Krönika: Vad hände med alla gamla värden?
"Det som idag är Råsunda Fotbollsstadion, AIK´s hemmaarena kan imorgon vara Arvid Nordquist Classic arena och hemvist för en hel massa lag. Man skulle t ex kunna driva saken ytterligare ett par steg. Veckan har sju dagar, en allsvensk omgång innefattar sju matcher. Varför inte spela en match om dagen."
Idag är sanningen den att Djurgården blir kvar på Stockholms Stadion i åtminstone två säsonger till. AIK-fansen suckar lättat, Djurgårdsfansen likaså men de senaste veckornas turer kräver ändå en del funderingar. Finns det längre någon grund för gamla värden att vila på. Kanske är gamla värderingar omoderna och vi som efterlyser dem mossiga.
Sedan länge har det stått klart att fotboll mer och mer blir ekonomi och därför känns det inte helt fel att använda sig av ekonomiska termer. Det fanns djurgårdare som aviserade att de inte tänkte sätta sin fot på Råsunda, vissa lär ha varit beredda att reklamera sina årskort. Detta skulle med all sannolikhet ha medfört en lågkonjunktur för Stockholmsfotbollen och risken att den hade spridit sig till övriga landet på samma sätt som uppsvinget för fotbollen i Stockholm under de senaste åren givit eko i hela landet måste ha tett sig som överhängande.
Frågan är om den senaste tidens diskussioner kommer att få några konsekvenser för framtidens syn på fotbollen och dess själ. Jag tror inte det. Tiden har sprungit ifrån oss gamla mossiga romantiker som fasar över vad som håller på att hända med de gamla värdena. Det fanns en tid när sådana saker som en egen hemma-arena, en stilren matchdräkt och samlade omgångar i allsvenskan hade betydelse. Nu är det TV-intressen och sponsorer som styr och vi som är fotbollens själ – supportrarna – får lydigt rätta in oss i leden.
Det skulle minst saft ha känts historielöst att Djurgården skulle komma att bli ett Solnalag. Inte heller vågar jag sluta oroas över ett framtida gemensamt köp av vår heliga arena. Känner nämligen på mig att Djurgårdens respekt för den fina Stadionborgen inte är vad de själva påstår. Snart kommer de att gapa om plaststolar och restauranger med utsikt över planen och det tror jag blir svårt att få Staden att köpa. Jag har också hört oroliga röster varna för att Råsunda vid ett gemensamt köp – iden kommer att diskuteras igen, tro mig - kan få namn av någon sponsor. Ärligt talat så vore det historiskt mer riktigt om AIK flyttade till Stadion som ju fungerat som hemmaplan för oss i såväl fotboll som ishockey i forna dagar. Nu är det dock inte traditioner och känslor som styr utan pengar och television.
Det som idag är Råsunda Fotbollsstadion, AIK´s hemmaarena kan imorgon vara Arvid Nordquist Classic Arena och hemvist för en hel massa lag. Man skulle t ex kunna driva saken ytterligare ett par steg. Veckan har sju dagar, en allsvensk omgång innefattar sju matcher. Varför inte spela en match om dagen. Alla matcher skulle kunna spelas på Råsunda och ses direkt i TV förutsatt att man anslutit sig till Canal-digital-special-nollmoral-grön förstås.
Även landslaget skulle kunna TV-anpassas ytterligare. Vad sägs om att låta Lars-Tommy ta ut en trupp på kanske 50 spelare. Sedan kan spelarna rösta ut varandra i direktsända spelarråd. När vi kommit ner i en trupp på 40 man kan slutligen svenska folket få ta ut den definitiva VM-truppen genom att ringa 071-nummer och skicka SMS. Robert Aschberg och Anders Lundin vore utmärkta att leda sändningarna från
t ex Jan Stenbeck training-camp på Kaknäs.
När vi ändå är igång kan vi ju hotta upp själva landskamperna också. Detta genom att förse alla åskådare med varsin mentometerknapp. Låt oss sedan anta att Henke Larsson blir skadad en kvart in på andra halvlek. Vad ska Lars-Tommy ta sig till? Som jag ser det så har våra förbundskaptener fyra alternativ. Att välja en ersättare från den långa avbytarbänken efter eget huvud och riskera en offentlig hängning i pressen. Då kan vi ju göra deras val lättare genom att låta en slumpgenerator välja bort hälften av avbytarna vilket torde göra Lars-Tommys val lättare. Ett annat alternativ kunde vara att ringa Anrell, Lasse alltså och låta honom påverka beslutet. Den sista utvägen är annars att spela helt safe, svära sig fria från ansvar och fråga publiken. Genom ett tryck på mentometerknappen avgör således åskådarna vem som ska ersätta Henke. Dessa förslag kanske inte är särskilt sportfrämjande men jävlar vad bra TV det skulle kunna bli.
I orolig väntan på dessa skräckscenarier kan vi kort konstatera med ekonomisk terminologi att gamla värden försvinner fortare än man kan ana. Inom loppet av ett halvår har Hammarby vunnit allsvenskan och Djurgården nästan flyttat in på Råsunda. Därmed har värdet på SM-bucklan som devalverats avsevärt. Råsundas värde känns i skrivande stund lika osäkert som, låt säga, den svenska kronan.
