Himmelriket träffar en av männen bakom Blådårar 2
Vi stötte på Magnus Gertten i Göteborg och bjöd honom på öl och fick en intervju på köpet.
Jag träffar Magnus Gertten i baren på andra våningen av Pusterviksteaterns foajé. Han är törstig efter att ha svarat på en mängd frågor under en frågestund arrangerad av Offside. Frågorna har handlat om hans film ”Blådårar 2 – vägen tillbaka” som en halvtimme tidigare tagit slut inne i salongen och folk har överöst Gertten och filmen med beröm så det är en mycket stolt man jag har framför mig. Stolt, men som sagt också väldigt törstig.
- Du kan inte köpa en öl till mig, jag har lite ont om kontanter, säger han när jag frågar om det går bra med en intervju.
- Självklart, säger jag och ilar iväg till baren som olyckligtvis har stängt precis men efter långa förklaringar om hur viktig ölen är så lyckas jag få killen i den stängda baren att servera mig. Men principfast som han är så får jag inte välja själv vilken öl han serverar mig utan det får räcka med en liten mellanöl. Ja, ni hörde rätt. En liten mellanöl…
Raskt springer jag tillbaks till Gertten och försöker tränga mig fram bland folk som vill tacka honom för en riktigt bra film, så nu är han säkert ännu stoltare än förut och troligen ännu mer törstig. Snart ska dock hans törst vara släckt, det vill säga om jag lyckas tränga mig fram med den lilla mellanölen i näven. Sedan kan man ju också fråga sig hur mycket törst en liten mellanöl kan släcka? Kommer den räcka?
Filmskaparen ser lite misstänksam ut när jag räcker fram det lilla glaset med alkoholhaltig mäskdryck men efter ett par välbehövliga klunkar kommer ett leende fram och jag känner mig redo att ställa min första fråga.
Det måste varit nervöst att sitta i salongen och lyssna på publikens reaktionen under världspremiären av Blådårar 2, men kommer du och dina filmskaparkollegor ändå inte känna er extra nervösa när filmen går upp i hemstaden Malmö ?
- Visst är det så, trots att vi har gjort mycket film så är man ju nervös, och det här är ju en film om vårt lag så det får ju inte bli fel. De måste ju gilla oss i Malmö när vi gör en film om Malmös lag. Men vi har ju gjort den med så mycket kärlek så jag tror att de flesta kommer gilla den.
Känner ni något ansvar för att ge en så positiv bild av MFF och dess supportrar som möjligt?
Nej, vi vill ju bara vara trogna det vi ser och det vi möter. Vi vill återberätta något så som vi uppfattar det. Vi är ju inte taktiska på sätt att vi ska skydda klubben eller skydda supportrar eller någon speciell person utan vi berättar det som vi tycker är historien, det vi tycker är sant. Det är vi tre som gör filmen och sedan får vi stå för den.
Om ni hade upptäckt något riktigt obehagligt i Malmö FF, något riktigt unket som inte hade varit bra för föreningen om det kommit ut, hur hade ni gjort då?
- Det vet vi ju inte riktigt eftersom vi inte har hamnat i den situationen. Men vissa saker kring supportern Lasse är ju inte riktigt behagliga, åtminstone inte vid ett tillfälle, och det försöker ju vi behandla så seriöst som möjligt, som en del av berättelsen. Utan att gå ni för mycket i detaljer kring sakerna som hände måste vi visa precis som det är. Det är ju en del av hans upp- och nergång.
Men för att svara på frågan så kan man ju säga att vi ju inte gått in rent journalistiskt för att göra en kritisk granskning av klubben Malmö FF. Hade vi gjort det hade man säkert hittat tusen saker som man kan kritisera klubben för, som man kan hitta i alla andra klubbar också. Men det har ju inte varit vårt mål, vårt mål har ju varit att med oss själva som utgångspunkt berätta om passionen kring ett lag. Det handlar ju fortfarande om det, man känner en jävla kärlek till sitt lag och det gör att man blir lite galen, man blir en dåre helt enkelt.
Har ni fått fram det ni ville med filmen?
- Jag vet inte...filmen är så nära oss fortfarande, vi blev färdiga med den bara för ett par dagar sedan. Men jag vågar nog säga att vi är ganska nöjda med filmen, vi jobbade ganska mycket med att försöka få fram ett porträtt av Zlatan som man inte sett innan, man skulle komma honom lite närmre. Zlatan är ju väldigt tröskad i media och vi ville få fram en annan sida av honom, det var nog det svåraste.
På frågestunden efter filmen var det en Göteborgare som tyckte att han fått bilden av Zlatan som en dumskalle förstärkt efter att ha sett filmen. Är ni inte rädda för att ge fel bild av Zlatan och de andra medverkande?
- Nej, absolut inte. Folk kommer tycka vad de vill om de här människorna, de kommer tycka mycket om Lasse också och även om Hasse Borg. Reaktioner jag fått från de andra visningarna här i Göteborg så har sagt bl.a. att ”Lasse och Zlatan verkar ju skittrevliga men Hasse Borg var ju lite osympatisk”. Så du kan inte styra över hur folk uppfattar filmen för det är så känslomässigt. Men nu är filmen klar och nu lever den sitt eget liv, folk får titta på den och läsa in det de vill läsa in och känna det de vill känna, vi kan som sagt inte styra det. Men har vi gjort filmen med tillräckligt mycket sympati för personerna i filmen så kommer publiken också känna sympati för dem och så kommer de känna igen sig, det gör vi.
Är det viktigare att MFF-supportrar gillar filmen än till exempel GAIS-supportrar?
- Egentligen inte. Skulle vi bara göra dokumentärfilm för Malmö FF:s supportrar skulle vi ju inte överleva en dag ju. Den här filmen gör vi för alla som vill se och är nyfikna på den här berättelsen från denna världen. Och i den världen är ju en GAIS-supporter lika mycket värd som alla andra, precis som i verkligheten.
Hur kommer det kännas att gå på fotboll i år när ni inte tar med er kameror till Stadion längre?
- Ja, nu kan vi möjligtvis se matcherna ordentligt.
Hur går det för MFF i år då?
- Man har levererat så enormt många tips genom åren och de är ju sällan färgade av strikt intellektuell kunskap utan av känslor, man vill ju att det ska gå bra. Antingen är man optimistsupporter eller så är pessimistsupporter, jag är alltid optimist. Så ur den aspekten så säger jag att Tom Prahl ändå får ordning på det hopplösa backlinjespelet, lyckas bygga lite underifrån och stabilisera spelet överhuvudtaget….så varför inte en fjärdeplats?
Nu har den lilla mellanölen tagit slut för länge sedan och likadant är det med mina frågor. Filmens eftertexter rullade för över en timme sedan och Pusterviksteatern är tömd på folk. Men fortfarande råder det en himmelsblå stämning som man nästan kan ta på inne i lokalen och om man lyssnar riktigt noga kan man fortfarande höra Zlatans hesa skratt innanför de stänga dörrarna till salongen. Efter att jag tackat Gertten för intervjun går jag ut i den mörka kalla Göteborgskvällen och känner mig stolt och lycklig över att jag kommer från en stad som heter Malmö och håller på ett lag som heter MFF.
