5 dagar kvar: Erik Friberg om att vara en buse
Buse. Är det ett positivt eller negativt epitet? Himmelrikets redaktion väljer det förstnämnda, för i fotboll krävs det trots allt att spelare inte ber om ursäkt för sin existens. Ibland krävs det också att en spelare måste ”ta” en varning, för lagets skull. Vi fick en stund med mannen som vi tror blir årets buse.
Hej Erik, vi tror att du kommer att dra på dig flest kort i år.
– Jasså, det får vi väl inte hoppas.
Men någon ska det bli, så varför inte du?
– Jo, det har ju blivit några kort här och där. Sen är det inte bara i det fysiska spelet som jag fått dem, utan det kan bli genom att fördröja och lite sådana grejer. Kort som kanske inte är så roliga, men som ibland är nödvändiga. Och som sagt, det brukar bli några kort per säsong. Jag vet inte hur det var förra året, jag var nog med i toppen tänker jag.
Du vann den interna varningsligan, tillsammans med Ricardinho och Wilton Figueiredo, på sex gula kort.
– Mm. Det var så. Ja, där ser man.
Men sex kort är väl inte så farligt ändå?
– Nej, det tycker jag inte. Var det verkligen bara sex kort. Jag var avstängd två gånger… Det måste ha varit fler.
Inte enligt Svenska Fotbollförbundets statistik. Du tycker att du borde ha fått fler?
– Ha ha, nej inte så. Jag tänkte att det borde ha varit några till i sista omgångarna, när jag hade min andra avstängning avklarad. Men det stämmer säkert det du säger.
En del spelare får man uppfattningen att de är nästan stolta över att bli kallade för busar. Jag får inte uppfattningen att du tycker likadant.
– Nej, det tycker jag inte. Hur fan ska jag säga? Jag ser mig inte som en buse. Fast spelar man centralt så är det klart att man är med i många situationer, och ibland måste man ta ett kort för att till exempel fördröja spel och allt vad det är. De varningarna är väl inte så roliga egentligen. Ska man nu ta ett kort så är det ju förstås roligare att smälla på någon.
På tal om det, hur tufft är det egentligen på det centrala mittfältet?
– Det beror helt och hållet på hur matchbilden ser ut. Men det är klart att man har mycket folk runt omkring sig på min position, så det kan ju bli lite trångt emellanåt.
Är det mycket tjuvnyp då?
– Nja, inte sådär vansinnigt… Det blir lite snack förstås, men där spelar det nog ingen roll vilken position du spelar på i laget. Det ska vara lite tjuvnyp under en match, annars är det inte lika roligt.
Malmö känns annars som ett tämligen snällt lag. Är det överskattat med hårdföra spelare eller ska laget skaffa sig några?
– Jag tycker nog att vi har folk som jobbar hårt. Sen kan det i vissa matcher kanske vara bra att ha nån som sparkar ner folk till höger och vänster. Men vi försöker spela fotboll utan att dra på oss för mycket skit. När det väl gäller har vi ändå rätt många som smäller på. Ta en sån som (Filip) Helander, starkare finns nog inte i Allsvenskan. Och Pontus är ett djur han också.
Ha ha ha. Detta är ditt andra år i MFF, och trots din inte alltför höga ålder tillhör du åldermännen. Vad säger du om årets så kallade unga Malmö?
– Jag tror att det här kommer att bli jättebra. Vi är kanske lite yngre än vad man är van vid, men jag tror inte att man ska tänka för mycket på det. Det är snarare så att vi är fräschare i år än vad vi har varit tidigare. De unga som har kommit upp i truppen i år har gjort det jättebra, även om det kan ta lite tid innan de helt kommer in i det. Att vi är så unga är inget som vi går och tänker på, utan det är nog mer en mediagrej; som tidningar kan komma att lyfta upp om det går dåligt för oss.
Ligger det för mycket fokus på ålder i svensk fotboll?
– Jag vet inte. Som sagt, det är inget som vi tänker på hur gamla våra spelare är. Sen har vi ett ungt lag, det är odiskutabelt. Å andra sidan har vi ett gäng spelare som är relativt gamla och många som har varit med under en längre tid trots att de är unga. Som får anses vara rutinerade. Så att vi har en ung genomsnittsålder tror jag bara är positivt för oss.
Hur mycket längtar du till den allsvenska premiären?
– Mycket. Nu har vi tränat och kämpat under några månader, så det ska bli kanon. Så det är klart att man längtar. Det ska bli grymt skoj. Förhoppningsvis får vi en bättre start än vad vi fick förra året. Den var inget vidare, med först Gefle och sen Häcken. Skulle vi få samma i år, vilket inte ska hända, så är det bara gnugga på. Och komma tillbaka.
****
Erik Friberg om frågorna som Himmelrikets redaktion hade att ta ställning till:
1. Vad krävs för att det ska bli guld?
– Att vi framför allt ska spela bra, så som vi vill göra, att vi vinner våra matcher. Att vi får en del skitsegrar i matcher när vi inte spelar på topp. Vi kanske inte förtjänar att ta poäng, men att vi ändå gör det.
2. Vem står för årets genombrott?
– Utifrån vad man har sett på försäsongen så ser ju (Simon) Kroon oerhört fin ut. Det är bara att hoppas att han fortsätter så. Han kommer att bli bra.
3. Vem blir årets buse?
– Det tror jag Magnus Eriksson blir. Han kommer att lipa sig till många kort (skratt).
4. Vilket allsvenskt lag kommer att bli årets flopp?
– Jag tror att vi vinner. Sen vilka som kommer bakom oss bryr jag mig inte så mycket om.
5. Vem blir Malmös främsta målgörare?
– Jag svarar Magnus Eriksson här också.
6. Vem är lagets viktigaste spelare?
– Den är ju ganska given – släpper inte Johan Dahlin in några mål så kommer vi inte att förlora några matcher. Eller hur? Håller han bara nollan i 30 omgångar så tror jag vi blir farliga (skratt).
7. På vilken plats slutar MFF i årets allsvenska?
– Spelar man i MFF ska man inför varje säsong gå för guld, och tro på att vi kommer att vinna det. Sen om vi gör det eller inte, det får vi se, men vi har både ambitionerna och materialet för att ta hem det. Jag tycker att vi är längre fram i år än vad vi var i fjor. Så det ser bra ut.
