Gefle - Helsingborg
1 - 0

5 snabba efter Gefle–Helsingborg (och extramaterial)

Gefle IF segrade i hemmapremiären mot Helsingborgs IF med 1–0 (0–0) i Superettan 2023. Den första hemmamatchen för Gävlelaget i elitfotbollen sedan 2018. Och segern var rättvis. Helsingborg kändes ostrukturerat, medan hemmalaget var precis motsatsen till detta.

1. Gefles grundspel
Det finns en gemensam nämnare hos alla lag som presterar väl på planen. De har ett spel som är väl inarbetat och som alla spelare tror på. Det system som Micke Bengtsson och laget la grunden till 2022 har nötts ytterligare under några månader. Alla vet sina roller i såväl anfall som försvar. Och nyckeln är förstås det defensiva arbetet. Vet du att du knappt kommer släppa till en målchans under nittio minuter, då blir inte jakten på ett ledningsmål desperat. Vetskapen om att det räcker med ett mål framåt skapar en magisk kraft.

2. Den bärande centrallinjen
Med Niclas Håkansson och Martin Rauschenberg som fyrtorn i mittbackspositionen samt Anton Lundin och Oscar Lundin som terriers på centrala mittfältet, så är GIF närmast ogenomträngligt i den centrala delen av planen. Helsingborgs enda (!) målchans (som är en bra målchans signerad Rasmus Jönsson) tillkommer efter att Anton Lundin fallit strax utanför straffområdet och för en gångs skull tappat bollen. Annars är det tätt, tätt, tätt. Hade jag varit motståndare skulle jag ha gett upp efter tio minuter.

3. Den starka "svaga" länken
Jag har sett York Rafael spela fotboll sedan han var typ åtta år gammal, men jag har nog inte upplevt att han fått ut lika mycket av sitt spel som just nu. Ja, nu känns det som Gothia Cup 2010 när han tog bollen och gjorde vad han ville. Det är en styrka med dagens GIF, att de som inte såg ut att tillhöra de bärande spelarna inför säsongen verkligen har vuxit.

Ta bara Sebastian Friman som kommer in som Yorks ersättare och jobbar kopiöst i försvarsspelet och vågar hålla i bollen och spela markerade spelare när han får möjligheter framåt. Ta Oskar Karlsson som inte sätter en fot fel när han hoppar in i 75:e minuten. Ja, det är så glädjande att det just är de båda som svarar för förspelet till målet.

4. Chansande Helsingborg
Jag blir inte klok på Helsingborgs IF. Visst, det är ett lag som är tyngt av skador. Men det är dock en klubb som kommer från Allsvenskan, med en gedigen ungdomsverksamhet och som värvat en rad intressanta namn inför säsongen. Här borde det finnas ungdomlig framåtanda samt värdefull rutin och kvalitet.

Så varför spelar laget som om man vill undvika att förlora istället för att vinna? Det mest frapperande i mina ögon är att HIF många gånger tjongar iväg bollen i försvarsspelet istället för att spela sig framåt i planen. Vid flera tillfällen före GIF:s ledningsmål lämnar de rödtröjade över initiativet till hemmalaget genom att bara pressa ut bollen över sidlinjen när det i själva verket fanns ypperliga ytor att spela sig ur knipan.

Och många gånger söker man svåra uppspelvägar centralt när det finns ytor på kanterna. Inte heller inläggsspelet övertygar. Här – precis som det övriga anfallsspelet – verkar det mesta gå på chans. In med bollen och hoppas på att den studsar på några ben.

5. Sparkapitalen på bänken
Det går att förstå Antonio Yakoubs frustration över att endast ha fått en kvarts (plus tillägg) spel under de två första omgångarna. Men samtidigt är jag övertygad om att han vet att hans tid kommer. Och han förstår nog innerst inne att Micke Bengtsson gör rätt som spelar till lagets styrkor. Varför låta Yakoub springa sig trött i presspelet när han kan komma in och avgöra mot en sliten motståndare (det är viktigt att vi förstår vilket hästjobb Leo Englund gör där framme). Lägg till att Constantino Capotondi också finns att tillgå framöver.

Extramaterial:
- Det är synd att domaren Rinon Hasani (utmärkt till 98 procent) inte ser de smällar som delas ut i det tysta. Det var ett antal armbågar i ansiktet, knytnävar i ryggen och sparkar på hälsenor som borde ha renderat i gula kort. Om sådant stävjas i början blir spelet renare i resten av matchen.

- Jag beundrar Anton Lundin. Här har vi en ny Mathias Woxlin i vardande. Låg tyngdpunkt. Bra med boll. En stjärna utan boll. Men han måste försöka lägga band på sina känslor ibland. Att konstant tjattra med motståndare och domare när spelet är avblåst kan slå tillbaka. Bättre att Micke tar den kampen från sidlinjen och påpekar Antons utsatthet för domaren. Men jag förstår att Anton inte har det lätt. Det krävdes alltså ett omvänt livtag för att motståndaren skulle få en varning.

- Publiksiffran 3011 är mycket bra. Men framför allt är Carrickläktarens klack värd att hylla. Den börjar redan växa jämfört med tiden i Ettan. Och capos gör ett perfekt jobb. Nu gäller det bara att rensa ut de sämsta ramsorna, de som bara tio personer sjunger med i. Vi behöver inte ha tjugofem ramsor per match. Bättre med några starka som håller längre.

Gefle IF–Helsingborg 1–0 (0–0)
Målen: 1–0 (80) Antonio Yakoub (ass Sebastian Friman, hockeyass Oskar Karlsson.
Hörnorna: 2–3 (1–0).
Varningar för GIF: Christoffer Aspgren (41), Martin Rauschenberg (61), Anton Lundin (71), Adrian Edqvist (85). HIF: Victor Blixt (73).
Domare: Rinon Hasani.
Publik: 3 011.
GIF:s lag: Robin Wallinder – Christoffer Aspgren, Kevin Persson, Martin Rauschenberg, Niclas Håkansson (87), York Rafael (32) – Anton Lundin (75), Oscar Lundin, Iu Ranera (75), Arian Edqvist – Leo Englund.
Ersättare: Sebastian Friman (32), Antonio Yakoub (75), Oskar Karlsson (75), Constantino Capotondi, Nils Eriksson (87), Torre Rafael och Tobias Johansson (mv).