5 spaningar efter AIK - Örebro
AIK och Örebro spelade under eftermiddagen två matcher mot varandra. Den första vann AIK med 3-1 och Örebro vann den andra med 0-1. Här är mina 5 spaningar från de två matcherna.
Radulovic nästan ikapp Sigthorsson i antal mål i AIK-tröjan
Bojan Radulovic gjorde sitt första och andra mål i AIK idag mot Örebro, vilket gör att han är ett mål ifrån att tangera islänningens tre mål. Om den gänglige serben är svaret på AIK:s behov av anfallare är för tidigt att säga, men mycket mer än det han levererade i dagens match går inte att begära. I den 17:e minuten fick Radulovic fira, och som han firade, efter att ha behärskat nickat in 1-0 till hemmalaget. Ett mål som kan visa sig vara viktigt för AIK och för honom själv. Han borde däremot ha gjort 2-0 i den första halvleken efter att ha plockat ner ett inlägg från Ylätupa och lyckats lura bort vitklädda försvarare. Men ett halvdant avslut kunde pareras av bortalagets målvakt, Bobby Allain. I den andra halvlekens inledande minuter så fick Bojan utöka till 2-0 ändå och det efter stort slarv från Örebro. Det var inte ett av hans svåraste mål i karriären, han höll sig framme och gjorde inga misstag när han bjöds på chansen.
Otieno imponerade inte som högerback
En som hade det kämpigt idag var Erick Otieno som fick lira ute till höger i backlinjen. En position han är ovan att spela på och det tyckte jag syntes. Det var oroväckande att se honom missa så många mottagningar och slå bort så många bollar som han gjorde. Han lyckades inte alls utnyttja sin snabbhet och uträttade inte speciellt mycket. I försvaret behövde han styras likt en marionettdocka av Lustig och Budimir, något som tydligt hördes från pressläktaren. Otienos positionsspel var nära att orsaka ett mål bakåt då Örebros Karjalainen fick en bra chans att göra mål, men dålig skärpa från anfallaren gjorde att Otieno kom undan.
Talangerna fortsätter imponera
Eric Kahl visade varför han är av de mest lovande svenska talangerna, om inte den största, som ännu inte lämnat för utlandet. Hans tempoväxlingar och flyt i sina offensiva räder är något man skulle kunna skriva en bok om. Det som varit Erics kanske största svaghet har varit inläggsspelet, men efter ett lysande inlägg kunde Radulovic nicka in ledningsmålet för AIK i den 17:e minuten. Hoppas att vi hinner få se den typen av klassinlägg från vänsterbacken fler gånger innan Jurelius och AIK säljer honom.
Bilal Hussein var en annan av AIKs talanger som visade framfötterna, precis som han gjorde mot Vasalund. I en intervju med SvenskaFans så var han tydlig med att han kände sig redo för att ta en startplats och om Billy fortsätter på inslagen väg får Ofori det tufft att hålla honom bakom sig. Billy var nära att läckert spela fram Goitom, men bollen var aningen brant.
Tom Strannegård visar emellanåt upp ett spel som påminner om tekniska och kvicka spelare från den sydligaste delen på kontinenten. Om han lyckas bli mer involverad i spelet och hitta en jämnare nivå så kommer vi supportrar bli bortskämda med hans eleganta spelstil.
Erik Ring deltog inte i den första matchen utan fick spela i den andra. Yttern hade svårt att komma in i matchen, men det ska sägas att AIK var sämre i den andra matchen. Förutom några fina löpningar med boll och en sekvens när han nästan tråcklade sig igenom hela Örebro på egen hand så imponerade inte Ring idag.
Robin Tihi som fick spela den andra matchen, med bindeln runt armen en period av den, gjorde det okej. Att spela mittback bredvid Michel är kanske inte det allra lättaste, men just nu känns den unge backen en bit bort från allsvenska minuter.
I den andra matchen så fick även mer okända talanger chansen att visa upp sig. Av dem “riktiga” ungtupparna så var det i mina ögon Viktor Andersson, född 2004, som var bäst. Tekniken och skickligheten när han kom en mot en imponerade stort. Finterna han visade upp fick en att i tankarna sväva tillbaka till bolltrollaren Martin Mutumba.
Yasin Ayari, född 2003, fick en kämpigare inledning då han med en felpassning låg bakom Örebros ledningsmål. Men den unge mittfältaren tycker jag visar upp en fin spelförståelse och sitter inne på en vass högerfot. Tror verkligen att Ayari kan växa till att bli en spelare som kommer göra nytta för AIK, men han är inte där inte ännu.
Adam Kiani (2003), Ahmad Faqa (2003), Joshua Sivertsen (2003) och David Bengtsson (2003) lämnade planen utan att ha gjort någon märkvärd insats. Det är trots allt inte nu de ska konkurrera eller leverera.
Lustig levererade som mittback
Att AIK har blivit ett bättre lag sedan Mikael Lustig drog på sig den svartgula tröjan råder det inga tvivel om, men då har det varit tack vare sina insatser ute till höger i backlinjen. I dagens match mot Örebro så visade 34-åringen att han absolut kan operera som en av två mittbackar i en fyrbackslinje. Lustig sa själv i en intervju till Discovery att det är långt ifrån omöjligt att man kommer få se honom där en del under säsongen och att det är en position som han spelat förr.
Jetmir Haliti med sina första minuter i AIK och på Nationalarenan
Jetmir Haliti är inte en spelare som jag kan påstå mig ha sett speciellt mycket i Jönköping Södra. Förutom att han är snabb ska han vara multikompetent och kunna användas på flera positioner. Det visade sig stämma då han startade som vänsterback i den andra matchens första halvlek, startade som innermittfältare i den andra halvleken och avslutade matchen som mittback. På vilken position han kommer konkurrera framöver på återstår att se, men att ha en spelare som fungerar lite överallt är väldigt nyttigt för ett lag. Kul att få se honom genomföra en debut, en debut där han varken imponerade eller gjorde en besviken.
Skönt att se ett bättre AIK än vad man fick göra mot Vasalund. Det är fortsatt för tidigt att dra några större slutsatser, men skönt att se AIK vinna.
Vad tycker ni om matcherna? Några spelare som stack ut?
