3-0 mot Malta - del 2
forts.
Kalle Corneliusson är redan nämnd, men han förtjänar att nämnas igen. Makalöst vad den gossen kan springa! Ena sekunden var han långt nere vid egen hörnflagga för att i nästa ögonblick vara aktivt inblandad i ett svenskt anfall i offensivt straffområde. Även Mellberg på andra ytterbacken var väldigt bra med framåt, om än inte med riktigt samma framgång som Kalle. Kul också att Henke Larsson gjorde en bra match, med två framspelningar och ett mål på kontot. (Låt vara att han inte rörde bollen vid första målet.) Även Yksel, som dock borde satt någon av alla sina chanser, och vrålpigge inhopparen Tobias Linderoth förtjänar omnämnanden.
Frågetecken
Som generalrepetition betraktad lämnade tillställningen dock en hel del i övrigt att önska.
? Jag orerade igår om det olämpliga i att ha Fredrik Ljungberg i mitten och Anders Svensson på kanten. Som det föll ut visade det sig dock inte spela någon som helst roll. Det var omöjligt att utifrån TV-bilderna se om uppställningen verkligen var sådan, för alla tre offensiva mittfältarna gick centralt i banan. Kantspelet lämnades helt och hållet till ytterbackarna. Jag tror knappt jag såg ett enda inlägg från vare sig Ljungberg, Svensson eller Osmanovski. Deras centrala position ledde också till ihopgrötat spel och plottrighet framför den välgrupperade maltesiska försvarslinjen. Gradvis under matchens gång blev det fler försök till djupledsbollar genom den, vilket luckrade upp det hela något, men runt den gick vi nästan aldrig. När dessutom Kalle Kula, som längre bak i banan höll sin kant föredömligt, sökte sig inåt så fort han kom fram i höjd med straffområdet, blev det bara ännu grötigare. Mellberg på högerkanten var lite bättre på att söka upp ytan ner mot offensiv hörnflagga, men i gengäld slog han bedrövliga inlägg, så det blev inget med det heller.
? "Ett test utan värde", brukar vara ett standarduttryck att slänga sig med efter en match mot dåligt motstånd. Men jag är rädd att det kan vara värre än så, inte bara utan värde utan direkt skadligt. Detta var första gången med det nya spelsystemet för många av spelarna. Risken finns att de får fel uppfattning om det. Kantspelet kan inte lämnas till ytterbackarna i "riktiga" matcher som vi gjorde igår. Det har vi redan prövat, under beteckningen diamant, och det fungerade inte. Mot kvalificerat motstånd har ytterbackarna för mycket defensiva uppgifter för att kunna gå så långt upp i banan som Mellberg och Corneliusson gjorde. Om de ändå gör det blir baklängesmål resultatet. Breddningen måste i första hand skötas av yttermittfältarna, med backarna som påfyllnad och extra bonus. Jag är rädd för att resultatet av Maltamatchen kan bli ett uddlöst anfallsspel mot Makedonien och Moldavien, därför att kantspelet helt fallerar.
? Mot tyngre lag kommer det att behövas bättre stöd i anfallen från åtminstone en av de defensiva mittfältarna. Det är knappast Schwarz uppgift, utan det är i första hand hans partner som skall göra´t. Daniel Andersson gjorde inte mycket i den vägen ens mot det här motståndet. Jag tycker nog att han har fått sina chanser nu och inte bör komma ifråga i nästa match, i alla fall inte från start. Tobias Linderoth, som fick spela 25 minuter, var däremot riktigt bra! Med högt tempo i såväl löpningar som bollbehandling tillförde han en hel extra dimension i anfallsspelet som gjorde matchens sista tjugo minuter till de förmodligen bästa från svensk sida. Frågetecknet gäller snarare om han håller defensivt. Det fick vi inte veta igår.
? Vilka ytterbackar skall vi spela med i VM-kvalet? Corneliusson var riktigt bra och har utan tvekan spelat till sig en plats i startelvan. Men håller han i defensiven? Den har alltid varit hans svaghet och den testades inte mot Malta. Mellberg gjorde hyggligt ifrån sig men kan inte slå inlägg och kändes ånyo mer som en vilsesprungen mittback. Varför fick inte Christoffer Andersson komma in?
? Sverige har varit dåligt på fasta situationer i många år nu, känns det som. Igår var inget undantag, med bland annat massor av uddlösa hörnor. OK, spelarna har bara varit samlade i två dagar och inte hunnit träna på sånt än, fick vi veta av Tommy Söderberg i Kanal 5-intervjun efteråt. Det skall åtgärdas snarast, försäkrade han. Men tidigare har man väl tränat på det? Och det har inte funkat ändå. I jämna matcher kan sånt vara avgörande.
Sammanfattningsvis var detta ett stort steg framåt för svenska landslaget jämfört med tråkfotbollen från i fjol. Intentionerna finns där för att spela offensiv och sevärd fotboll och det är faktiskt det allra viktigaste. Inte minst eftersom fotbollslandslaget riskerade att helt tappa sin folkkära ställning ute i stugorna. Med roligt spel och inte minst med en del välbekanta allsvenska spelare i uppställningen torde den risken vara undanröjd. Hur långt det kan räcka resultatmässigt är dock fortfarande ett frågetecken. Maltamatchen ger egentligen inga ledtrådar. En tröst är att även Makedonien och Moldavien får betraktas som andra rangens fotbollsnationer, varför vi kanske kommer undan med eventuella svagheter i de matcherna också. En sak är i alla fall säker: Det blir en intressant fotbollsvår!
