5 snabba Sivasspor - MFF
Det må ha skakat och svajat en del i och runt MFF den här säsongen men nu jäklar är vi i Europa League gruppspel!
Europa League - here we come
Visst var det speciellt att inför match veta att gruppspelet var klart. Men såklart var det Europa League vi ville nå, även om det fanns en räddningsplanka. Nu är vi där och ännu en sån där underbar, härlig europaspelshöst väntar! Underbart!
Stabil laginsats
Även om hjärtat såklart hoppar upp i halsgropen vid röriga situationer i MFF:s straffområde, som det fanns en del av i första, så kändes det det ärligt talat ändå ganska tryggt största delarna av matchen. Jag såg att många i twitterflödet kände sig stressade en bit in i andra halvlek, men av nån anledning kände jag inte så. Försvarsspelet kändes kontrollerat och man jobbade stenhårt för varandra. Sivasspor skapade en del, men inte så pass mycket att det kändes som att de skulle ta igen vårt 3-1 försprång. Men, dom tryckte ju på en del i andra, så visst var det riktigt skönt när vi till slut fick in ett (godkänt) mål och när 0-2 målet kom var det hundra procent tack och godnatt för Sivasspor.
Det smällde en del
Visst syntes det att det var en match som gällde mycket. Det smällde rejält, framför allt på innermittfältet och var det något som oroade så var det när Erdal drog på sig ett gult kort redan tidigt i första halvlek. Båda lagens läkarteam fick jobba en del för att ta hand om spelare som hade ont både här och där efter smällar. Men, vad det verkar drabbades vi inte av någon skada vilket är det viktigaste.
Skalle av stål?
Usch och fy så läskigt det såg ut när Lasse Nielsen träffades av en bicicleta mitt i huvet. När jag såg reprisen var jag helt säker på att han skulle behöva bytas ut och tanken om hjärnskakning fanns där. Men, efter en stunds behandling reste han sig, hällde vatten över sig, ruskade lite på huvet och så var han igång igen. Ikväll får han låna epitetet dansk superman.
Moisander
Han kanske inte vet hur man målfirar men han vet jädrar i min låda hur man spelar försvar. Mannen med de ibland galna ögonen visar gång på gång att han har rutin ända ut i de finska finger- (eller kanske snarare tå-) spetsarna och idag var inget undantag. Snart 37 år men, som hans landsman Halsti brukar skriva om äldre spelare som är bra: Old but gold!
