Djurgården - AIK
1 - 4

5 spaningar efter Djurgården - AIK

9000 mot 11, serieledaren mot tabelltrean, Djurgården mot AIK, ett mål mot fyra och ännu en ny derbyseger för dem svartgula. En seger som gör att AIK blandar sig in i den absoluta toppen.

Pojkar mot män
Det krävs en viss typ av grupp, en viss typ av pannben och en stor mängd beslutsamhet. Att framför enbart djurgårdssupportrar, mot serieledarna, i ett utsatt läge tabellmässigt och på en konstgräsmatta, äga situationen och fullkomligt älska den. Henok skrattade vid avspark, Lustig jiddrade med långsidan 20 sekunder in i matchen och framåt, Sebbe njöt av glåpord och öl som kastades över honom vid hörnflaggan och Milo sökte sig till mittcirkeln för att tysta hela arenan efter att ha rakat in lagets fjärde och sista mål med pannan, men samtidigt så var det gamnackar och skakiga ben på de flesta i blåränderna. Just det är en stor, om inte den största, anledning till att Djurgården förlorar det här och många andra derbyn. AIK var i ärlighetens namn inte speciellt mycket bättre än Djurgården igår, men de svartgula spelarna ville det mer och såg till att vara först i de avgörande situationerna.

I Djurgården såg jag enbart två spelare igår som verkligen såg ut att bry sig och förstå innebörden av ett derby. Det var Mange Eriksson och Haris Radetinac, men resten? Jämför glöden i ögonen på Une Larsson, Löfgren, Asoro med Lustig, Seb, Rogic, Milo, Sotte. Det är som att jämföra pojkar med män. Derbyn vinns inte av pojkar, vilket visar sig tydligt om man kollar på historiken mellan de två klubbarna.

En annan stor anledning till vinsten, enligt mig, var skillnaden på spelförståelse hos de olika anfallen. Stefanelli och Goitom var briljanta igår och kunde bidra i alla olika typer av spel, de erbjöd djupledshot, targetspel, avslut, spelfördelning, rutin och mål. På den andra planhalvan så hade Asoro och Chilufya det svårt med beslutsfattningen. I ett av de bättre lägen man kan bjudas på under en fotbollsmatch så kommer Asoro och Chilfuya mer eller mindre fria från egen planhalva, men en offsidelöpande Chilufya, samt en otrolig spurt från Otieno, gjorde det omöjligt för en tekniskt begränsad Asoro att utnyttja läget. En situation som var otroligt talande för hela matchen.

Kanterna
Det var onekligen upplagt för otroliga dueller ute på kanten, vilket det blev, men inte mellan dem spelare som man på förhand trott. Kim och Tolle valde att byta kant på Chilufya och Radetinac, något som gjordes för att få Chilufya mot en långsammare Lustig och Radetinac mot en mindre Otieno. Ett drag som visade sig bli ganska lyckosamt för Djurgården. Chilufya kunde vid flera tillfällen ta sig förbi Lustig med sin snabbhet, något som kanske är ofrånkomligt när det skiljer så pass mycket i tempo. Även Radetinac, som stod för kvitteringen, var nära att kunna nicka in ytterligare mål då han med sin storlek hotade och vann flera dueller inne i boxen mot Otieno. Med det sagt så är det inte så att Lustig och Otieno förlorade sin match i matchen, men tycker ändå att det var ett smart val av tränarduon i Djurgården.

Att många menar på att Djurgården sitter inne på seriens bästa ytterback hade varit svårt att förstå om man såg norrbaggen för första gången igår. Redan efter två minuter hamnade han snett i sin positionering, men en bra räddning från Widell Zetterström hindrade Rogic från att ge AIK ledningen tidigare än man gjorde. Att Rogic lämnade planen med ett övertag på Witry råder det inga tvivel om, en fin insats såväl offensivt som defensivt från Filip.

På den andra kanten så fick Elbouzedi fortsatt förtroende, något han svarade upp med en helt okej insats. Snabbheten hos irländaren borde nog kunna hota mer än vad den gjorde när det är Käck han ställs emot. Det fanns ett läge att peta och sticka i den andra halvleken, men istället avlossade Zach ett tidigt skott som ledde till hörna. Visst är det så att högerkanten är Zachs även nästa match, men vill se mer egna initiativ framåt framöver.

