AIK - AFC Eskilstuna
4 - 0

5 spaningar efter AIK - AFC

AIK vann den andra matchen i cupen efter att ha städat av AFC med 4-0 på Nationalarenan. Nu väntar en avgörande match mot Hammarby i den sista gruppspelsmatchen. Här är mina fem spaningar efter matchen.

Efter två spelade omgångar av gruppspelet i Svenska Cupen så står AIK på 6 poäng och med en fin målskillnad. Det sistnämnda kan visa sig bli direkt avgörande i den förmodade gruppspelsfinalen mellan Hammarby och AIK. Det ska bli spännande att se hur matchen mellan Oskarshamn och Hammarby slutar för att se vilket av stockholmsklubbarna som kan gå in i matchen med vetskapen om att ett kryss räcker.

AIK tog tag i taktpinnen direkt från det att Glenn Nyberg blåste igång matchen och gav aldrig över den till AFC. Det var ett hårt arbetande och hungrigt AIK som kunde vinna boll högt upp i banan och på så sätt skapa ett tryck på bortalaget. Ledningsmålet skulle inte dröja länge då Sebastian Larsson, efter en tilltrasslad situation i AFCs straffområde, kunde trycka in 1-0. Lagkapten Goitom svarade upp sitt mål mot Oskarshamn med ytterligare ett när han slog in sin egna retur efter ett snyggt förarbete signerat Otieno och Larsson. I AIK finns tendensen att slå av på takten vid ledning med två mål, men så var inte fallet idag och Sebastian Larsson kunde läckert pricka in halvlekens tredje och sista mål efter en frispark.

När Rogic sedan på hockeymanér styrde in 4-0 så var känslan att målkavalkaden skulle fortsätta, men 4-0 blev slutresultatet trots mängder av chanser för hemmalaget. Det framgick tydligt att spelarna jagade ytterligare mål för att kunna förbättra målskillnaden inför den sista matchen.

Kan inte minnas en bättre genomförd match från AIK i Svenska Cupen. Det var en uppvisning från start till mål och nu känner nog fler än jag att det här faktiskt kan bli riktigt bra.

Otieno med ännu en fin insats som högerback
Att kenyanen skulle briljera ute till höger i backlinjen hade jag otroligt svårt att se efter hans insats mot Örebro i träningsmatchen tidigare i år. Visst ser det fortsatt lite torftigt ut då och då med en teknik som ibland sviker, men som han lyckats utnyttja sin snabbhet de två senaste matcherna. Lustig kommer förmodligen spela majoriteten av matcherna den här säsongen på den positionen, men det är otroligt viktigt för en trupp att kunna ha en så pass bra ersättare som Otieno och han kan dessutom användas ute till vänster också. Otieno var högst delaktig i matchens första mål då han stormade förbi försvarare för att sedan slå ett perfekt inlägg, med fel fot, till Goitom som kunde få in bollen i mål på sin egna retur. Förutom att bidra till lagets offensiv så var han även skicklig i det defensiva där det är snabbheten som sticker ut då han kommer ifatt motståndarna vid varje tillfälle i stort sett. Betryggande att ha en ersättare i truppen till Eric Kahl när han väl lämnar Sverige och AIK för utlandet.

Hur länge kan Ylätupa gå före Ring?
Hur AIK ska formera anfallstrion är hela försäsongens största fråga och den är fortsatt svår att besvara. Det är fortsatt Ylätupa och Strannegård av yttrarna som har Bartosz förtroende, åtminstone i Nabils frånvaro, något jag inte tycker är befogat.

Ylätupa har inte stått för många bra matcher sedan han anslöt till AIK och ser ut att helt sakna självförtroende. Finländaren var visserligen inte iskall i dagens match, men visst går det att begära mer av en ytter i en sån här match? Han stod för en del offensiva räder och hade några avslut som inte var speciellt långt ifrån att kunna resultera i mål. Det ska dock sägas att AFC var riktigt svaga och att finländaren återigen var en av de största, om inte den största, besvikelsen för dagen.

