5 spaningar efter Elfsborg - AIK
Med tre veckor kvar till den allsvenska premiären begav sig AIK till Borås för möte mot Elfsborg. Det var den andra träningsmatchen under årets försäsong mellan lagen och den slutade likt den första i seger för huvudstadslaget.
Hemmalaget fullständigt körde över AIK under de tio inledande minuterna och kunde med bättre skärpa ha tagit ledningen. Ofori blev av med bollen och gjorde det möjligt för Gojani att avancera med bollen in i AIK:s straffområde för att sedan träffa stolpen. AIK växte in i matchen och halvleken och kunde i matchminut 19 ta ledningen via Stefanelli, framspelad av matchens gigant, Otieno. I halvlekens slutskede så kunde AIK utöka ledningen via Ylätupa som avlossade ett skott med högern som styrdes på Boråsben in i mål. Att gå in i omklädningsrummet med en tvåmålsledning borta mot Elfsborg är imponerande, men spelet var inte särskilt bra och hemmalaget borde ha fått hål på AIK både en och två gånger.
I inledningen av den andra halvleken var det ombytta roller då AIK tog tydligt grepp om taktpinnen. Även om AIK spelade upp sig och stod för en väl genomförd halvlek, inte minst om man har i beaktning att flertalet startspelare befinner sig på skadelistan, så hade Elfsborg de hetaste chanserna. Bollen skulle däremot inte leta sig förbi Janosevic som på nytt fick hålla nollan mot Elfsborg.
Går det att peta Otieno?
En av dem spelarna som imponerat mest under försäsongen är Erick Otieno, men den kvalité han visade upp idag var på en ny nivå och det råder inga tvivel om att han var bäst på plan. Kanske är han så här pass mycket bättre ute till vänster? Den kenyanska landslagsmannen gjorde vad han ville på vänsterkanten under hela matchen, han transporterade bollen på ett lysande sätt, assisterade till ledningsmålet, låg rätt i defensiven och slog väl avvägda inlägg.
Frågan nu blir hur Bartosz ska formera försvaret, ett försvar som var självskrivet för inte alls längesen. Att ha både Otieno och Kahl som vänsterbackar är ett lyxproblem, men visst är båda för bra för bänken och att det då vore slöseri att inte ställa upp med båda två i en elva. Eric Kahl var en av få ljusglimtar den förra säsongen och är den i AIK som är närmast att lämna klubben för en stor summa pengar. På grund av eller tack vare den anledningen så ser jag Eric Kahl fortsatt som nummer ett ute till vänster, men kanske att Otienos fina insatser “tvingat” in Lustig som mittback framöver? En annan eventuell lösning vore att spela Otieno som en ytter och på så sätt kunna lira den fyrbackslinje som vi såg under slutet av den förra säsongen och samtidigt ta del av Otienos speed och skicklighet.
Perfekta målskyttar
Att Stefanelli får igång målskyttet redan från start är av yttersta vikt för AIK då det är han som ska göra målen. Nu har han spelat två matcher sen sin återkomst och stått för två mål, ett av målen visserligen på straff. Jag tycker att ledningsmålet visar vilken näsa för mål argentinaren har då han ser ut att ha tappat kontrollen över situationen men istället trycker dit den bakom en chanslös Elfsborgsmålvakt.
Finländaren har varit den stora hackkycklingen i klubben sedan dess han skrev på för AIK, något som jag själv bidragit till och något som jag tycker varit befogat i många av fallen. Av den anledningen blir jag extra glad när han får göra mål, för om det är någon som lider av dåligt självförtroende så är det han. Nu har han gjort två mål på de tre senaste matcherna och visar ibland upp prov på hög kvalité, men det är fortsatt för mycket enkla felpassningar och slarv i ytterns spel.
Lös Ayaris underskrift
Av alla de spelare som fått chansen från det egna ledet under försäsongen så är det helt klart Yasin Ayari, 17, som imponerat mest. Den unge mittfältaren har en bra blick för spelet, en fin passningsfot, bra intensitet och uppträder moget för sin ålder. Han är alltså född år 2003(!), men visar sig redan vara redo för spel i AIK och kommer förmodligen bara att växa mer och mer för varje match som går. Det här är något som AIK och Jurelius naturligtvis måste se till att kontraktera så fort som möjligt. Yasin lämnar Borås med en assist och med en större chans än innan för allsvenska minuter.
Tihi fortsatt valpig
I Sottes och Pertans frånvaro så fick Tihi bilda mittbackdsuo med Mikael Lustig, en duo som spelat tillsammans tidigare. Tyvärr så tycker jag fortsatt att Tihi agerar juniormässigt i en del situationer och visar att han inte är mogen nog för att konkurrera om en startplats i dagsläget. Det dröjde inte många sekunder innan han, tillsammans med Budimir, ställde till det för sig då det blev oklart vem som skulle ta hand om bollen innan Budimir kunde skyffla iväg den. Var även passiv på ett inlägg från Johan Larsson som Marokhy Ndione borde ha förvaltat. Det råder inga tvivel om att AIK har en framtida mittback i Robin Tihi, men för både hans och AIK:s skull tror jag det bästa vore om han kunde få utvecklas som truppspelare den här säsongen istället för att eventuellt bränna sig som startspelare.
Bilal eller Ofori?
När Ofori på nytt presenterades av AIK så tror jag inte en enda gnagare blev besviken. Han var under sin förra sejour i AIK en av lagets absolut bästa spelare och man såg att han satt inne på kvaliteter som är överkvalificerade för Allsvenskan. Därför är det, baserat på vad man trodde inför säsongen, märkligt att hålla Bilal mycket högre än Ofori.
Idag stod Ofori för två bolltapp i den första halvleken som kunnat kosta laget dyrt, men en stolpe kunde rädda honom den ena gången och lagkamrater den andra. Han är inte heller i närheten så pass delaktig i spelet som han varit under tidigare år i AIK. Ghananen är därför, tillsammans med Nabil, säsongens största besvikelser än så länge. Jag både tror och hoppas på att båda kan vända på formen och nå upp till den nivå som de tidigare visat prov på.
Bilal fick idag spela som högerback på grund av den långa skadelistan, något som han gjorde med bravur och jag tycker att han fortsätter att visa att han på allvar ska konkurrera ut Ofori. Förutom den fina passningsfoten och det skarpa spelsinnet så tycker jag att han idag täcker stora ytor och jobbar stenhårt i defensiven. Det finns spelare som inte hade uppskattat att se sin mittfältskonkurrent få starta på fältet och att man själv får vikariera som högerback, men Bilal valde att göra det bästa av situationen och stärkte bara sina aktier ytterligare under matchen.
Vad tyckte ni om matchen? Ska Ylätupa vara en startspelare i AIK?