Mittfältskampen
Den mest framgångsrika lagdelen i ett framgångsrikt Djurgården hade det tufft mot Seb och Billy, något som inte var självklart, men inte heller något som förvånade. Hemmalaget ställde upp med det tremannamittfält som spelat majoriteten av alla minuter. Det är alltid spännande att se hur matcher blir när ett av lagen har numerärt övertag på mittfältet. Något som är viktigt är att då få hjälp från övriga lagdelar, något man fick från framför allt Rogic och Stefanelli. Det underlättar också när en av lagets två centrala mittfältare heter Sebastian Larsson. Den rutinerade Larsson är direkt avgörande i matchen med frisparksmål, assist på hörna och en hockeyassist på sitt långa inkast. Utöver de tre aktionerna sliter han som alltid, vinner boll och inger ett lugn hos såväl spelare som för oss i tv-soffan. Att höra honom prata efter matchen gör det också så otroligt tydligt hur mycket han uppskattar och går igång på att bli hatad av djurgårdssupportrar.

Även Bilal stod för en väldigt fin insats, något som kanske är lätt att glömma bort när det är andra som sticker ut än mer. Den unge speldirigenten slår i matchens inledande minuter en magisk boll i djupet till Rogic där det borde vara 1-0, men istället blev utfallet en hörna. Bara ytterligare någon minut senare så var det dags för en ny djupledsboll från Billy, den här gången till Stefanelli som kunde spela fram Goitom till matchens första mål.

Hatten av till båda två som tillsammans ligger bakom AIK:s blytunga seger. En annan grej att nämna kring mittfältet är att Ayari tydligt befinner sig högre i rangordningen än Ofori, något som är både glädjande och oroande. Den lön som jag utgår från att Ofori sitter på är inte hållbar att betala för någon som inte ens befinner sig på bänken.

Firma Goitom/Stefanelli
Efter många matcher där anfallsspelet stundtals varit obefintligt i AIK är det nu en fröjd att se Goitom och Stefanelli spela tillsammans. Det var inte många som trodde att Goitom hade det kvar i sig att prestera på den nivå som han gjort de senaste matcherna, men det är verkligen bara att buga och hoppas att formen håller i sig för 36-åringen och det för att han uppenbart är den som ska befinna sig strax framför Stefanelli. Målet som Goitom får peta in är sånt otroligt klassmål, där det mesta ska gå till Stefanelli som visar prov på en smartness och passningsfot av högsta klass. Även i spelet så stod båda för fina insatser. Båda sög ner bollar, vann andra bollar, pressade till bollerövringar, slog smarta passningar och hotade framåt.

Viktigt och glädjande att åter få se vår underbara sydamerikan i målprotokollet på nytt. Ett mål som även det håller hög klass då han med sin sämre fot får trycka till på en studsande boll. Kan vi få igång målskyttet hos Stefanelli och om vi får se höst-Henok så ökar chanserna till guld med många procent.

Hur mycket vågar man att drömma?
Efter en vår och sommar som präglats mycket av kritik från de egna supporterleden så känns det snudd på surrealistiskt att se AIK på en tredje plats i tabellen, och det bara tre poäng bakom Malmö och Djurgården. Lägg därpå till att klubben nu gjort klart med Nordfeldt i kassen, Djurgården krängt en av sina bästa spelare och Malmö med Europaspel att fokusera på, så ser guldet ut att plötsligt vara mer realistiskt än man tidigare vågat drömma om.

Spelschemat som väntar är inte det lättaste, men också långt ifrån det svåraste där det egentligen är Häcken (hemma) och Göteborg (hemma) som på förhand ser ut som de svåraste av kommande fem matcherna. En bra poängutdelning i de matcherna och de två matcherna efter det blir högintressanta då det är mot Djurgården och sedan Hammarby. Med det sagt så kommer segrarna mot dem eller övriga lag inte komma av sig själva. Men AIK med Nordfeldt kommer att bli tunga och svårknäckta och höjs den offensiva nivån på det så är det absolut inte fel att börja drömma om att åter vara klubben med Lennart Johanssons pokal i ägo.

Ska guldet landa i Solna så behöver vi gå ikapp och förbi två skickliga lag och samtidigt hålla oss framför några andra som även de är med i racet. Det som talar mest för AIK är just, som jag var inne på, att Djurgården säljer Aslak Wittry, en spelare vars plats kommer bli svår att ersätta. Förutom att bidra i spelet så är han lagets främste målskytt och en farlig frispark- och hörnläggare. I truppen finns det inte någon som på förhand ser ut att vara redo att fylla de skor som lämnas kvar efter Wittry och att hitta någon utifrån är inte heller det lättaste att göra.

Även Malmö, Elfsborg och Hammarby har fokus på annat än Allsvenskan i och med deras äventyr i Europa. Det är något som redan visat sig kosta poäng för Malmö och Hammarby. Att Malmö har en trupp som ska stå pall för större roteringar i startelvan råder det inga tvivel om, men när laget spelar utan sina större stjärnor så ökar motståndarnas möjlighet till poäng rejält.

Vi är inte några favoriter till guldet, men visst ska man få börja tro på det? Vilka ser ni som favoriter? Hur högt rankar ni den här derbysegern? Vilka förtjänar att hyllas mer än övriga? Vilka är era favoritbilder från derbyt?