecknad inte på plats men resultaten når ju hem på nolltid numera precis som kommentarer från lag och ledning. Det som slår mig är hur Olle likt Lars-Tommy har förmågan att efter svidande förluster hitta något att ”ta med” till kommande matcher. Med facit i hand så lyckades ju Lars-Tommy ta med sig vad-det-nu-var så vi får väl hoppas att Olle lyckas med detsamma.

Den startelva som jag lanserade i en tidigare krönika ser inte ut att vara så långt ifrån Olles. Mot Helsingborg stämde den till 8/11 och de tre spelare som jag hade med (Tjerna, Kalle och Alm) är ju alla skadade. Nå, kanske bör jag inte slå mig för bröstet efter att ha tagit ut större delen av ett lag som sedan får spö med 3-0. Visserligen av ett Helsingborg som verkar vara väldigt bra, men ändå.
Det som oroar mest är att det verkar vara alldeles för lätt att göra mål på AIK. I synnerhet i matchernas inledning. Vi får innerligt hoppas att det är ett träningsmatchsyndrom som inte finns kvar när allvaret börjar. En sak att ”ta med sig” torde ju vara det faktum att så jävla bra är vi inte att vi har råd att lämna huvudena i omklädningsrummet första tjugo minuterna.

Nu verkade det ju klart bättre i slutmatchen mot Molde men glöm inte att en förlust är alltid en förlust. Det säger väl en del om läget i dagens AIK när laget efter en förlust får stående ovationer efter matchen – det var ju inte direkt Real Madrid vi mötte eller hur?

Oroande i slaget om allsvenskan är också nuvarande status hos konkurrenterna. Glädjande nog visar Hammarbys resultat på viss ojämnhet. Laget är säkert bra men att försvara guldet ska väl inte gå. Då oroar Helsingborg betydligt mer. Här kan det mycket väl i alla fall bli ett försvarat SM-guld. Sören Crats har som det verkar ett ypperligt läge att försvara sitt. Vad säger Billy Ohlsson om det tro? Nå, gamle Billy är nog glad ändå. Hans uppgift är ju att ta Hammarby tillbaka i gammal god stil igen. Ett lindansarlag där en klackspark eller dragning som siste man är väl så viktigt som mål och segrar.

När vi riktar blickarna mot vår andra lokalkonkurrent så tycks det finnas all anledning att darra lite på manschetterna. I skuggan av La-Manga så har Bananer i pyjamas här hemma rullat upp Norrköping efter konstens alla regler, något som våra svartgula krigare gick bet på. När jag läste i DN om Djurgårdens andra halvlek mot peking spelades bilder av förra vårens derby upp på min näthinna och en mycket olustig känsla infann sig i kroppen. Ta Djurgården anno 2001 och addera Kim Källström och det ser mycket respektingivande ut.

IFK Göteborg ser på Bajen-vis mer ojämna ut. Blåvitt har så här långt vunnit mot Sturm Graz, Västra Frölunda och Midtjylland samt förlorat mot Fenerbache och Silkeborg. Ifall vi dristar oss till att påstå att guldstriden kommer att stå mellan fem lag. AIK, Helsingborg, Bananer i Pyjamas, Bajen och Blåvitt så känns det i nuläget som om det är AIK som har längst till guldformen.

Vad kan då göras på vägen till allsvenskan då? Självklart så har vi en del skador som vi vill se läkta. Framför allt Alms. Vad den mannen betyder för AIK tycks inte gå att mäta i enheter. Sedan kanske det måste det bästa startlaget hittas. Jag har redan börjat peta i mitt och det ser jag att Olle gör i sitt också. I nuläget byter jag plats på Ishi och Slavik och spelar Slavik centralt ihop med Svante. Detta beslut bygger uteslutande på andrahandsinformation. GF-redaktionen i La-Manga har sänt signaler om att Slavik gör sig klart bättre centralt.

Olle däremot har börjat så smått att spela In Martin Åslund på innerfältet. Till detta drag ställer jag mig ytterst tveksam. Jag anser att Åslund ska spela forward – ifall han över huvud taget ska vara med – eftersom han alltför ofta krånglar till och förhalar våra anfall som mittfältare. Martin måste absolut bevisa att han har större kvaliteter i passningsspelet samt i att ta riktiga och snabba beslut innan jag köper att han ska gå in på mittfältet.

Nåväl, jag och andra med mig kan peta och spekulera bäst vi vill. I slutändan är det ändå Olles och Peters beslut vi inväntar för att sedan risa eller rosa. Det fina är att oacsett om vi heter Olle Nordin och är tränare, Sanny Åslund och är vd eller Mattias Lundqvist och är simpel supporter så har vi alla samma sak för ögonen. AIK´s bästa.

Av: Mattias Lundqvist 2002-03-03 18:00:00

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan