Upp till Kamp!
Kamrater: Är det nu inte hög tid för oss fotbollsälskare att ena oss? Bör inte även vi Hammarbyare vara solidariska och mangrant sluta upp sida vid sida med våra blå blåa bröder och systrar?
- Skall vi inte överse våra olikheter och tillsammans resa oss mot den gemensamma motståndaren, Stockholm Stad?
Svaret är lika givet som det är kort; NEJ. Det finns ett talesätt som lyder ”Hjälp honom inte, håna honom” och aldrig förr tror jag det har passat så väl som det gör nu. Jag nåddes av beskedet igår via text-tv och brast ut i ett hjärtligt gapskratt. När jag minuten senare surfade in på Sektion F skrattade jag inte mindre. Det riktigt fina i kråksången är att inte heller Gnagarna uppskattar beskedet. Lite som om Djurgården och Aik spelade ett derby mot varandra och bägge två förlorade. Eller åtminstone som om Dif hade förlorat och Aik bara nått oavgjort.
Hur kommer sig nu detta? Varför uppvisar jag denna brist på empati? Svaret är givetvis djurgårdarna själva. Aldrig har jag mött en samling människor som så totalt saknar ödmjukhet och dessutom helt utan anledning. Givetvis gäller detta inte samtliga individer inom denna grupp, men tyvärr en överlägsen majoritet av de jag stött på. För vilka var det som enträget, och dessutom med stor genomslagskraft, på fullaste allvar påstod att anledningen till att de inte tagit guld fanns att finna i orent spel, mutor, komplotter och sammansvärjningar. Vilka är det som alltid hånat oss Bajare för Söderstadions dåliga skick? Vilka är det som nu felaktigt hävdar att vi helt omotiverat fått 153 miljoner medan de får stå tomhänta? Vilka är det som efter bara en säsong i högsta serien uppträder som om de vore världsmästare? Bara ett sådant solklart fall av omotiverad hybris som att utnämna sig själv till Stadens stolthet.
Det uppträdandet som uppvisats de senaste dagarna väcker inte mer sympati eller gör det hela mindre komiskt. I mina ögon påminner det om en sexåring som precis krävt att få dubbel veckopeng och som när hon nekats sitter själv och tjurar i ett hörn med tårar av ilska rinnandes efter kinderna. Var dom verkligen så naiva att de trodde att massa högljudda protester på Internet, en liten namninsamling och en mindre demonstration helt skulle vända på steken? Hammarby har kämpat för en drägligare tillvaro på Söderstadion i tjugo år, Dif har gnällt i ett par månader.
Stockholms Stadshus är till stor del befolkat av idrottshatare, byråkrater, cykelbanefanatiker och annat löst folk det vet vi alla. Alf T, den stackaren, är illa omtyckt i alla läger. Nu kommer dock något unikt att inträffa: Jag kommer att ta honom i försvar. Det finns nämligen ett annat talesätt ”Det är inte ens fel att två träter”. Varför vägrar majoriteten av de djurgårdare jag diskuterat med att inse att något är lurt? Någon är inte ärlig och jag tror faktiskt inte felet ligger enbart hos våra folkvalda. Varför skulle Stockholms Stad vilja bli av med sin absolut bästa kund på Stadion? Varför skulle djurgårdaren Alf T tvinga fram ett beslut som inte bara missgynnar föreningen i hans hjärta utan även hans arbetsgivare? Hur kommer det sig egentligen att flertalet olika personer enskilt från varandra gått ut och sagt att Djurgårdens styrelse inte vill förhandla. Djurgårdens styrelse vill flytta. Difs styrelse har aktivt men i det dolda arbetat sig T-banestation för T-banestation närmare Solna Centrum.
Hur kommer det sig att Difs styrelse är beredd att betala för VIP-loger men inte för belysning? Hur kommer det sig att deras styrelse bara timmar efter att de fått stadens förslag börjar prata om biljetter till Råsunda och på vilka Solnaläktare deras publik ska tillbringa kommande säsonger? Är det förhandlingsteknik att inte presentera ett motbud utan att gå ut i media med att det är kört? Är det klokt att när man, trots allt, får staden att backa dit man först sa sig vilja ha dem komma med helt orimliga krav? Att kräva att staden ska stå för alla eventuella förbättringar av Stadion som UEFA klubbar igenom är faktiskt som hämtat från landet Oz. Ingen kan veta vilka krav som kan komma, än mindre beräkna vad dessa skulle kunna kosta. Exakt samma sak som staden krävde och som då beskrevs som ”maffiametoder” fast tvärt om. Om nu styrelsens högsta önskan är att få vara kvar varför förs då en dialog med Aik och inte med Café Opera som faktiskt är i exakt samma sits? Slutligen varför i hela världen ska beslutet tas med kniven mot strupen med bara timmar kvar? En dispens betyder att man får tid att fixa något. Att då vänta till sista månaden är idioti.
-Nej! Anledningen till att ledningen vill lämna Stadion är dess hyra. En flytt till Råsunda innebär en kraftigt sänkt hyra. Dessutom finns möjligheten att ta in fler besökare. Om eventuellt bortfall i publikintäkter inte överstiger de pengar man tjänar på att den sänkta hyran så är flytten inte en förlustaffär. Dessutom finns redan alla dessa VIP-loger och konferenslokaler som man eftersträvat. Det är dock beundransvärt hur denna styrelse lyckats manipulera delar av media samt fansen.
Ska vi då försöka återknyta detta till verkligheten och till Hammarby. Vad har detta för betydelse för oss? På ett sätt har det redan påverkat oss utan att vi kanske tänkt på det. När vår styrelse presenterade förslaget med en ny arena sa deras dito blankt nej. De antydde att de hade egna planer som inte inkluderade oss. Difs ledning hade redan fattat ett beslut. Det enda alternativet de har presenterat är flytten till Råsunda. Större planer än så fanns uppenbarligen inte. Men varför säga nej till att diskutera en ny arena med oss om de ändå kunde tänka sig att dela en arena med Aik? Svaret ligger nog i bristen på kapital. Dif har helt enkelt inte möjligheten att ge sig in ett sådant projekt som en ny arena skulle innebära. Även om AEG, Stockholms Stad och Hammarby stod för tre fjärdedelar så har inte Dif det som krävs. Att då hävda att de ska ”köpa” Råsunda låter mycket tveksamt. Råsunda beräknas ha ett värde kring en kvartsmiljard eller mer. Varifrån skulle dessa pengar komma? Det innebär att det hade varit billigare för Dif att tillsammans med oss och staden bygga en helt ny arena. En utan aikhistoria inristat i betongen.
Personligen hoppas jag att Dif får igenom sina planer och flyttar. Inte därför att jag önskar dem all olycka utan därför att jag tror det kommer att gynna Hammarby IF. Som ensamt allsvenskt lag i Stockholm blir vår förhandlingsposition bättre. Stadshuset kan inte längre hänvisa till att vi ska diskutera med Dif för deras val är då redan gjort. Om vi därefter väljer att exempelvis samarbeta med de två Superettan klubbarna blir vår ställning ännu starkare. Inte för att Cafét sitter på en enorm förmögenhet utan därför att vi då skulle representera samtliga elitklubbar i Stockholmskommun. Stockholms Stad slipper dessutom lägga mer energi eller pengar på att rusta Stadion. Pengar som kan läggas på bättre saker. Men sista akten av denna såpa soppa är tyvärr inte slut.
Missa inte matchen mot Essingen. Det kan bli årets enda verkliga derby.