Erik Ring stod för en fin säsong i fjol och visade att han är redo för Allsvenskan. Den unga talangen har däremot blandat och gett under de minuter han fått under försäsongen, men visst är han en bättre spelare än Ylätupa och han har även en större försäljningspotential.

Seriens bästa mittfältstrio?
Det går inte annat än att ge Sebastian Larsson, Filip Rogic och Bilal Hussein högsta betyg så här långt in på säsongen. Visst går det att bolla upp andra mittfältsuppsättningar som håller hög klass i Allsvenskan, men långt ifrån den absoluta toppen är inte AIK:s mittfält i alla fall.

Det känns nästan orättvist att sitta inne på Sebastian Larssons högerfot i en serie som Allsvenskan. Förutom sina två mål så låg han bakom 2-0 målet då han nådde Otieno i djupet med en perfekt djupledsboll och hade en frispark i ribban. Får AIK en frispark i bra läge så får man nästan börja se det som en straffspark när det är Larsson som stegar upp. Det oerhörda jobbet som mittfältaren lägger ner i spelet utan boll är också något som är otroligt nyttigt för laget.

Filip Rogic är en annan spelare som fortsätter att imponera. Det är så otroligt tydligt hur nyttig han är för AIK i sitt presspel och med sina löpmeter. Tror och hoppas på att vi kommer få se hans namn i mål och assistprotokollet allt oftare den här säsongen då han kommer upp högt i banan och är högst delaktig i stort sett varje anfall. Mittfältaren fick även göra mål idag efter att ha styrt in ett volleyskott från Eric Kahl. Rogic signalerade själv för byte efter dryga timmen och direkt så väcktes en oro att ytterligare spelare skulle adderas på skadelistan. Men efter att ha sett honom kliva av utan assistans och dessutom vara redo att hoppa in till dess att Ring var redo så är känslan att det inte ska vara något allvarligt.

Det största utropstecknet i hela truppen har hittills på säsongen varit Bilal Hussein. Talangen är den kanske viktigaste nyckeln i lagets uppspel. Han droppar ner för att få boll tidigt och slår sedan öppnande passningar mest hela tiden. Förutom hans fina spelförståelsen och skickliga passningsfot så vinner han en del boll defensivt. Det enda oroväckande gällande Billy är att en kontraktsförlängning ännu inte skrivits på, något som bara måste lösas från AIK och Jurelius sida.

Mittbacksparet Tihi-Lustig
34-åringen som oftast huserar ute på högerkanten fick återigen spela mittback och gjorde det med bravur. Backlinjen ställdes inte på några större prov, men han sätter inte en fot fel under 90 minuter och är otroligt skicklig i spelet med boll. När det inte är Bilal som hittar en fin passning framåt i banan så är det Lustig som med hårda bollar hittar rätt. Styr även lagkamraterna med sin röst och bidrar med sin erfarenhet. Otroligt viktig spelare för AIK.

Tihi fick chansen när varken Per Karlsson eller “Sotte” kom till spel och gjorde det helt okej. Han gör inga misstag men väger aningen lätt i duellspelet och förlorade majoriteten av nickduellerna med Alexander Ahl Holmström i AFC. Finns en stor potential i honom, men i dagsläget så är han en bit ifrån att konkurrera på allvar.

Hur ska Stefanelli gå in i det här laget?
Exakt hur AIK kommer formera anfallsleden är som jag tidigare nämnt oklart. Kommer Stefanelli sättas på en kant eller vara forward? Det återstår att se, men jag tror verkligen att han kommer bidra på ett bättre sätt i dagens AIK än det han senast spelade i. Något som imponerat stort på mig är presspelet som laget stått för och det kommer knappast bli sämre med den ettriga argentinaren i laget. Idag fungerade djupledsspelet för ovanlighetens skull och där kommer Stefanellis snabbhet verkligen att komma till användning. Spel med två anfallare blir även ett bättre alternativ nu när han återvänt till AIK. Bredvid Goitom eller Radulovic så kan han hota i djupled medan kollegan agerar uppspelspunkt.
Tror jag talar för alla supportrar när jag både tror och hoppas på en fin sejour för anfallaren.

Kommer AIK gå vidare till slutspel? Är Stefanelli det laget behöver?