AIK - Varbergs BoIS
2 - 1

5 spaningar efter AIK - Varberg

Så var väntan äntligen över - AIK fick spela framför sin hemmapublik för första gången sedan Ylätupa skjutit laget vidare mot Kalmar i Svenska Cupen med sina dubbla mål på ett kyligt Skytteholm. På Nationalarenan fick lite över 14000 personer se AIK vända och vinna efter en jättetavla från Janosevic.

AIK kommer ta fler poäng med publik på plats
Det är inte lätt att sätta ord på en kväll som den igår. I månader har alla supportrar såväl gnällt och längtat om att åter få infinna sig på Nationalarenan och det är inte svårt att förstå varför. Redan en halvtimme innan avspark så var det som om allt bara lyfte, från Norra sjöngs orden “Åh upp på Råsunda” och bara sekunder senare stämde båda långsidorna och även södra upp i kör, dagens första gåshud var uppnådd. Det var sannerligen ett betydligt mer påtagligt tryck än vad det brukar vara när det är Varberg som gästar Friends. Extra tydligt blev det efter Varbergs ledningsmål, hade det varit en “vanlig” match så har jag svårt att se läktarna stötta laget och Budimir på det sättet och fortsätta sjunga med den intensiteten. När bollen senare rullade in bakom Lukic i Varberg-målet så var det äntligen dags för måljubel på Nationalarenan och då var gåshuden tillbaka, det var som en dröm att åter ta del av en eufori som delas av flera tusentals människor. Det blev inte direkt sämre när Rogic fullbordade vändningen med kvällens sista mål.

Om vi supportrar ställer till med det tryck som vi gjorde igår så har jag svårt att se laget tappa speciellt många poäng mot lag som Varberg. Vi supportrar är viktigare än vad man kan tro, det är bara att kika på hur hårt de stora publiklagen drabbades av spel framför tomma läktare.

Att inte samtliga plåtar utnyttjades är däremot inte godkänt. Jag förstår att det är supportrar som är bortresta på semester eller som inte ville sitta på tredje etage, men när det ekat tomt så länge på arenorna så hade jag hoppats och räknat med lapp på luckan. Men stort tack till alla som var på plats och gjorde dagen till något att minnas!

Godkänd startdebut i Allsvenskan från Ayari
Den unge mittfältaren fick igår för första gången förtroendet från start i Allsvenskan, även om det var som högerytter och inte på hans, i mitt tycke, bästa position så stod han för en godkänd startdebut. Det syntes att 17-åringen var taggad då han sprang på det mesta och var otroligt intensiv i presspelet, något som gör att han bidrar betydligt mycket mer i spelet utan boll än vad Ylätupa, som brukar spela ute till höger, gör. Ayari gjorde i matchminut 26 ett mål och allt kändes för bra för att vara sant, vilket det även visade sig vara då linjedomaren korrekt viftade med sin flagga för offside.

Bartosz har genom sina uttagningar varit tydlig med att han vill ha en vänsterfot ute till höger och en högerfot ute till vänster. Det var därför lite extra spännande att se Ayari att spela som högerfotad ute till höger. Vad betydde det då för offensiven? Jo det betydde att det slogs fler tidiga inlägg, vilket inte var helt dumt med tanke på att vi fyllde på ganska bra inne i boxen igår och att även Radulovic befann sig där inne. Däremot tror jag det hade varit mer gynnsamt med en vänsterfot igår, mycket tack vare att Ayari fick röra sig in i banan då det kenyanska ångloket, som var briljant igen, jämnt och ständigt tog sig upp och förbi längs med kanten. Hade vi då istället haft Ylätupa så hade han tack vare matchbilden och Otieno kunna få mycket boll i farliga lägen med sin vänsterfot. Om AIK däremot möter bättre och modigare lag än Varberg så ser jag större användning för en högerfot till höger än vad jag kunde göra igår och det för att det igår ibland liknade handbollsanfall och det därför hade kunnat utnyttjas en vänsterfot som från höger kunde glida in i planen.

Efter dryga timmen så kunde Ayari se sitt nummer på fjärdedomarenstavla och fick då göra plats för Filip Rogic. På presskonferens efter matchen menade Bartosz att han såg hur energin var tom hos den unge talangen och att han stått för en rejäl urladdning och fin startdebut.

Summa summarum så får Ayari absolut godkänt, men visst är det på centralt mittfält som han ska konkurrera på sikt.

Bojan Radulovic i målform
Jag och många andra har, med all rätta, varit skeptisk till såväl Goitom som Radulovic den här säsongen. När jag nåddes av att Radulovic skulle starta så tyckte jag att det kändes rätt, mycket tack vare det mål han gjorde senast mot Häcken. Det visade sig bli rätt beslut från Bartosz då Bojan var briljant i duellspelet mot “basketlaget” (Varberg) där känslan är att nästan samtliga är uppe och nosar på 190 centimeter. Just Radulovics duellspel skulle ge utdelning, men kanske borde det ha gjort det än tidigare då han elegant och starkt skarvnickade sin anfallskollega, Stefanelli, till ett lysande läge. Istället skulle Bojan, laget och läktarna få jubla i matchens 37:e minut då serben hur starkt och vackert som helst skarvade in ett inlägg från Otieno. Det är ett högklassigt nummer att kunna få så pass bra fart och placering på den typen av nick.

Anfallaren skulle däremot få det tuffare i den andra halvleken och känslan var att orken började tryta ganska tidigt. Han kunde inte behålla den intensitet som han visade upp i den första halvleken, men var fortsatt nyttig som targetspelare och hade ett relativt bra läge i inledningen av halvleken men sköt med vänsterfoten högt över. Hamnade även i ett läge i slutet av matchen där det bara var en motståndare mellan honom och målet, men en slutkörd Bojan fastnade på försvararen.

Nu blev det även så att Goitom kom in och avgjorde matchen med sin briljanta assist till Rogic, men när Radulovic gjort två mål på de två senaste matcherna är det bara att fortsätta ge honom den startplatsen. Trots att Bojan verkar vara i slag så är det ju fortsatt ett underbetyg att AIK har honom eller Goitom som förstaval i anfallet. AIK behöver förstärka på den positionen, så är det bara.

Rådde inga som helst tecken på att landslagsstjärnorna inte var påkopplade.
Landslagsstjärnorna i Lustig och Larsson återfanns i startelvan efter att ha behövt vila och koppla om efter EM. På förhand var det vissa som lyfte varningens finger för att de eventuellt inte var redo att spela redan nu, men det fingret var bara att fälla ner och det syntes tidigt.

Lustig fick agera mittback då Milosevic inte hade 90 minuter i sig och gjorde det med bravur. Han sätter inte en fot fel under 90 minuter och är väldigt trygg i både det korta och det långa passningsspelet. Skönt att veta att den lösningen finns att tillgå när skador dyker upp. Här vill jag även lyfta Sotte som står för en otroligt fin insats. Det var vid flera tillfällen som han på egen hand transporterade fram bollen och vann mark åt sitt AIK. Kanske att han var bäst på plan rent ut sagt.

Med drygt 20 minuter kvar att spela så fick Lustig flytta ut till sin sedvanliga högerkant och gjorde det bra även där, men visst ska man kunna kräva lite mer av veteranen när det kommer till hans inlägg? Många ballonger som skickas in som gör det lätt för motståndarmålvakten att enkelt kan ta hand om inläggen.

Att Seb inte skulle ge hundra var det väl ingen som ens kunde föreställa sig, men det var ändå så glädjande att se honom med kaptensbindeln runt vänsterarmen och slita som en terrier. Vinner och fördelar boll med sin känsliga högerfot, otroligt viktig för laget. Har även en bra frispark som tar i ribban under den första halvleken.

Vi som har sympatier för det svartgula laget ska verkligen njuta av att ha spelare som Seb och Lustig i laget, det är en ynnest att få följa dem.

Min ständiga punkt - Målvaktsfrågan
I och med ytterligare bjudning från Budimir så är det bara att tacka honom för hans tid i AIK. Det går inte att placera honom mellan stolparna igen, inte om man menar allvar när man kommunicerar utåt att vi siktar mot toppen av tabellen. Som ni alla vet sedan tidigare så verkar en målvakt ansluta till truppen och det är bara att be till högre makter att Jurelius löser det omgående. Den lösning som det snackas mycket om just nu är att hämta in Dahlberg på lån över säsongen för att sedan ha möjlighet att ge Brolin chansen nästa säsong.

Idag får han tacka sina lagkamrater för att det inte blev något poängtapp, men som spelare hade jag varit tokig på att aldrig kunna slappna av. Hur många tavlor är Janosevic uppe i nu? 5? 6? Och det på 10 matcher… måste vara något slags rekord.

Något som är viktigt att komma ihåg är att inte kasta skit på honom via sociala medier. Det är en fin person som gör sitt yttersta för AIK och han förtjänar naturligtvis ingen skit från oss supportrar, men att han inte håller måttet är tyvärr tydligt.

Vad är era reflektioner kring matchen? Har AIK någonsin hamnat så snett med målvaktsposition som man gjort nu? Och framför allt hur var det att få sjunga för sitt AIK på plats? Dela gärna med er av historier från matchdagen!