Magplask på Stadshagen
Ett B-betonat Djurgården plumsade minst framgångsrikt på sjöblöta Stadshagen. Segersiffrorna för gästande IK Brage blev något för stora men ganska rättvisa 0–3 (0–0).
Utan härförare som Magnus Pehrsson, Stefan Rehn och Kim Källström på planen klev Patrik Eriksson-Ohlsson och Babis Stefanidis fram och tog ett stort ansvar. Detta på en nästintill ospelbara grusplan där det stänkte rejält om yttrarnas kantruscher och bollen stannade tvärt i pölar stora som Värtan.
Den nykomponerade backlinjen såg till en början stabil ut, men i skriande avsaknad av framgångsrikt offensivt ytterbacksspel- à la Rasck/Karlsson. Elias Storm spelade högerback och slog bort lite för många bollar för att bli godkänd. Det var det å andra sidan många som gjorde.
På mittfältet var mannen utan förnamn, Babupa – eller ”Bolibompa” – återigen medverkande. Kongolesen visar stundtals upp fina kvaliteter i vissa moment: en dribbling, en brytning, en passning – men det är svårt att skönja några linjer eller någon stabilitet i hans agerande. Duktig med tanke på sin ringa ålder är han definitivt. ”Bolibompa” kamperade ihop med Stefanidis och Abgar Barsom, vilket inte direkt ger det mest kraftfulla eller bollvinnande mittfältet. Djurgården hade också svårt att trycka upp laget och skapa press. Det var långt mellan lagdelarna, och i anfallet trixade Aziz Corr Nyang och Pagguy Zunda lite för mycket och för planlöst för att Andreas Johansson i centerrollen skulle få något uträttat.
Efter en rätt händelselös första halvlek tog det fart i början av andra. En Brageanfallare – Jörgen Sundström … – rann igenom, tätt fölljd av Markus Karlsson. Friläget trasslades bort och Andreas Isaksson kunde greppa bollen. Då ansåg domaren det lämpligt att bestraffa Karlsson för en lätt tröjdragning eller liknande som skedde utanför straffområdet långt innan avslutet kom. Rött kort – och gult till Isaksson!
Mikael Dorsin ersatte Karlsson på sin vanliga vänsterbacksplats; Richard Henriksson blev mittback. Kim Källström, som bytt av Abgar Barsom i halvtid, tvingades av igen efter en stund på grund av ryggproblem. Djurgårdens guldklimp hann ändå visa sin enorma potential på de få minuter han slirade omkring på planen. Eftersom avbytare saknades tvingades Dif dock spela med det originella systemet 3–3–3 resten av matchen, och straffades på så sätt retroaktivt för Karlssons röda kort.
Brages Anders Augustsson klippte strax därefter till direkt när bollen rullade fram efter en fast situation: otagbara 0–1 bakom Isaksson.
Ödets ironi var i högform den här kvällen. Jörgen Sundström ”tog revansch” på sin ”gamla klubb” i vilken hans ”forna lagkamrater” nu är hans ”bittra rivaler”. Tja, så kan man i alla fall uttrycka sig om man är rubriksättare på en stor kvällstidning. Fullt så dramatiskt var det inte när utlånade Sundström i friläge snyggt pangade in 2–0 i bortre gaveln och med tjugo minuter kvar nickade in trean bakom en Isaksson med löddriga handskar.
Det närmaste hemmalaget kom en reducering var inbytte Mattiassons nick i stolpen samt Corr Nyangs friläge som terminerades abrupt av en Brageback med ny utvisning som följd.
Laginsatsen var naturligtvis dålig, men den här matchen säger just ingenting. Brage hade en bra dag; underlaget var därtill bedrövligt och missgynnade ett Dif utan spets i laguppställningen. Viktigast var egentligen halvtidsmanifestationen som Järnkaminerna genomförde. En banderoll som uppmanade till justering av Stadions K-märkning hölls upp under pausvilan och några bengaliska eldar tändes. Med hotet om att spela alla matcher utanför Stockholm ruvande över föreningen känns en 0–3-förlust mot IK Brage som … tja, en fjärt i rymden.